Sänd mina rötter regn

Någon som kan göra mig en tjänst och dechiffrera Roland Poirier Martinsson? Eller ännu bättre, någon som har lust att ge mig betalt för att låta en slumgenerator sätta samman ord till en artikel, och sedan låtsas att det låter rimligt?

Vad herr filosofen gör är att ta den politiska terminologin så som den används i USA, och struntar i att den kanske inte går att översätta till svenska.* Att uppdelningen mellan konservativa och liberaler inte funkar så bra i Sverige verkar inte ha föresvävat honom. Men när han beskriver ståndpunkterna så blir det uppenbart, inte minst följande påstående:

Det följer att den som vill ha låga skatter och fri företagsamhet bör argumentera för konservativa ståndpunkter på sociala områden och i värdefrågor. Att vara värdeliberal är att stå för höga skatter och en stor stat. Det är ingen slump att grupper som tydligast förespråkar en liten stat och låga skatter är värdekonservativa och ofta religiösa. Vem tror att deras drivkrafter är hämtade från Mises eller Hayek?

Det. Säger. Ingenting. Om. Den. Svenska. Situationen.

Som avslutning nämner han The Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde som Robert Louis Stevenson skrev 1866. Här är ett citat från samma år:

I never meant to say that the Conservatives are generally stupid. I meant to say that stupid people are generally Conservative. I believe that is so obviously and universally admitted a principle that I hardly think any gentleman will deny it.

Och med tanke på att intelligens och lycka är negativt korrelerade så kanske vi inte ska dra slutsatsen att konservativa är lyckliga för att de är konservativa.

* Det är förstås möjligt att han inte har tänkt säga något om Sverige. I så fall drar jag slutsatsen att Svenska Dagbladet lider av ledartorka.

Uppdatering:
Johan Norberg om RPM:s krönika:

Läs hela artikeln. Jag hade kunnat skriva den själv. Om jag var ironisk.

Uppdatering:
Och Sophia.

Uppdatering 10 februari:
Isobel skriver om artikeln och RPM kommenterar. Förklaringen hjälper inte, även om jag håller med om åtminstone en sak:

Jo, den blev rätt konstig.

Niclas kommenterar, det gör även Hanna Wagenius. På SvD:s ledarblogg är Joakim Nergelius bitsk:

Det får antas att Martinsson är medveten om att han nu vistas i Sverige, men ändå anser han sig uppenbarligen helt oförhindrad att referera en helt amerikansk debatt, övertygad om dess relevans också för svenska förhållanden och glatt obekymrad om att de ideologiska etiketterna konservatism och liberalism står för något helt annat i en europeisk kontext än i USA.

Ni får inte missa Gavin Eislers intervju med Margot Wallström som Hax har lagt ut på bloggen, intervjun handlar om den irländska omröstningen om EU-fördraget. Jag fastnade för det här…

GE: But is there anything voters could do to get rid of this treaty? …in a democracy?

MW: In a democracy, then you listen to the concerns, and you see is there anything we can do to meet those concerns? What, exactly, was it that they were worried about and made them say no?

GE: …but you see…

MW: And the political leaders have invested so much political capital and time and energy to try to get a new machinery, to make the EU work better. So ofcourse they will not give up easily. They will try to find…

GE: …right…

MW: …a way forward because we need to make it more democratic and more open… and more effective.

…och började tänka på sunk costs. Att politikerna har lagt ner tid och energi på fördraget är inte intressant, det spelar ingen roll för frågan om vi ska säga ja eller nej eftersom fördraget ska bedömas utifrån sina egna meriter. Det är snarare för politikerna själva som det är en bra idé att driva på projektet, har de investerat en massa prestige i ett förslag som inte går igenom så kan man ju tänka sig att de riskerar att bli bortröstade.

Fast så kom jag ju på att den alltid intressante Chris Dillow hade några funderingar kring det här med sunk costs. Då handlade det om Irak-kriget. Med hänvisning till Tyler Cowen så är en tanke att om man fullföljer projektet så lär man sig av ansträngningarna och blir mer försiktig i framtiden. ”[T]o prevent ourselves from initiating too many stupid undertakings in the future”, som Cowen uttrycker det.

En annan tanke är att det finns olika sorters rationalitet, med hänvisning till Robert Nozick (som förkastade idén om sunk costs, jag har den boken som pdf någonstans om någon skulle vara intresserad). Då handlade det om symboliska handlingar, drivs fördraget igenom så visar det att politikerna inte ger upp i första taget (om det sedan är bra eller dåligt är en annan sak).

Fast det kanske var onödigt teoretiskt, det räcker med att läsa intervjun med Wallström för att inte ha de högsta tankarna om våra politiker.

Jag kanske skulle ha blivit politisk journalist i stället. Det verkar vara en enkel – men möjligtvis också en något långtråkig – syssla. Lite mätande av vad de förtroendevalda har pysslat och inte pysslat med, och vips så har man granskat politikerna. Något djupare än så är förstås inte att tänka på, för då måste man som journalist läsa (och det är svårt), tänka (svårare) och förstå (riktigt knivigt).

Relaterat:
Gnäll på gnäll
Dagens citat
Dumstrut på fel minister

Uppdatering:
Och Freddi som skriver om att Små skeva scoop skymmer sikten.