Krisåtgärderna innebar ett nödvändigt ingrepp i den fria marknadsekonomin för att slå vakt om jobben och tillväxten. Samtidigt är jag som kristdemokrat övertygad om att statliga ingrepp i längden är skadliga för den ekonomiska utvecklingen. Därför måste det vara en prioriterad fråga att avveckla stödåtgärderna och släppa fram sunda marknadskrafter så att de åter kan bidra till tillväxt och välfärd.

Om Odell, som kristdemokrat, är trovärdig är en annan sak. Som Mattias Svensson skrev i Neo förra året så verkar de vara mer intresserade av att bli av med stämpeln som förbudsparti än att avskaffa förbuden.

I alla fall, de förslag som anslås på anslagstavlan är en blandning av sådant som är helt okej och ganska ointressant. En sparandeform med full rösträtt låter bättre för ägandestyrningen än det institutionella ägandet, men jag undrar om det verkligen gör så mycket i verkligheten. Obligatorisk flytträtt tror jag däremot lite mer på, det kommer att sätta mer press på förvaltarna. Brummer & Partners lät genomföra en opinionsundersökning förra året [pdf], och 93% av de tillfrågade ville ha lagstadgad flytträtt. Fast det mest spännande, men möjligtvis ändå inte så överraskande, var kanske att ”55 procent av alla tillfrågade tror att det idag råder full flytträtt”.

~

Andreas Hatzigeorgiou nämndes här i höstas, då hans artikel om invandring och utrikeshandel också blev en debattartikel i Svenska Dagbladet. En liknande studie, om Spanien, redovisades förra veckan på VOX:

Immigration is increasingly recognised by economists as a key factor in promoting trade. This column presents evidence from Spain suggesting that doubling the number of immigrants leads to a 10% increase in exports to their country of origin. The effect is even bigger for countries which are culturally different. This is an important and rarely considered benefit from immigration.

~

Chris Blattman tipsar om en artikel [pdf] som sak publiceras i American Economic Review senare i år.

First, higher temperatures in poor countries lead to large, negative impacts on the growth of their exports. Depending on the dataset and specification, we find that a poor country being 1 degree Celsius warmer in a given year reduces the growth of that country’s exports by between 2.0 and 5.7 percentage points. We find no effect on rich countries.

[...]

Second, we examine the industrial breakdown of the impacts of temperature. We find substantial loci of negative impacts on agricultural exports and light manufacturing exports, with little apparent effects on heavy industry or raw materials production. While the negative impact on agricultural exports is consistent with the primary thrust of the climate-economy literature, the negative impact on manufacturing may be more surprising. It is, however, consistent with a long-standing literature emphasizing that factory workers are less productive when it is hot…

[...]

[T]he impact on exports suggests that – even though we estimate no direct impacts of higher temperatures on rich countries – rich countries may nonetheless be affected since their imports will decline. Climate change may therefore decrease welfare in rich countries not by affecting production directly, but by raising prices and reducing quantities of goods imported from poorer countries.

Likadant tycks det vara med pensionerna. De sänks ju i år, och anledningarna till detta är att pensionssystemets buffertfond minskat i värde, att inkomstutvecklingen varit låg och att priserna minskat. Alla dessa tre faktorerna har med den ekonomiska krisen att göra. De två sista faktorerna är kanske lite extra intressanta just här. Dels då att prissänkningar motverkar den nominella sänkningen. Men också det att pensionärer har varit väldigt pigga att jämföra sig själva med de som arbetar när de själva inte fått skattesänkningar, det har talats om straffskatter och allt möjligt, men när arbetslösheten ökar och fler får sänkt inkomst så är reaktionerna mer förstående för sänkta pensioner. Även ens jämförelser med omgivningen tycks vara lika enkelriktade som de klibbiga lönerna.

I stället ska pensionärerna kompenseras med sänkt skatt. Det är till och med så att en moderat riksdagsledamot klagar på att Premiepensionsmyndigheten inte gör hans jobb och meddelar att de ska få just sänkt skatt. Här kan man ju alltid jämföra med jobbskatteavdraget, något som regeringspartierna inte varit så bra på att få ut information om.

För att inte tala om att informationen om en kommande återbalansering av pensionerna helt har kommit bort. Vill man sänka skatten för pensionärer så ska man göra det på dess egna meriter. Att göra det som kompensation för något som, för det första, kanske inte är så farligt som det kan tyckas och, för det andra, kommer att rättas till senare, är däremot mera tveksamt. Men visst, det är ju valår.

Vänsterpartiets Kalle Larsson menar att bristerna i pensionssystemet nu är uppenbara och utkräver ett politiskt ansvar.

Försäkringskassan kom idag med beskedet att pensionerna kan sänkas med mer än 500 kronor nästa år. För då slår den så kallade bromsen till i det allmänna pensionssystemet.

- Nu syns bristerna i pensionssystemet tydligt. Klyftan mellan pensionärer och förvärvsarbetande kommer att öka, säger Kalle Larsson (V), riksdagsledamot i socialförsäkringsutskottet.

- Avskaffa ”bromsen” och utkräv istället politiskt ansvar för att systemet ska hålla. Det är dags att inse att det i grunden måste förändras, säger Kalle Larsson (V).

Medan Thomas Östros repriserar en debattartikel och gnäller om pensionärernas skatter. Plus att han kräver att beräkningsgrunden ska ses över, vilket förstås redan sker.

Men Kalle Larsson är sådär charmigt populistisk som man bara kan vara om man vet att inget lär hända. Socialdemokraterna står bakom dagens pensionssystem, och ändrar de uppfattning så skulle jag bli mycket förvånad.

Medan Socialdemokraterna är i en position där de bara kan lova sådant som de kan hålla, kan Vänsterpartiet lova hur mycket som helst. Det är därför som det inte sägs något om exakt hur pensionssystemet ska förändras, hur det går till i praktiken när politikerna tar sitt ansvar. Så varför inte ta och berätta nu när ni har chansen?

Relaterat:
Det där med dubbla budskap
Stoppa pressarna, framtiden är osäker!

Det har varit förvånansvärt tyst om det faktum att de statliga pensionsfonderna på några månader har förlorat minst 200 miljarder kronor på sina innehav av aktier, det vill säga tjugo procent av sin samlade förmögenhet, det vill säga en kännbar del av svenskarnas kollektivt inbetalda pensionsavgifter. Vi talar inte om några småpengar precis, utan om ett belopp motsvarande 40 procent av den svenska statsbudgeten. Vi talar heller inte om följden av en naturkatastrof utan av ett näst intill enigt politiskt beslut i Sveriges riksdag.

Jämförelsen med statsbudgeten är en s.k. ”oj, så mycket”-jämförelse och säger ingenting. Frågan är hur stor del av de totala pensionstillgångarna som buffertfonden utgör. En publikation från Konjunkturinstitutet kan berätta att det är ganska så exakt 10 procent, jämfört med 12,8 procent för 2007.

Så samtidigt som buffertfonden minskat i värde med 20 procent så är hela pensionssystemets underskott på 2,6 procent. Det är rimligtvis det relevanta perspektivet.

Mellan 2003 och 2008 ökade avgiftstillgångarna med 18,6 procent. Under samma period ökade buffertfondernas värde med 24,6 procent, trots värdeminskningen förra året. Hade alla pensionspengar följt avgiftstillgångarnas utveckling så hade alltså pensionen varit lägre idag.* Det kan ju dessutom vara värt att påminna om att pensionerna hade sänkts nästa år, inte bara på grund av buffertfonden, utan också på grund av låg ökning av den reala inkomsten och på grund av att KPI minskat. Det finns en poäng med att pensionerna följer den ekonomiska utvecklingen. Att peka på riskerna med aktier är ganska ointressant om man inte samtidigt jämför med alternativen.

* Jag har inte hittat några prognoser för de närmaste åren när det gäller buffertfonden och avgiftstillgången, någon som vet om det finns?

De skriver uttryckligen att de står bakom dagens pensionssystem. Vad de däremot vill göra är detta:

Vi vill utreda hur pensionssystemet kan förbättras så att inte pensionerna svänger kraftigt mellan åren.

2010 drabbas den stora gruppen pensionärer av en rejäl åtstramning mitt i lågkonjunkturen, i år ökar pensionerna rejält för att nästa år sjunka med flera hundralappar. Sådana kraftiga svängningar i pensionerna är besvärliga både för pensionärerna och för samhällsekonomin.

Försäkringskassan bör därför få i uppdrag att analysera vad som kan göras för att minska kraftiga svängningar mellan åren och föreslå sådana justeringar i pensionssystemet som kan göras, utan att den långsiktiga stabiliteten i systemet riskeras. Det är viktigt att alla partier bakom pensionsuppgörelsen nu orkar ta ansvar, både för dagens och för morgondagens pensioner.

Man kan i och för sig diskutera om det sker en åtstramning mitt i lågkonjunkturen eller inte, men det hade handlat om konjunkturbedömningar och är mindre intressant i sammanhanget.

Som jag ser det så efterfrågar Socialdemokraterna en översyn inom ramen för det nuvarande pensionssystemet. Pensionen indexeras på så vis att de följer genomsnittslönen för de som arbetar, man försöker dessutom jämna ut förändringarna genom att se till de tre senaste åren. Däremot vill man att inflationen ska få ett snabbt genomslag, därför tar man bara hänsyn till det senaste årets förändring av KPI. Eftersom vi hade en tid med något högre inflation än normalt så ökar pensionerna relativt kraftigt i år.

Det som förmodligen sker nästa år är att den sk. bromsen i pensionsystemet slår till, om pensionsskulden är större än tillgångarna så måste det ske en balansering. Den grundläggande anledningen är att pensionssystemets buffertfonder minskade i värde som följd av börsnedgången. Men det är också så att KPI beräknas sjunka, och tillsammans med en något lägre ökning av den reala inkomsten så minskar pensionen även av den anledningen.

Nog kan man åtminstone överväga någon sorts förändring inom pensionssystemet här. Bland annat skulle man ju kunna tänka sig att prisförändringarna jämnas ut på samma sätt som inkomstförändringarna. Jag är tyvärr inte tillräckligt insatt i pensionssystemet för att bedöma om det vore bra eller dåligt. Men jag skulle aldrig komma på tanken att kalla en sådan förändring för att man gör om pensionssystemet. Det grundläggande problemet är inte systemet i sig, och det verkar Socialdemokraterna också inse (men deras vänner i Vänsterpartiet gör förmodligen en annan bedömning).

Nu fanns det ju även några andra förslag i debattartikeln, som de för fram på grund av att ”[d]en orättvisa politik som regeringen bedrivit gentemot pensionärerna äventyrar dock uppslutningen kring systemet.” Det som nämns är avskaffad ”straffskatt” för pensionärer, höjt bostadstillägg, avskaffad ”flyttskatt” och dessutom vill de att regeringen för mer för kommuner och landsting nu i samband med jobbkrisen (och där kan det noteras att Mats Odell och Anders Borg har kallat till presskonferens, men det kan förstås handla om något helt annat).

Men de förslagen ska rimligtvis bedömas på sina egna meriter, om de menar att regeringens politik på andra områden äventyrar pensionssystemet så kan de väl knappast påstå att det systemet är stabilt. Då hade det varit bättre att komma med budskapet att balanseringen av pensionerna inte är en enstaka händelse, utan en process. För på samma sätt som pensionerna nu kommer att minska, så kommer den senare öka för att komma ifatt det egentliga indexet. Som enligt denna figur, snodd från Försäkringskassan:

Det är alltså inte nödvändigt att nu kompensera pensionärerna för sänkningen av pensionerna genom att införa andra åtgärder, för de kommer att kompenseras inom ramen för pensionssystemet senare. Och jag har svårt att tänka mig att Socialdemokraterna då kommer att vilja ta bort den kompensationen. Socialdemokraternas förslag har föga med pensionssystemet att göra, de är bra eller dåliga på egen hand. Vad Socialdemokraterna i stället gör är att de äventyrar uppslutningen kring pensionssystemet.

Uppdatering:

Pensioner föreslås bli mer stabila

Regeringen vill nu ändra i pensionssysystemet så att inte pensionerna sänks lika mycket nästa år som tidigare beräknat. Basen för beräkningen av när den så kallade bromsen ska slå till och minska utbetalningarna ska inte längre vara ett år, utan tre år.

Uppdatering – 5 feb:
Intressant intervju med Ole Settergren.

Vad gör ett pensionssystem? På vilka sätt och med vilka teknologier fungerar ett nationellt pensionssystem som styrverktyg gentemot medborgarna? Hur reagerar medborgarna på denna styrning? Svaren ges i en ny avhandling i socialantropologi vid Stockholms universitet.

Anette Nyqvists avhandling i socialantropologi öppnar upp det orange kuvertet och tar en detaljerad och kritisk titt på de aktörer och teknologier som var inblandade i att skapa, och är involverade i administrationen av, Sveriges ”nya” allmänna pensionssystem. Avhandlingen intresserar sig också för hur pensionssystemet tas emot av medborgarna.

Centralt för studien är de nya styrformer som växer fram i en pågående omdaning av välfärdsstaten, där värderingsgrunder, praktiker och språk hämtat från marknadens arena ges allt större utrymme och betydelse även inom staten.

- Sveriges nya pensionssystem ses här som en ‘politisk teknologi’ med makt att omdana samhället genom medborgarna. Min studie visar hur olika sammankopplade teknologier inom det nya pensionssystemets konstruktion frambringar processer som avpolitiserar pensioner och förflyttar betydande ansvar till enskilda medborgare, säger Anette Nyqvist.

Ett allmänt pensionssystem gör, liksom de flesta statliga åtgärdspaket, många saker, varav några innebär att styra befolkningen i vissa riktningar. Studien belyser vilka aktörerna som är inblandade i olika stadier och nivåer i policyprocessen är, vad de gör och hur de gör det. Genom att kartlägga policyprocessen – och de aktörer, praktiker och teknologier som är inblandade i den – sätts här fokus på hur nya styrformer fungerar och vad de gör.

Eftersom ni blev lika sugna på att läsa avhandlingen som jag blev så kan ni gå i samlad tropp och ladda ner den här. Tyvärr är pdf-filen ganska stor, men det är nog inte som stör när vi sedan använder den som lektyr vid lägerelden.