Eller inte hela bilden
lördag, december 19th, 2009Om man skulle få för sig att försöka beskriva det där som regeringen, och kanske framför allt Moderaterna, kallar för arbetslinjen så skulle man behöva uppehålla sig ett tag kring vissa centala meningar och begrepp som används i olika sammanhang. Som ”det ska löna sig att arbeta”, vilket är samma sak som det mer formella incitament för arbete.
Nästa steg vore kanske att försöka beskriva vad det innebär i praktiken, och då skulle man behöva ge sig in på sådant som ersättningar i socialförsäkringen och skattepolitik.
Eller så kan man, som Lena Andersson, strunta i det första, och därmed ignorera kopplingen mellan incitament och skattepolitiken.
I vissa lägen framträder sakernas tillstånd klara och odiskutabla, och nyspråket skrumpnar. Då finns inget sätt ens för Per Schlingmann, nya moderaternas lingvistiska innovatör, att ompaketera fakta. Givetvis ville ingen att livet skulle bli hemskt för de svårt sjuka. Det var inte avsikten.
Men det blir så om språket används till manipulation av tanken och inte till att främja dess klarhet. Om man säger att man vill häva utanförskapet när man menar att man vill sänka skatterna blir det vid någon punkt fel, eftersom de två inte är samma sak.
Nya moderaterna motiverar allt de gör med att man lever i utanförskap om man inte försörjer sig fullt ut. På den premissen följer med Orwellsk logik att av sjukdom försvagade personer som klarar av att arbeta endast halvtid med det avancerade arbete de är utbildade för måste söka heltidsjobb i vilken bransch som helst (jobb som oftast inte existerar). Annars är de i utanförskap. Men man är ju inte utanför om man på halvtid får göra nytta på sitt specialområde! Däremot kostar det skattepengar att staten betalar andra halvan, men det är som sagt något annat.
De retoriska figurerna arbetslinjen och utanförskapet handlar helt uppenbart om samma sak som det alltid handlat om för Moderaterna, att statens utgifter ska sänkas och individens beroende av dem minska.
Okej att minskat utanförskap och sänkta skatter inte är samma sak – har någon ens påstått det? – men om de båda delarna hänger ihop då? En inte helt oäven tanke är att sådant som Andersson medger är lite provocerande hänger ihop med att skillnaden mellan att arbeta och inte arbeta har varit (och kanske fortfarande är) för liten. Det handlar inte nödvändigtvis om att de som är i behov av socialförsäkringar ska få det sämre i absoluta tal, mer att skillnaden ska vara större så att det blir en försämring i relativa tal. Vi kan till och med göra en lat liten hänvisning till Rawls. Och vem vet, på lite längre sikt är det väl inte helt omöjligt att det också påverkar de som har det dåligt ställt på ett positivt sätt. Personligen har jag inget emot dynamiska effekter, och det finns för min del inte så fasligt mycket som säger att socialförsäkringssystemet är det mest effektiva användningsområdet för dessa pengar.
En annan intressant sak i Lena Anderssons artikel är detta.
Överutnyttjandet får vi försöka stävja genom pedagogik och kontinuerlig etisk självrannsakan: att påminna varandra om att hederlighet är en förutsättning för att den generella välfärden ska vara möjlig.
Vilket påminde mig om det Chris Dillow skrev häromdagen. När det gäller skatter så talar högern gärna om incitament, men när det gäller brott så hänvisas det mer till multikulturalism och gener och mycket lite till incitament. Nu var det nog i och för sig så att Dillow avsåg ytterkanten av högern med just de exemplen, går man längre mot mitten men fortfarande håller sig på högersidan så är det snarare taskig moral som det hänvisas till.
Så om man råkar vara på det humöret skulle man kunna göra en jämförelse med det Lena Andersson skriver. Jag tänker inte jämställa över- eller felaktigt nyttjande av socialförsäkringar med tjuvar (även om det finns ett fåtal sådana fall), det betalas ju skatt och avgifter, men (det kommer alltid ett men) gissningsvis skulle Andersson inte bemöta kriminalitet med hänvisning till hederlighet i första hand. Utan kanske snarare fundera på om det inte är så att för vissa så är det så att kriminalitet lönar sig, för att incitamenten är på det viset. När det däremot gäller socialförsäkringarna så ska incitamentsproblemen kastas ut redan från början, till synes för att något annat skulle innebära att man är elak.
