Sänd mina rötter regn

Förutom ett kort konstaterande på twitter så har jag inte skrivit något om Beatrice Ask och de gredelina breven. Peter har sagt det mesta av det som borde sägas. Sanna Rayman skriver bra i SvD idag om en av mina käpphästar (och Johan Ingerö följer upp):

En tydligare reträtt än så fick vi alltså inte efter att en borgerlig justitieminister hade förespråkat något så förbluffande som en modern skampåle för icke dömda medborgare.

Mer pudel behövdes tydligen inte heller, vilket nästan är mer förvånande än att Ask uppvisade en häpnadsväckande inkompetens. Bloggosfären gick upp i brygga över det inträffade, men i medierna har fadäsen gjort föga avtryck. Mediedrev triggas uppenbarligen bara när ministrars vandel är i fokus. Vad är väl ett svek mot rättsstatens grundidéer mot en obetald tv-licens, liksom?

Den där fördumningen, där man granskar sådant som går enkelt att mäta medan den kvalitativa kontrollen uteblir. Det blir taxikvitton och tv-licenser. Eller som när Thomas Bodström av Aftonbladet utsågs till guldgosse genom att räkna debattartiklar, propositioner och liknande. Att spruta ut lagförslag sågs där som något positivt. Utan att ta hänsyn till vad som faktiskt sades, och så fick vi ett Bodströmsamhälle på halsen.

En någotsånär relaterad spaning: är det så att det stormat extra mycket kring justiteministrar? Utan att behöva ta med Bodström och Ask, som alltså borde kritiseras hårdare, så har vi ju haft Ove Rainer, Anna-Greta Leijon, Sten Wickbom och Laila Freivalds som avgått. Inte nödvändigtvis för något de gjort i egenskap av att vara justitieminister, eller för att det egentligen ens skulle vara något särskilt fel som begåtts (Rainer).

Uppdatering:
Mårten Schultz skriver bra. Fast personligen är jag alltså alldeles för långsint för att hysa något som helst förtroende för Thomas Bodström i den här frågan, han kastar ordentligt med sten i sitt glashus. Massövervakning och oskuldspresumtion går inte så bra ihop.

Second Opinion har en artikelserie där de går igenom floskler. Än så länge är det lite oklart om det är floskler i största allmänhet, eller om det är tänkt att ha någon speciell vinkel. De två första handlade om begrepp som politiker har använt sig av: Verklighetens folk och Välfärdens medarbetare. Det senaste begreppet som dissikeras är mervärde, men där handlar det mer om att medier lallar med när det används. Och det är en rätt så bisarr artikel.

För där de två första artiklarna försökte reda ut vad som egentligen menades (och det var väl inte direkt klockrent från artikelförfattarens sida då heller) så är problemet denna gången att begreppet används på fel sätt. Som om mervärde enbart hade en enda tänkbar betydelse. Ägnar man dagarna åt ”klassisk marxistisk kulturanalys” och inget annat så kan man förstås tycka att ”Staden får ett mervärde” är ett otäckt påstående. För då kopplar man ju ihop mervärde med utsugning. Om man däremot inte roar sig med utsugningsteorier så har mervärde en positiv betydelse, ganska mycket samma sak som förädlingsvärde. Det är denna betydelse som hittat in i den skatt som kallas moms.

Mina fördomar säger mig att om man verkligen vill hitta luddigheter, floskler och liknande kring begreppet mervärde så är det inom marknadsföring man ska leta. Begreppet är positivt även där, men sedan finns det förstås mycket tänkande kring exakt hur detta mervärde ska uppnås. Mervärdesstrategi (googlar man på svenska hittas lustigt nog det ordet mest i utsugningsperspektiv) och value added marketing används bland annat.

För några år sedan lanserades ”mervärdesmat” för det som också kallas Functional food. Det vill säga mat som åtminstone påstås ge en positiv hälsoeffekt, utöver att bara vara mat. Och jag är ganska säker på att det finns fler exempel i andra sammanhang.

Alltså, mervärde har alla möjligheter att vara en floskel. Men det belyser knappast Second Opinion på ett bra sätt när de kommer med en minst lika floskelartad kritik. Begreppet har ekonomiska betydelser som är hyfsat konkreta, men sedan används det också på ett mer luddigt sätt. Det exempel som anges är en rätt bra illustration:

— I dag består området av en p-plats och är ett otryggt område. Dessutom behöver staden både hotell, fler bostäder och en kongressanläggning. Staden får ett mervärde, säger kommunalrådet Birgitta Södertun som förklaring till att KD säger ja till arkitektförslaget.

Projektet skulle ju kunna utvärderas ekonomiskt, för att se om det bidrar med något mervärde i den betydelsen. Men även om det är dåligt så kan man förstås peka på att man kanske blir av med otryggt område. Och Helsingborg får en kongressanläggning, som ur marknadsföringssynvinkel kan vara trevligt. Mervärde blir här i princip en omskrivning av ”bra”, eller kanske snarare ”sådant jag gillar”. Då är det en floskel på riktigt, som kan analysera på samma sätt som Verklighetens folk och Välfärdens medarbetare.

TT: Man på porrsajt var inte polis

En man i polisuniform fanns på en porrsajt som förmedlar sexuella kontakter. På en bild har mannen bar överkropp och på en annan uniform och vapen.

Polisen i Stockholms län inledde genast en internutredning. Men snart nog hörde mannen av sig till polisen.

- Det var ingen av våra anställda. Den här bilden ska komma från någon filminspelning, säger Mats Forslund, jurist på polisens internutredning, till TT.

Det råder däremot fortfarande oklarhet kring om pizzabudet är ett riktigt pizzabud, om rörmokaren har lämplig utbildning för yrket och om den påstådda MILF:en verkligen är en mamma.

Aftonbladet: Stalkare googlade kvinna 40 000 gånger

34-åring man dömd – förföljde tidigare klasskamrat

34-åringen hade offrets bröllopsbilder och en satellitkarta över hennes hem i sin dator.

Nu har stalkaren dömts till fyra månaders fängelse – efter att ha googlat kvinnan 40 000 gånger på ett år.

– En mycket sjuk man, säger offret enligt brittiska The Guardian.

Därefter lägger man ut namnet på offret, så att hon kan googlas ytterligare tusentals gånger.

Vi har ju Hanlon’s razor: ”Never attribute to malice that which can be adequately explained by stupidity.” Och om det inte finns, så skapar jag en ny variant nu: ”Never attribute to malice that which can be adequately explained by laziness.”

Detta i samband med den undersökning som SvD låtit genomföra om hur många som vill att de övriga partierna ska samarbeta med Sverigedemokraterna. Övriga medier påstår samma sak, att 1 av 10 inte vill ha något samarbeta. Samtidigt som det anges att den närmare siffran är 13 procent, vilket förstås snarare är 1 av 8.

En debatt som bubblar upp till ytan lite då och då är ju hur medier ska ”handskas” med Sd. En idé vore väl att vara så noga som möjligt, eftersom det handlar om ett obstinat parti som på grund av alla möjliga och omöjliga fel hos andra utger sig för att vara offer. Sverigedemokraterna behöver ingen extra hjälp.

Uppdatering:
SvD:s rubrik säger nu 7 av 8.

• Second Opinion: Ekot använde okända bilder i grisgranskningen
  En artikelserie med anledningen av avslöjandet av vanvård hos grisbönder.
• DN: Tyst jubel. EU:s förslag om en straffskatt har sprängkraft.
  Dan Jönsson är ett stolpskott. Att han gillar tobinskatt förvånar mig inte.
• Isobel Hadley-Kamptz: Lymmel kan du vara själv
  Om den danska lymmellagen.
• Expressen: Högern blundar för övertrampen
  Johannes Forssberg om samma ämne.

Det här är kanske det mest korkade larmet någonsin. Expressen skrev igår att någon slags leksak som säljs innehåller antimon. Det är ett cancerframkallande ämne, och då är förstås vinkeln ”cancerfara!” uppenbar. Fast Expressen har faktiskt tagit sig tid att fråga en toxikolog:

Sten Flodström, toxikolog vid kemikalieinspektionen, säger att antimon kan orsaka lungcancer enligt tester som gjorts på djur som långvarigt utsatts för den.
”Släkt med arsenik”

- Ämnet är släkt med arsenik och påminner om det i sin uppbyggnad. Men det är inte alls lika farligt.
För att det ska vara skadligt krävs också stora mängder, enligt Flodström.
- Men det kräver att det frigörs så att man andas in det. Det har jag svårt att se med en sådan här leksak.

Då kan man ju tycka att det redan där är ointressant, att det inte finns någon som helst anledning att publicera en artikel.

Men vänta, släkt med arsenik? Arsenik är ju skitfarligt! Jodå, artikeln kunde bli idiotisk. För underrubriken, som inte finns med på nätet, säger ”Test visade arsenik i barnens julklappsfavorit.”

Uppdatering:
Här är ett inlägg från en brittisk blogg som kommenterar undersökningen som Expressen baserar sitt larm på.

Second Opinion publicerar en intervju med hovreporter Roger Lundgren, han menar att hovrapporteringen i Sverige är glättig och tramsig. Och anledningen till det är enligt Lundgren är att journalisterna i Sverige hatar kungahuset.

Vilket inte låter särskilt rimligt. Hade det varit hat så hade vi väl sett mer av den riktiga granskning som Lundgren efterfrågar. Journalister som ställer frågor om korv visar snarare att de är ointresserade av kungahuset.

Nu hade jag förmodligen inte tagit med det här om det inte vore så att jag nämnt Roger Lundgren tidigare. Han medger i intervjun att att är monarkist, och dessutom inte granskande själv. Vilket visade sig förra gången då han menade att staten kunde betala för prinsessbröllop eftersom Svensk Handel hade klurat ut att det skulle bli ökad souvenirförsäljning och fler hotellnätter. Nåja, det är ju till största delen en omfördelning mellan olika branscher. Nu bidrog Roger Lundgren mest med att det blev glättigt, och tramsigt.

~

För ett tag sedan skrev Författarförbundets Mats Söderlund i DN och ville ha fasta bokpriser. Jag ifrågasatte idén här, och idag meddelar kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att det inte blir något sådant.

~

Två forskare vid IFAU har utvärderat privata arbetsförmedlingar.

Arbetssökande som fick hjälp av en privat förmedling klarade sig i genomsnitt lika bra som de som gick till Arbetsförmedlingen. Utrikes födda hos privat arbetsförmedling hittade dock jobb snabbare. Ungdomar verkar ha förlorat något på att byta förmedling. Det visar en utvärdering gjord av IFAU.

P3 Nyheter rapporterar också om det.

Anders R Olsson skriver i DN om medierapporteringen om våld.

Att muslimer ständigt förknippas med våld har medieforskare visat i otaliga studier. Problemet har debatterats på konferenser och seminarier i femton år. Mediechefer har i omgångar utövat självkritik. Nya riktlinjer har dragits upp. Lösningen har på senare år blivit dels att tydligare skilja mellan olika sorters muslimer: sunnimuslimer, shiamuslimer, moderata muslimer, islamister, militanta islamister, talibaner, al-Qaida-grupper och så vidare, dels att publicera den sorts förnuftiga analyser och långa reportage om människor i Västasien och Nordafrika som endast en bråkdel av mediekonsumenterna orkar eller hinner ta del av.

Därmed har man med gott samvete kunnat fortsätta att nyhetsrapportera om en värld i vilken muslimsk tro hör ihop med våld som Bill med Bull. Kristna, judar eller ateister däremot, definieras aldrig i religionstermer när de utövar våld.

När USA i strid med folkrätten ockuperar Afghanistan och Irak är det alltså inte afghaner eller irakier som gör motstånd utan muslimer. I nyhetsrapporterna om dessa krig finns inga människor som försvarar sitt oberoende eller sin kultur.

Intressant. Men jag skulle gärna vilja ha en hänvisning till någon eller några av de här otaliga studierna (jag har nog gnällt om det tidigare, när det i en debattartikel hänvisas till en studie så bör man nog nämna vilken det är). Min uppfattning är att det är minst lika ofta som det bara benämns som t.ex. en självmordsbombare än att attentatsmannen skulle vara muslim (det kan ju vara knepigt i efterhand att veta) så länge inte en viss grupp tar på sig dådet. Och i det sistnämnda fallet kan ju grupptillhörighet komma åtminstone implicit.

~

Jag har inte barn, och tänker inte heller skaffa. Så det är väl min allmänna oginhet som spelar in, när jag läser om sådant här så brukar jag alltid vilja veta lite mer från andra sidan.

Det började med att Emma fick en arbetspraktik via arbetsförmedlingen på en bondgård i Skåne, tanken var att om alla var nöjda så skulle praktiken övergå till en heltidsanställning.

– Jag var själaglad, jag berättade för alla att äntligen skulle jag få en anställning. Jag har mest haft korta vikariat tidigare.

Emma och hennes sambo hade inte planerat skaffa barn just då, men Emma blev gravid och fick missfall. Emma stannade hemma ett par dagar från jobbet, eftersom att hon mådde dåligt både fysiskt och psykiskt efter missfallet.

– Så då berättade jag för min arbetsgivare om missfallet, jag ville att han skulle veta varför jag inte kunde jobba just då.

Emma berättar att arbetsgivaren var väldigt förstående, till en början. Men ungefär en vecka efter att hon berättat om missfallet fick hon veta att det inte skulle bli någon anställning för hennes del.

– Han sa ju rakt ut att om ni planerar att skaffa barn inom de närmaste åren så vågar jag inte anställa dig.

Så, varför vågade han inte det? Det verkar ju inte som att anledningen är att han hatar både mammor och barn, utan att möjligtvis att det kanske kommer att påverka honom själv i hyfsat stor utsträckning. Då skulle ju det kunna vara relevant i sammanhanget. Det är inte någon nyhet att att vissa välfärdsstatliga inrättningar har en del icke avsedda konsekvenser.

~

Till sist, Jonas Vlachos undrar om man verkligen blir intelligent av att träna eller om det egentligen är tvärtom.

Roligaste bloggen just nu: Livet på Söder!

~

Det har varit uppenbart länge att DN Debatt inte är någon debattsida, utan mer en anslagstavla. Numera är det också tveksamt om det är en gruppblogg för etablissemanget, för dagens artikel där det förklaras varför Mehdi Ghezali (”världens sämste turist”, som någon uttryckte det) åkte till Pakistan är något helt annat.

~

I SvD skriver handelsminister Ewa Björling och Andreas Hatzigeorgiou om invandring och utrikeshandel.

Svenskar med utländsk härkomst kan hjälpa till att förbättra företags internationaliseringsförmåga. En tioprocentig ökning av antalet utlandsfödda ger i genomsnitt 6 procent mer export. 12000 fler invandrare till Sverige ökar exporten med hela sju miljarder kronor och importen med tio miljarder.

Jag kan inte se någon referens till studien i nätupplagan, men Hatzigeorgiou hade en artikel i Ekonomisk Debatts senaste nummer. DN skrev om studien i september.

Det har blivit lite rabalder efter det att Kalla Fakta visat att Thomas Bodström ofta är i rätten de dagar som Riksdagen voterar. Själv kommer jag att tänka på en artikel i Aftonbladet från 2006, där de gav Jens Orback en dumstrut för att han var den i regeringen som gjorde allra minst. Bodström å andra sidan var guldgossen eftersom han ”sprutar ur sig lagförslag och debattartiklar”.

Fast som jag påpekade, med tanke på vilka lagförslag Bodström kom med så vore det allra bästa om han gjorde så lite som möjligt. Det bekräftades också en vecka senare.

Så innan vi sätter dumstruten på Bodström denna gången så ska vi tänka på att vi kanske bör föredra om han i Riksdagen är den som är latast och håller sig borta. Var i rätten, skriv (vad det verkar usla) deckare. Här tänkte jag också dra fram min gamla käpphäst om att det är så förbannat enkelt att mäta vad politikerna sysslar med, men den riktiga granskningen är svårare. Det finns viktigare dokument att studera än närvaroprotokoll och taxikvitton.

Oscar Swartz ger lite bakgrundsinfo om den där barnporr-rapporten som jag ifrågasatte förra veckan.

Najat M’jid Maalla är alltså en barnläkare i Marocko som är oavlönad Special Rapporteur, en typ av expert som samlar ihop fakta och presenterar dem för FN. Dr M’jid gör kanske bra insatser i Marocko där hon bl a driver en organisation (Bayti) som tar sig an gatubarn. Internet vet hon dock inget om utan hon har frågat ECPAT och liknande organisationer och upprepar deras siffror i sin rapport. Och vi vet ju vad det innebär.

Del 560 i såpan om Donald Boström och organstölder, Jonathan Leman visar att Aftonbladets Jan Helin är ute och svirar rejält.

Om antisemitism är liktydigt med hets mot folkgrupp måste även främlingsfientlighet och islamofobi vara det. Det märkliga är att när Aftonbladet diskuterar islamofobi eller främlingsfientlighet känner de sig inte tvungna att leda i bevis att brott har begåtts.

~

Vet inte om jag vågar kalla det för en såpa – kan det vara en tragedi? – men ytterligare ett avsnitt, ett bra sådant, återfanns i Sydsvenskan igår. Signerat Carl Rudbeck:

Om det rådde total samstämmighet mellan kultursynen hos Hägglund och hans vanliga människor och det som i brist på bättre kallas kulturelit så skulle det vara ett bittert nederlag för den nyskapande kulturen. Den har oftast upplevts som svår och elitistisk. Den antagonistiska misstänksamhet som råder mellan medelklass och spetskultur är inte något att beklaga. Den är ett tecken på att kulturen fortfarande utmanar och ställer frågor som stör till och med maktens män och kvinnor.

~

Svenska Dagbladet skriver om en svensk, framstående forskare som nu faller för åldersstrecket.

Efter över fyrtios års framgångsrik insats som internationellt uppmärksammad toppforskare vid Karolinska Institutet (KI) drar nu professor Jan-Åke Gustafsson vidare till Houston i Texas. En viktig orsak är svensk åldersdiskriminering.

[...]

En starkt bidragande orsak är samtidigt åldern. Nästa sommar han fyller 67 och då måste även de som inte vill något annat än arbeta vidare trappa ned, enligt de svenska reglerna.

Statsvetaren Leif Lewin skrev om detta på DN Debatt för några år sedan. Då nämndes EU:s arbetslivsdirektiv och en diskrimineringsutredning som föreslog att ålder också skulle vara en diskrimineringsgrund, och det står också med i den nya diskrimineringslag som började gälla 1 januari i år. Så frågan är hur det ser ut nu, när lagen finns. Är det möjligtvis ”bara” så att lagen ännu inte prövats på detta området, eller är det där med pensionsregler och diskriminering lite knepigare än så? Det kanske någon mer juridiskt bevandrad kan fundera på.

Uppdatering:
Så kom detta:

Fyra läkare vid infektionskliniken på Karolinska universitetssjukhuset har anmält sin arbetsgivare för åldersdiskriminering. Samtliga har arbetat på sjukhusets infektionsklinik och fått sluta vid 67 års ålder trots att de önskat stanna kvar.

Stockholms läkarförening har avböjt att driva frågan eftersom sjukhuset har lagen på sin sida – men Diskrimineringsombudsmannen vill pröva frågan. Sedan den 1 januari i år omfattar diskrimineringslagen även äldre.

– Vi vill pröva om lagen om anställningsskydd faller inom ramen för det undantag som diskrimineringslagen tillåter, säger DO Katri Linna till SvD.se.

~

Det ska installeras nya hedersdoktorer vid Stockholms universitet. Det kanske inte låter jättespännande, men det visar sig att Per Krusell (har nämnts här, här, här och där) ska hålla en föreläsning:

Den traditionella installationsföreläsningen kommer att hållas av professor Per Krusell, ”The Savings Banks Foundations and Swedbank Chair in Macroeconomics” över ämnet ”Den dystraste delen i den dystra vetenskapen?”.

Jag undrar vad det kan tänkas handla om, själv tillhör jag mer än gärna den dystra vetenskapen.