Sänd mina rötter regn

Nej, jag är inte på bästa humör. Alltså är det den ogina tolkningen som gäller.

Migrationsverket har nu beslutat om nya regler för bärplockare från Thailand. Det innebär att samma regler ska gälla för bärplockare som för andra arbetskraftsinvandrare.

Plockarna ska bland annat ha en garanterad minimilön på cirka 17.000 kronor och rätt till övertidsersättning och ob-tillägg.

Det här görs för att se till så att så få otäcka Thailändare som möjligt kommer hit.

Relaterat:
Minimilön som mur och om att hänvisa till respekt och värdighet.

Per Wirtén i Expressen:

Vid gården Stamhem passerar jag första gången själva gränslinjen. Till höger om landsvägen börjar betfälten. På andra sidan leder två leriga traktorspår ut på en tom åker. Jag stannar upp ett ögonblick innan jag försiktigt tar steget över gränsen mellan Malmö och Vellinge. Det är en helt odramatisk rörelse.

Vellinge har aldrig frivilligt släppt någon flykting över gränsen.
De har fått stanna på Malmös sida. Över åkrarna går en lika laddad gräns som Europas yttre genom Medelhavet.
Men under en dramatisk vecka i november rasade befästningsbygget samman. Utan kommunens tillstånd placerades en grupp flyktingbarn i Hököpinges vandrarhem. Det var snyggt som en operation flygande matta, oväntat som manövrerna från en erfaren människosmugglare och iscensatt som en konstnärlig installation. Deras gränsövergång var mer dramatisk än min. Gränsens funktion är ju att markera skillnad: några har rättigheter, andra inte.

Karin Olsson har ett inlägg på Expressens ledarblogg som börjar högst olyckligt. Poängen med inlägget i sin helhet är att allt inte är dystert i Haiti, universiteten tillhör de bästa i hela Karibien. Men första stycket:

Haiti och högre utbildning är inte begrepp som man vanligtvis kopplar ihop. Landet lider av svår braindrain. De välutbildade har i hög grad flytt landet för länge sedan.

Det är förstås fattigdom och förtryck som gör att Haitierna flytt landet. Och det är inte bara välutbildade, utan även sådana som flyttat till andra länder i regionen för att jobba på sockerfälten. Dominikanska Republiken är av naturliga skäl ett av länderna med störst invandring av haitier. Detta är givetvis en självklarhet i sammanhanget, men begreppet brain drain är av samma anledning missvisande.

Viktigt är också att migrationen i sig kan vara positiv. För några år sedan beräknades det (lästips!) att de som utvandrat skickade tillbaka minst 1 miljard dollar per år. Det motsvarade ungefär 30% av BNP, och cirka en femtedel av alla hushåll var mottagare (hälften av dem på landsbygden).

Mer relevant är kanske att möjligheten till utvandringen i sig gör att det finns större anledning till att utbilda sig. Även om många flyttar så finns det rimligtvis de som stannar kvar i Haiti. Hade de inte haft möjligheten att migrera så är jag säker på att omfattningen av universitetsutbildade inte varit så många, och kvalitén på universiteten sämre.

Relaterat:
Här, här och här.

Kommun- och Finansmarknadsminister Odell har en artikel på DN Debatt. Valrörelse är det, som sagt, och därför kan även en minister välja att positionera sitt partis politik när det egentliga syftet är att presentera regeringens förslag på reformer inom finansmarknaden:

Krisåtgärderna innebar ett nödvändigt ingrepp i den fria marknadsekonomin för att slå vakt om jobben och tillväxten. Samtidigt är jag som kristdemokrat övertygad om att statliga ingrepp i längden är skadliga för den ekonomiska utvecklingen. Därför måste det vara en prioriterad fråga att avveckla stödåtgärderna och släppa fram sunda marknadskrafter så att de åter kan bidra till tillväxt och välfärd.

Om Odell, som kristdemokrat, är trovärdig är en annan sak. Som Mattias Svensson skrev i Neo förra året så verkar de vara mer intresserade av att bli av med stämpeln som förbudsparti än att avskaffa förbuden.

I alla fall, de förslag som anslås på anslagstavlan är en blandning av sådant som är helt okej och ganska ointressant. En sparandeform med full rösträtt låter bättre för ägandestyrningen än det institutionella ägandet, men jag undrar om det verkligen gör så mycket i verkligheten. Obligatorisk flytträtt tror jag däremot lite mer på, det kommer att sätta mer press på förvaltarna. Brummer & Partners lät genomföra en opinionsundersökning förra året [pdf], och 93% av de tillfrågade ville ha lagstadgad flytträtt. Fast det mest spännande, men möjligtvis ändå inte så överraskande, var kanske att ”55 procent av alla tillfrågade tror att det idag råder full flytträtt”.

~

Andreas Hatzigeorgiou nämndes här i höstas, då hans artikel om invandring och utrikeshandel också blev en debattartikel i Svenska Dagbladet. En liknande studie, om Spanien, redovisades förra veckan på VOX:

Immigration is increasingly recognised by economists as a key factor in promoting trade. This column presents evidence from Spain suggesting that doubling the number of immigrants leads to a 10% increase in exports to their country of origin. The effect is even bigger for countries which are culturally different. This is an important and rarely considered benefit from immigration.

~

Chris Blattman tipsar om en artikel [pdf] som sak publiceras i American Economic Review senare i år.

First, higher temperatures in poor countries lead to large, negative impacts on the growth of their exports. Depending on the dataset and specification, we find that a poor country being 1 degree Celsius warmer in a given year reduces the growth of that country’s exports by between 2.0 and 5.7 percentage points. We find no effect on rich countries.

[...]

Second, we examine the industrial breakdown of the impacts of temperature. We find substantial loci of negative impacts on agricultural exports and light manufacturing exports, with little apparent effects on heavy industry or raw materials production. While the negative impact on agricultural exports is consistent with the primary thrust of the climate-economy literature, the negative impact on manufacturing may be more surprising. It is, however, consistent with a long-standing literature emphasizing that factory workers are less productive when it is hot…

[...]

[T]he impact on exports suggests that – even though we estimate no direct impacts of higher temperatures on rich countries – rich countries may nonetheless be affected since their imports will decline. Climate change may therefore decrease welfare in rich countries not by affecting production directly, but by raising prices and reducing quantities of goods imported from poorer countries.

Från SvD igår, i en artikel om Svenskt Näringsliv och Sacos rapport om integration och arbetsmarknad.

Svenskt Näringsliv tror mer på att stöpa om strukturen på den svenska arbetsmarknaden.

–Sverige har relativt få arbeten inom tjänste- och servicesektorn. Men det är där många nya invandrare har chansen att få ett första jobb, säger Christer Ågren.

Läget är ett helt annat i exempelvis Storbritannien, påpekar han.

–Det är en otrolig skillnad när det gäller utbudet av tjänster. Enda stället i Sverige med samma koncentration av skrädderier och kemtvättar är faktiskt Östermalm i Stockholm.

Angående de recept som ställs mot varandra, ”fler servicejobb och lägre ­ingångslöner eller mer utbildning i ”yrkessvenska” och en specialiserad arbetsförmedling”, så går det lika bra med en kombination. Jag ser ingen anledning till konfrontation där. Geronimo Unias nätverksperspektiv är också viktigt.

Jag reagerade på det här:

Organisationen Roks pekar ut Värmland som den värsta regionen för så kallad hustruimport. Nu önskar sig länet en samordnande roll för kartlägga män som gång på gång gifter sig med utländska kvinnor.

– Vi ber regeringen om att få ett preciserat uppdrag för att hitta åtgärder för att minska hustruimporten. Problemet har blivit tydligt nu när vi har fått siffror presenterade för oss, säger landshövdingen i Värmland, Eva Eriksson.

Problemet i dag är att man saknar kunskaper om vilka männen är som upprepade gånger gifter sig med utländska kvinnor. Bland annat för att de utnyttjar Migrationsverkets så kallade tvåårsregel, som säger att kvinnan ska utvisas om relationen avslutas inom två år.

Om det är så att många av de kvinnor som kommer till Sverige blir utsatta för våld och andra kränkningar så är det väl just våldet som är problemet, inte att de kommit till Sverige. Utgångspunkten borde fortfarande vara att man har rätt att migrera hit, och man får gifta sig om man så vill.

Fast om man stannar vid den analysen, som borde vara en självklarhet, så missar man att den där notisen ger fel bild av vad Roks är ute efter. Det handlar nämligen inte direkt om män som upprepade gånger gifter sig med utländska kvinnor. En del får organisationen ta på sig själva, eftersom de valt att introducera ett begrepp, fruimport, som de inte alltid preciserar närmare. Då ligger det närma till hands att andra som för uppgifterna vidare lyckas förvränga meddelandet.

Läser man Roks rapport, som verkar ha publicerats för ett halvår sedan, så blir budskapet ett annat.

Roks har valt att introducera begreppet fru-import för att beskriva situationen när en svensk man gifter sig med en utländsk kvinna som lever under svåra förhållanden i syfte att utnyttja henne för hushållsarbete och/eller sexuellt. (Andra benämningar som figurerar i sammanhanget är ”köpefru” eller på engelska ”post-order wife”.) Självklart finns det förhållanden mellan svenska män och utländska kvinnor som inte har något med detta att göra. Denna rapport handlar enbart om de kvinnor som Roks kvinnojourer har kommit i kontakt med, vilket alltså är de som dels utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld och dels sökt stöd på jouren.

Det vanligaste scenariot som möter jourerna är att kvinnan kommit till Sverige med förhoppningen om ett bättre liv för sig och ofta sin familj eller släkt. Mannen kan ha lovat henne ett jobb eller att försörja henne och hennes anhöriga. Väl i Sverige visar sig situationen vara en annan: mannen utsätter henne för våld och andra kränkningar och isolerar henne från omgivningen. Ofta hotar han kvinnan med att han kan få henne utvisad om hon inte gör som han vill och ljuger om hennes rättigheter. Att tvingas att åka tillbaka till hemlandet är i många fall inget lockande alternativ för kvinnan eftersom hon där riskerar att bli utstött av familj och vänner. Ofta har dessutom anledningen till att kvinnan lämnat sitt hemland varit brist på försörjning. En del kvinnor väljer därför att gå tillbaka till mannen och ”stå ut”. De som bryter relationen innan de fått permanent uppehållstillstånd löper stor risk att utvisas då deras skäl för att vistas i Sverige är anknytningen till mannen.

Därefter nämner man att själva begreppet kan förstärka offerroll, men att importerad ska förstås som en handling och inte en identitet. Min invändning är, även här, att det fokuserar för mycket på passerandet av landsgränser när det egentliga problemet är ett annat.

De åtgärder som rapporten vill se är dels att diverse myndigheter blir bättre på det de sysslar med, att det ska bli enklare för dessa kvinnor att beviljas fortsatt uppehållstillstånd och att alla som beviljas uppehållstillstånd ska få bättre information om rättigheter och skyddsnät. De vill också diskutera Migrationsverkets möjligheter, t.ex. att göra seriositetsbedömningar, slagningar i belastningsregister och att ge avslag om misstanke om våld föreligger.

Så slutsatsen är att det nog inte var så illa som den där notisen kunde få en att tro.

En ganska så underlig debattartikel i SvD idag. Martin Peterson, docent i filosofi (”ethical issues related to technology, risk, and uncertainty”), tycker sig ha klurat ut ett smidigt sätt att se till så att Sverigedemokraterna får så lite inflytande som möjligt. De övriga partierna bildar ett informellt anti-parti som röstar tvärtemot Sd. Det kommer gnällas om att det är odemokratiskt, alldeles oavsett om det är det eller inte.

Min invändning är att det tycks vara något ologiskt att vilja upphäva Sd:s inflytande genom att på detta högst utstuderade vis centrera sitt egna röstande efter deras åsikter. Nog för att de inte har påverkat de faktiska besluten, men politik är väl ändå ett något vidare begrepp än så och det Peterson framför liknar mer ”pay no attention to that man behind the curtain.” Det funkade inte så bra för Trollkarlen från Oz heller.

Då ligger det nog närmare till hands att det kan stärka Sverigedemokraterna. Inte minst för att de bekräftar Sd:s egna berättelse om att de elaka riksdagspartierna motverkar dem. Eller som Marie Demker uttryckte det för ett tag sedan:

– Att bråka inbördes om hur man ska bemöta dessa partier gynnar bara Sverigedemokraterna.

Uppdatering:
Björn Johnson skriver om förslaget här.

~

Är det något det talas mycket tyst om när det gäller drogpolitiken så är det varför det är så stora pengar inblandade i narkotikahandeln. Själva tanken att drogpolitiken i sig är en stor del av förklaring nämns sällan. På samma sätt som att Rapport kan undervisa oss om att människosmuggling är en lukrativ bransch, och enbart nämna en kriminalinspektörs ord om att ”smugglarna bryr sig inte om människoliv utan vill bara tjäna pengar”. Möjligheten till att tjäna dessa pengar beror på? Stängda gränser, förstås.

Och i någon form av mycket missriktad välvilja (om ens det) så ska situationen för de som tar sig hit göras ännu svårare.

Roligaste bloggen just nu: Livet på Söder!

~

Det har varit uppenbart länge att DN Debatt inte är någon debattsida, utan mer en anslagstavla. Numera är det också tveksamt om det är en gruppblogg för etablissemanget, för dagens artikel där det förklaras varför Mehdi Ghezali (”världens sämste turist”, som någon uttryckte det) åkte till Pakistan är något helt annat.

~

I SvD skriver handelsminister Ewa Björling och Andreas Hatzigeorgiou om invandring och utrikeshandel.

Svenskar med utländsk härkomst kan hjälpa till att förbättra företags internationaliseringsförmåga. En tioprocentig ökning av antalet utlandsfödda ger i genomsnitt 6 procent mer export. 12000 fler invandrare till Sverige ökar exporten med hela sju miljarder kronor och importen med tio miljarder.

Jag kan inte se någon referens till studien i nätupplagan, men Hatzigeorgiou hade en artikel i Ekonomisk Debatts senaste nummer. DN skrev om studien i september.

Som ni kanske har hört vid det här laget så lät Sydsvenskan fråga 500 Vellinge-bor vad de anser om transitboendet i Hököpinge. Det visade sig att 63% av de tillfrågade var positivt inställda, och att 18% säger nej. Det som jag tycker är mest intressant är kommunalrådet Lars-Ingvar Ljungmans kommentar till undersökningen:

Jag har alltid respekt för folkviljan. Samtidigt är man medveten om att opinionsundersökningar inte alltid speglar precis det som det åsyftas, säger Lars-Ingvar Ljungman när han får reda på att 63 procent inte tycker att kommunledningen gjorde rätt som ville stoppa boendet.

Hur menar du?
– Jag tar till mig det du säger. Samtidigt vet man att det inte alltid går att svara ja eller nej på en fråga som är en komplicerad historia.

Vad grundade du inställningen om att stoppa boendet på?
– Jag gör den här bedömningen utifrån min roll och min politiska erfarenhet. Man går inte som kommunalråd och frågar människorna inför varje fråga man ska driva.

Var det en missbedömning?
– Om det är så att invånarna tycker att agerandet varit fel så visar de det i valet om tio månader. Det finns flera partier till både vänster och höger och i mitten.

Nog för att det kan vara knepigt att tolka opinionsundersökningar (särskilt om man är lite småkorkad), men att dra slutsatser av ett valresultat är förstås ännu svårare. Oftast är det ett högst begränsat antal frågor som får mest utrymme i en valrörelse, och de har en tendens att sammanfalla med de frågorna som väljarna är mest intresserade av. Därutöver har partierna en hel massa åsikter i vitt skilda frågor som mest flyter med och som sällan avhandlas. Invandring/flyktingar är en sådan fråga.

Är det annorlunda i Vellinge? Är det mycket mer än 5% som anser att flyktingmottagning är viktigt när det gäller vilket parti man väljer? Jag har ingen aning, har inte hittat någon liknande redogörelse för Vellinge specifikt. Men i annat fall är det inte alls självklart att man ska dra slutsatsen att Vellinge-borna stället upp på den rådande flyktingpolitiken enbart för att de röstar på Moderaterna. Inte om det finns ett antal frågor som anses vara mycket viktigare.

Göran Persson brukade, eller kanske brukar, påstå att ansvar utkrävs i allmänna val. Det var något han hävdade efter tsunamin, och Lars Danielssons avgång krävdes. Att frågan om en statssekreterares vara eller icke varande skulle behandlas i ett val är högst orimligt. Att Socialdemokraterna i valet efter katastrofen röstades bort säger förmodligen inte alltför mycket om vad svenska folket tyckte om regeringens agerande efter katastrofen.

För min del så är det uppenbart att valresultat är usla som vägledning så fort man närmar sig perifera frågor. Vi ska inte låta Ljungman låtsas något annat så länge han inte har ordentlig grund för det.

Offsetting Behaviour tipsar om ett par nya working papers från NBER, och det andra fastnade jag för.

Immigration, Wages, and Compositional Amenities

Economists are often puzzled by the stronger public opposition to immigration than trade, since the two policies have similar effects on wages. Unlike trade, however, immigration can alter the composition of the local population, imposing potential externalities on natives. While previous studies have addressed fiscal spillover effects, a broader class of externalities arise because people value the ‘compositional amenities’ associated with the characteristics of their neighbors and co-workers. In this paper we present a new method for quantifying the relative importance of these amenities in shaping attitudes toward immigration. We use data for 21 countries in the 2002 European Social Survey, which included a series of questions on the economic and social impacts of immigration, as well as on the desirability of increasing or reducing immigrant inflows. We find that individual attitudes toward immigration policy reflect a combination of concerns over conventional economic impacts (i.e., wages and taxes) and compositional amenities, with substantially more weight on the latter. Most of the difference in attitudes toward immigration between more and less educated natives is attributable to heightened concerns over compositional amenities among the less-educated.

Med andra ord spelar de kulturella skillnader som uppstår större roll än migrationens påverkan på ekonomiska faktorer. De frågor i ESS som undersöks är:

i. Do you agree or disagree that wages and salaries are brought down by immigration?
ii Do you agree or disagree that immigrants harm the economic prospects of the poor?
iii. Do you agree or disagree that immigrants help to fill jobs where there are shortages of workers?
iv. Would you say that immigrants generally take jobs away from natives or help create new jobs?
v. On balance do you think that immigrants take out more (in health benfefits and welfare services) than they put in (in taxes)?

vi. Do you agree or disagree that it is better for a country if everyone shares the same customs and traditions?
vii. Do you agree or disagree that it is better for a country if there is a variety of different religions?
viii. Do you agree or disagree that it is better for a country if everyone can speak one common language?
ix. Would you say that a country’s cultural life is undermined or enriched by the presence of immigrants?
x. Do you agree or disagree that a country should stop immigration if it wants to reduce social tensions?

Här finns en gratisversion från september.

Niclas Berggren ställer en intressant fråga med anledning av Jimmie Åkessons debattartikel.

Om han hade haft rätt i det han skriver, skulle det ha utgjort tillräckligt skäl för att motsätta sig invandring till Sverige? Sverigedemokraterna svarar förstås ja. Men vad svarar övriga? Jag svarar nej.

Jag svarar också nej. Vilket förstås kräver en något längre utläggning än så.

Först så kan jag ju nämna att jag, och det har ju indikerats tidigare, inte är det minsta övertygad om Åkessons beskrivning. Eller för den delen att allt av det han nämner ens är några problem.

Än mindre är jag övertygad om att problemet är invandring. Snarare så är det ett besynnerligt avhumaniserat perspektiv där problem som rimligtvis måste återföras till att omständigheter, idéer och handlingar som rör människor i stället kommer att centreras kring landsgränser. Vilket förstås kommer att träffa fel. Mer om det senare.

I problembeskrivningen utgår vi alltså från nationen (med dess näraliggande nationalism). Men landsgränser är i sig godtyckliga, och nationen en myt.

Nationen är ingen konkret realitet, utan en idé. Den är bara av ett annat slag än de primära sociala former som klanen, stammen, byn och staden utgör. Ingen av de faktorer som förklarar dessa grupper, etnicitet, territorialitet, religion, språk är tillräckliga för att begripliggöra nationen. [...] Eftersom nationen inte är någon direkt iakttagbar storhet, uppstår den inte annat än genom de känslor och attityder som man tillskriver den och som den väcker i kraft av att vara en idé. en föreställning av det kollektiva vara individerna tillsammans formar. Det handlar, med andra ord, definitivt om en myt.*

Vi har också att göra med det som Benedict Anderson kallade för den föreställda gemenskapen. Nationen ses som en sluten gemenskap trots att vi knappast träffar varandra ansikte mot ansikte.

Via det tryckta ordet lam personer som annars inte känner varandra uppleva att de bor i samma homogena och tomma tids- och rumsdimensioner och föreställa sig (imaginera) att de har något gemensamt med människor som de aldrig kommer att träffa, människor som redan är döda eller ännu inte födda.**

Nationen är alltså konstruerad, baserad på en mytbildning som berättar för oss om vilken identitet som nationen och dess invånare har. Samtidigt bygger den lika mycket en myt om vilka vi inte är, uttryckt som egenskaper som tillskrivs de som inte tillhör nationen, de andra. Det var ingen slump att Jimmie Åkesson skrev en debattartikel som tog upp det negativa i något som anses vara osvenskt, för att ge en bild av Sverige som motsatsen till detta.

Tokmoderatens inlägg om blekingar kan ju ses som ett lustigt litet skämt i ljuset av Åkessons debattartikel. Inte desto mindre så pekar det också på den irrationella politik som gör att korsande av landsgränser bannas, men där korsandet av landskaps-, läns-, kommungränser – lika godtyckliga de – lämnas fritt.

Tillbaka till det avhumaniserade perspektivet. Att tala om invandring döljer det som borde vara uppenbart, att det i slutänden handlar om verkliga människor. Det är förstås enklare att säga sig vara emot invandring, i stället för att vara emot invandrande människor. Ett mer individualiserat betraktelse skulle för det första ge vid handen att man skulle vara tvungen att se eventuella problem på dess korrekta nivå. Om en raggare från Nässjö kommer till min hemstad och är allmänt odräglig på det sätt som raggare tenderar att vara, så är inte problemet det som Volvo-raggarna från Vetlanda fick för sig. Nämligen att en kommungräns passerades, och att de fick konkurrens. När en Vetlanda-bo nu sitter häktad i en helt annan del av landet för att han begått ett rån så är inte problemet att han passerade en hel del drös med gränser innan.

På samma sätt är det lika lämpligt att ta itu med problemen när de faktiskt uppstår även när det handlar om människor som tar sig över landsgränser. Och där spelar själva landsgränsen ingen som helst roll. För att ta ett exempel inom ett område som jag själv ägnat lite tid åt, det där som för det mesta kallas för invandringens kostnad. Det är så klart inte invandringen i sig kostar något. Som jag påpekat gång efter annan så är det snarare ett problem med arbetsmarknaden om någon som kommer hit går arbetslös. Lika lite som vi skyller på korsandet av landskapsgränser om en skåning inte hittar jobb efter flytt till Närke så är det inte flytten i sig som är problemet om en thailändare inte hittar jobb i Sverige. I stället bör vi skärskåda arbetsmarknadspolitiken. Vilket görs alldeles för sällan när det handlar om invandrare, t.ex. i den debatt som förts på sistone om LAS och ungdomsarbetslösheten har det sagts mycket lite om invandrare (och här finns det möjligen en debattartikel om just den saken som väntar på att bli skriven).

Att tala om invandrare är inte heller det oproblematiskt, eftersom en invandring också kräver en utvandring. Någon som tar sig till Sverige tar sig, och det kan vara minst lika viktigt, från något annat land. Detta döljs också när det talas om invandring.*** Alltså är det bästa att tala om migranter. Men en Sverigedemokrat skulle förstås aldrig säga sig vara emot migration, än mindre migranter, eftersom det förstås också skulle ta med de svenskar som flyttar utomlands. Är inte sådana människor som inte vill bo i mytens storslagna Sverige också ett problem, om det nu är ett problem att människor flyttar hit? Det kanske man kunde få en sverigedemokrat att svara på.

* Georges Burdeau, Encyclopedia Universalis. Citerad i Valloner – järnets människor, Florén och Ternhag (red).
** Den globala nationalismen, Hettne, Sörlin och Östergård.
*** För att vara besatta av vad de som tar sig till Sverige sysslar med så lyckas Sverigedemokrater vara väldigt ointresserade av förhållanden i andra länder.

Jan Ekberg presenterar i DN en rapport från ESO om invandring. Rapporten verkar inte finnas på ESO:s hemsida än, så det finns inte mycket mer att gå på än det som står i debattartikeln.

Ekberg har undersökt hur invandringen påverkar offentlig sektor, om invandring är ett medel för att underlätta försörjningen av en åldrande befolkning.

Om befolkningstillskottet antas ha samma sysselsättningsgrad, och i genomsnitt samma arbetsinkomst per sysselsatt som den i landet redan befintliga befolkningen i samma åldrar, uppkommer årliga positiva effekter på den offentliga sektorns finanser men effekterna blir små. Kalkylen är således grundad på god integration på arbetsmarknaden av invandrare och liknar den situation som vi hade på 1960- och 1970-talen. Under de senaste 20 åren har integrationen på arbetsmarknaden varit betydligt sämre. Årsbeloppet (framtida årligt reformutrymme) motsvarar cirka 0,1 procent av BNP år 2015, cirka 0,4 procent av BNP år 2025, cirka 0,6 procent av BNP år 2035 och cirka 0,7 procent av BNP år 2050. Känslighetsberäkningar med alternativa antaganden om utveckling av offentlig sektor ger ungefär samma procenttal.

Skälet till att de positiva effekterna inte blir större är att genom invandringen ökar också Sveriges befolkning, vilket ställer krav på utbyggnad av den offentliga sektorn.

Resultaten i ESO-rapporten ligger väl i linje med internationella studier. Professor Robert Rowthorn vid universitetet i Cambridge publicerade 2008 en sammanfattning av ett stort antal liknande undersökningar avseende den hittillsvarande invandringen till länder i Europa och Amerika. Hans slutsats är att positiv/negativ årlig effekt på den offentliga sektorns finanser är små och ligger för de flesta länder i intervallet plus/minus 1 procent av BNP. Negativ effekt uppkommer vid svag integration på arbetsmarknaden av invandrare.

Om vi i den framtidsinriktade kalkylen för Sverige i stället antar att sysselsättningsgraden i befolkningstillskottet blir densamma som för utrikes födda boende i Sverige i dag, blir de negativa årliga effekterna mindre än 1 procent av BNP. Även en negativ effekt ligger således inom det intervall som Rowthorn anger. Om invandring ger positiv eller negativ effekt på de offentliga finanserna är således i hög grad en fråga om integration på arbetsmarknaden.

Några saker här:
1. DN har satt rubriken ”Arbetskraftsinvandring hjälper inte offentlig sektor”. Citationstecknen är deras, som vanligt utan att påståendet återfinns i själva debattartikeln. I själva verket handlar det om hur DN vill framställa det som sägs. Här vill jag påpeka att Ekbergs artikel handlar om invandring generellt, inte arbetskraftsinvandring specifikt.

2. Första punkten är inte helt utan poäng för artikelns budskap. Det påstås ibland att vi kommer att få se en arbetskraftsbrist (Tobias Billström och Gunilla Carlsson skriver i Sydsvenskan idag, de hänvisar till arbetskraftsbrist även om det inte är specifikt om offentlig sektor) i offentlig sektor då senare generationer inte är tillräckligt stor för att fylla på i takt med att 40-talsgenerationen går i pension. En lösning som en del ser är då arbetskraftsinvandring specifikt till offentlig sektor. Det kanske är jag som läser illa, men det tycks mig som att den problembeskrivningen inte är något som Ekberg avsåg att diskutera. Ekberg syftar i stället uttryckligen på ett ”reformutrymme”.

3. Jag brukar hävda att talet om invandringens kostnad, och liknande ordval, i sig är ett vridet perspektiv. En sak man får ut av Ekbergs artikel är att invandrarnas situation på arbetsmarknaden avgör hur invandringen påverkar offentlig sektor. Där spelar förstås arbetsmarknadspolitiken en stor roll. Man skulle alltså kunna hävda att det går minst lika bra att tala om arbetsmarknadspolitikens kostnad.

4. Läser man kommentarerna till debattartikeln så är det lätt att bli självmordsbenägen. Ett gäng med fånar påstår att ”det här har vi sagt i 10 års tid”. Nej, det har de inte. För de vet inte vad de själva talar om, och de vet inte vad Lars Ekberg talar om. Till exempel så är den siffra som Ekberg nämner som en kostnad i fall utrikes födda arbetsmarknad ser ut som idag i stort sett samma som han tidigare framfört. Den siffran brukar ”invandringskritiker” i vanliga fall inte alls gilla, den är alldeles för liten och i stället får man höftningar som är sisådär 3 till 5 gånger större.

Som avslutning slänger jag med en kommentar till Billströms och Carlssons debattartikel som jag nämner här ovanför:

Människor har, av olika orsaker, i alla tider valt att lämna sina ursprungsländer för att söka en bättre framtid någon annanstans.

I grunden är detta en positiv drivkraft som bör bejakas. Väl hanterad migration kan vara positiv för alla, både för den enskilde individen och för ursprungs- och mottagarländerna. Problem uppstår dock när migrationen sker okontrollerat. Kriminella nätverk som utnyttjar människors desperation och önskan om en ljusare framtid bidrar till detta.

Men anledningen till att dessa kriminella nätverk över huvud taget existerar är förstås att migrationen är hanterad, inte när den sker okontrollerad. Det handlar dels om att problem att utvandra, men framför allt när mottagarländerna säger stopp. Jag har skrivit om det tidigare, liksom Isobel Hadley-Kamptz har gjort det i Expressen.

Uppdatering: Nu finns rapporten på ESO:s hemsida. Och det här inlägget har också publicerats hos Second Opinion.

Uppdatering 2:
Nu har jag kollat igenom rapporten. Med betoning på kollat, jag har inte gjort någon djupläsning. I vilket fall som helst så har jag inte hittat några underligheter, däremot ganska så mycket intressanta saker. Som det här om arbetsmarknaden:

En fråga som kan ställas är vid vilken sysselsättningsgrad det föreligger en balanspunkt där invandrarbefolkningens andel av den offentliga sektorns intäkter i form av skatter och socialförsäkringsavgifter är lika stor som dess andel av den offentliga sektorns utgifter. Vid nämnda värden på elasticiteten skulle balanspunkten inträffa om sysselsättningsgraden för utrikes födda i ålder 20 till 64 år är 15 procentenheter högre. Enligt RAMS 2006 var sysselsättningsgraden i ålder 20 till 64 år 57 procent för utrikes födda. Den skulle behöva höjas till 72 procent. Den nivån ligger klart under vad som gäller för infödda med båda föräldrar födda i Sverige. För de sistnämnda var sysselsättningsgraden 80 procent. Räknat för hela invandrarbefolkningen ligger balanspunkten på drygt 72 procent. Skälet till att balanspunkten inträffar vid lägre sysselsättningsgrad än för den infödda befolkningen är invandrarbefolkningens gynnsammare åldersammansättning. Vid ytterligare förbättring av invandrarbefolkningens sysselsättningsgrad vänder
riktningen i inkomstomfördelningen och det blir en intäkt för den infödda befolkningen.

Apropå underligheter så hittade jag ett inlägg på TCO-bloggen Utredarna:

På presentationen av rapporten kommenterades den av bland annat av statssekreterare Christer Hallerby som kritiserade rapporten hårt för att på den bara tar hänsyn till invandringens effekter på de offentliga finanserna och att den inte alls tittar på de dynamiska effetkerna av invandring, t ex vad invandringen betyder för tillväxten, nyföretagande och utrikeshandeln. Hallerby har helt rätt. Invandringens rent ekonomiska förtjänster eller kostnader blir inte rättvisande om de mäts på det sätt som författaren Jan Ekberg gör.

Det hade varit ett problem om Ekberg påstått att hans undersökning är det enda intressanta anslaget i sammanhanget. Men det gör han inte. Först och främst nämner han tre problemområden
1. Invandringens ekonomiska orsaker
2. Invandringens ekonomiska integrering i invandringslandet
3. Invandringens ekonomiska effekter
Punkt 3 specificeras närmare till a) tillväxt b)faktorpriser och sysselsättning och c)

Hur omfördelar den offentliga sektorn i invandringslandet inkomster mellan invandrarbefolkningen och landets ursprungsbefolkning? Får ursprungsbefolkningen ett positivt eller negativt inkomsttillskott genom denna omfördelning?

Det som kallas för 3c är själva huvudsyftet med studien och det som besvaras mest ingående. Men det innebär inte att de andra delarna av punkt 3 ignoreras, de gås igenom i kapitel 4 (slutsatsen är att invandring har liten effekt på tillväxt, sysselsättning och löner). Jag skulle också säga att punkt 2 också behandlas i rapporten. Hallerbys kritik som TCO instämmer i har jag svårt att förstå.

Uppdatering 3:
Per Gudmundson har i SvD en helt okej artikel, DN likaså. Bloggen Medier och mångfald gör en viktig poäng som även jag påpekat tidigare. Om nu Sverigedemokraterna omfamnar Ekbergs rapport, än så länge har jag inte läst mer än SD-kurirens notis, så får de svårt att förklara vilket reformutrymme de själva har. Notera att de siffror som nämns i Ekbergs studie inte kan räknas hem med mindre än en mycket radikal omställning av migrationspolitiken.