Sänd mina rötter regn

Som jag skrev häromdagen så tycker jag att det är rätt att Vattenfall har obegränsat ansvar om de tyska kärnkraftverken smäller. Idag har regeringen svängt och intar samma position. Samtidigt så finns det andra underligheter i regeringens position:

– I rollen som ägare måste ju Regeringen fråga sig om det är rimligt ansvarstagande just för Vattenfall att driva kärnkraft i Tyskland om det innebär i princip att man har hela den svenska vattenkraften som säkerhet i händelse av en olycka i Tyskland, säger statssekreterare Ola Alterå.

Om/när fullt ansvarstagande införs i Sverige så kommer vi förstås stå inför samma sak. Är det på något vis annorlunda att svensk vattenkraft täcker för svensk kärnkraft? Sådant nationalistiskt tänkande finner jag föga tilltalande. Inte minst när det alternativet är att investera i säkrare kärnkraftsanläggningar så att riskerna för olycka och konkurs minskar ännu mer.

Det är nästan så att man undrar om regeringen kunde ha skött den här historien på sämre vis.

Naturskyddsföreningen skrev på DN Debatt förra veckan om kärnkraftsutredningen. Föreningen menar, på goda grunder vad det verkar, att kärnkraften kommer att subventioneras om de som driver kärnkraftsverk får ett begränsat skadeståndsansvar. I händelse av olycka kommer en stor del av kostnaderna att skyfflas över på skattebetalarna.

Och det är inte alls oproblematiskt. Till exempel har man kunnat se att där staten begränsar försäkringspremierna för strandnära hus så kommer det ske en överexploatering, och därmed kommer fler hus råka illa ut när det blir orkaner och liknande (detta är alltså i USA, principen är densamma överallt). Detta kallas för moral hazard, när beteendet blir mer riskfyllt på grund av att någon annan får stå för kostnaderna. För att återknyta till kärnkraften så är det ett område där man absolut inte vill de som driver reaktorerna tar för stora risker.

Nu är det förstås inte riktigt så enkelt. Vi kan ta Elinor Ostrom i beaktande. Rimligvis är det ingen som vill vara Den som såg till att kärnkraftsverket small, det finns också normer som gör riskbeteende begränsas. Om det sedan i slutänden är tillräckligt starka normer är en empirisk fråga.

Allt detta måste vi komma ihåg när Lars G Josefsson jagas. Tv4:s Niklas Svensson har klurat ut genom att läsa kärnkraftsutredningen att Vattenfall har pantsatts (jag är inte helt säker på att det är en passande term att använda i sammanhanget) då Josefsson har lovat att Vattenfall ska stå för hela kostnaden om det händer något med deras kärnkraftverk i Tyskland. Det är vad jag vet inget särskilt med Vattenfall i detta fallet, det är vad som gäller i Tyskland. Och personligen anser jag, och jag har inget emot kärnkraft, att det är något som bör applåderas och som också bör införas i Sverige. Sedan kan man väl tänka sig att formerna för hur man informerar detta kan ses över. Där kan Lars G Josefsson möjligtvis klandras för. Men grundplåten är att om man vill driva kärnkraftsverk i Tyskland så är det fullt ansvar som gäller. Det borde den svenska staten veta.

Hela historien är dessutom ytterst yrvaken eftersom Fredrik Braconier skrev om detta i SvD för två månader sedan. Med kommentar från Vattenfall.

Uppdatering:
Uttalande från Josefsson.

Uppdatering 2:
Jag håller med Malin Siwe.