Sänd mina rötter regn

Det här är intressant, på så vis att det låter underligt och att man nog vill ha mer information. Greklands premiärminister Giorgos Papandreou har tagit sig till USA för att be Obama om att ta hedge-fonder i örat.

Papandreou hänvisar till rapporter om att några amerikanska fonder har använt skuldkrisen till att i maskopi med varandra attackera euron. Papandreou varnar för följderna av ett sådant agerande.

[...]

- Samvetslösa marknadsaktörer tjänar miljarder varje dag genom att spekulera i ett grekiskt misslyckande att klara finansiella åtaganden, sade Papandreou.

Vilket kanske kan kallas att skjuta budbäraren. Om nu fonder har blankat, det vill säga sålt värdepapper de inte äger för att spekulera i kursnedgång*, så skulle det finnas en motkraft om en stor del av marknaden ansåg att det inte alls ser så mörkt ut. Man kanske skulle kunna tänka sig att det faktiskt ser ganska mörkt ut.

I princip hände samma sak i Sverige hösten 1992. Envetet höll politikerna och Riksbanken hårt i den fasta kronkursen, det hade de inte behövt att göra om det inte fanns en underliggande kris som gjorde att en mer ”verklig” kronkurs var lägre än den fasta. Den där räntan på de famösa 500 procenten var ju inte för nöjes skull.

Hösten 2008 förbjöds blankning i vissa länder, efter att det använts för att spekulera mot banker. Man behöver inte vara alltför minnesgod för att komma ihåg att en finanskris gjorde att banker hade stora problem, vilket vissa människor utnyttjade. Det var inte blankningen i sig som var problemet, det var enbart en reaktion på mer grundläggande orsaker.

Däremot är det möjligt att spekulationerna snabbar på förloppen. Men det innebär att det är verkligen dags för grekerna (och andra länder i Europa) att ta tag i sina problem. På samma sätt som att vi skulle gått över till rörlig växelkurs i Sverige mycket tidigare än vad vi gjorde. Det är inte budbärarna som är problemet.

* Liten anekdot: en vän till mig arrangerade ett par föredrag om ett datorprogram som skulle hjälpa en med Teknisk analys. Något som inte intresserade mig varken före eller efter, men det var i alla fall gratis fika. Program-konstruktören förklarade att det var mycket enkelt, man skulle blanka när det så passade enligt de grafer som programmet tog fram. Fast jag tror inte att någon frågade honom varför han ägnade tid åt att kränga datorprogram om det nu var så enkelt att tjäna pengar med hjälp av teknisk analys och blankning.

Kommun- och Finansmarknadsminister Odell har en artikel på DN Debatt. Valrörelse är det, som sagt, och därför kan även en minister välja att positionera sitt partis politik när det egentliga syftet är att presentera regeringens förslag på reformer inom finansmarknaden:

Krisåtgärderna innebar ett nödvändigt ingrepp i den fria marknadsekonomin för att slå vakt om jobben och tillväxten. Samtidigt är jag som kristdemokrat övertygad om att statliga ingrepp i längden är skadliga för den ekonomiska utvecklingen. Därför måste det vara en prioriterad fråga att avveckla stödåtgärderna och släppa fram sunda marknadskrafter så att de åter kan bidra till tillväxt och välfärd.

Om Odell, som kristdemokrat, är trovärdig är en annan sak. Som Mattias Svensson skrev i Neo förra året så verkar de vara mer intresserade av att bli av med stämpeln som förbudsparti än att avskaffa förbuden.

I alla fall, de förslag som anslås på anslagstavlan är en blandning av sådant som är helt okej och ganska ointressant. En sparandeform med full rösträtt låter bättre för ägandestyrningen än det institutionella ägandet, men jag undrar om det verkligen gör så mycket i verkligheten. Obligatorisk flytträtt tror jag däremot lite mer på, det kommer att sätta mer press på förvaltarna. Brummer & Partners lät genomföra en opinionsundersökning förra året [pdf], och 93% av de tillfrågade ville ha lagstadgad flytträtt. Fast det mest spännande, men möjligtvis ändå inte så överraskande, var kanske att ”55 procent av alla tillfrågade tror att det idag råder full flytträtt”.

~

Andreas Hatzigeorgiou nämndes här i höstas, då hans artikel om invandring och utrikeshandel också blev en debattartikel i Svenska Dagbladet. En liknande studie, om Spanien, redovisades förra veckan på VOX:

Immigration is increasingly recognised by economists as a key factor in promoting trade. This column presents evidence from Spain suggesting that doubling the number of immigrants leads to a 10% increase in exports to their country of origin. The effect is even bigger for countries which are culturally different. This is an important and rarely considered benefit from immigration.

~

Chris Blattman tipsar om en artikel [pdf] som sak publiceras i American Economic Review senare i år.

First, higher temperatures in poor countries lead to large, negative impacts on the growth of their exports. Depending on the dataset and specification, we find that a poor country being 1 degree Celsius warmer in a given year reduces the growth of that country’s exports by between 2.0 and 5.7 percentage points. We find no effect on rich countries.

[...]

Second, we examine the industrial breakdown of the impacts of temperature. We find substantial loci of negative impacts on agricultural exports and light manufacturing exports, with little apparent effects on heavy industry or raw materials production. While the negative impact on agricultural exports is consistent with the primary thrust of the climate-economy literature, the negative impact on manufacturing may be more surprising. It is, however, consistent with a long-standing literature emphasizing that factory workers are less productive when it is hot…

[...]

[T]he impact on exports suggests that – even though we estimate no direct impacts of higher temperatures on rich countries – rich countries may nonetheless be affected since their imports will decline. Climate change may therefore decrease welfare in rich countries not by affecting production directly, but by raising prices and reducing quantities of goods imported from poorer countries.