Sänd mina rötter regn

Ska man verkligen börja en artikel om hemundervisning genom att införa en definition av demokrati som gör begreppet mycket luddigt? Den inkvoterade Roland Poirier Martinsson:

För länge sedan frågade jag filosofen Bengt Hansson om hans definition av demokrati. Han svarade, ”Att människor har rätt att bestämma över sin vardag”. Det var ett egensinnigt och bra svar. Istället för att ta fasta på konstitutionella aspekter eller demokratin som process eller maktöverföring, naglade Bengt fast folkstyret vid dess nödvändiga grund. Konstitutioner, deliberativa processer och maktöverföring kan inte vara exempel på demokrati. De är medel att uppnå demokrati, att säkra människors rätt att bestämma över sin vardag. Mot det målet bör sedan metoderna mätas.

Men nu finns det ju mängder av begrepp som också kan beskriva rätten att bestämma över sin vardag. Frihet, till exempel. Alltså kan man ju tänka sig att ordet demokrati behöver en mer konkret innebörd, där man tar upp sådant som konstitutioner, deliberativa processer och maktöverföring. Inte minst eftersom demokrati traditionellt, och RPM är ju vanligtvis bisarrt förtjust i traditioner, beskriver det som händer när människor (demos, typ) träffas för att komma överens i sammanhang som inte nödvändigtvis har med vardagen att göra. Och det visar att det finns spänningar mellan olika perspektiv.

Som han använder ordet blir det nu ytterligare en anledning att tolka demokratiskt som ”bra” och odemokratiskt som ”dåligt”, utan att specificera närmare vad som är problemet och vad det ens har med demokrati att göra.

Vi vet ju att Roland har problem med ord. Det är inte utan att man undrar vad det är för stackars barn som tvingats att bli undervisad av honom.

Uppdatering:
Sedan kan man förstås läsa Mårten Schultz om sakfrågan.

Uppdatering 2:
Roland ringde precis och ville att jag skulle ta bort omnämnandet av hans barn, att det var osmakligt. Det står honom förstås fritt att anse det, och under andra omständigheter hade jag kunnat lyssna på vad han sagt. Tyvärr fick jag inte förklara att jag ansåg hans artikel, och mycket annat som han skrivit, var korkad och att han personligen nog borde ta mest illa upp, han lade på med orden ”jag tänker inte argumentera”. Nu är jag förstås tillräckligt obstinat för att inte lyssna på människor som kräver saker utan att vilja lyssna själva. Och jag påminner om att han är chef för Timbros medieinstitut, det upphör inte att förvåna.

Nej, jag är inte på bästa humör. Alltså är det den ogina tolkningen som gäller.

Migrationsverket har nu beslutat om nya regler för bärplockare från Thailand. Det innebär att samma regler ska gälla för bärplockare som för andra arbetskraftsinvandrare.

Plockarna ska bland annat ha en garanterad minimilön på cirka 17.000 kronor och rätt till övertidsersättning och ob-tillägg.

Det här görs för att se till så att så få otäcka Thailändare som möjligt kommer hit.

Relaterat:
Minimilön som mur och om att hänvisa till respekt och värdighet.

Nu är väl inte Ilmar Reepalu den sorten som gör pudlar. Men det kan ju behövas efter de ständiga klavertrampen:

Kritiken mot Ilmar Reepalu har haglat på ledarsidor, debattsidor och bloggar. Senast i onsdags begärde centerpartisten Fredrick Federley att Ilmar Reepalu avgår.

Han utmanade honom på debatt kring antisemitismen ”och det ansvar vi som politiker har att inte låta det fortgå”.

– Vem är Fredrick Federley? Är det han som uppträdde som transvestit häromdagen, han hette något kvinnonamn väl?

Kom igen, jag har redan gjort mitt och utökat min kennel.

Chris Dillow på Stumbling and Mumbling ger tre exempel som visar att ”the state is not a rational force for justice, but rather a means of bullying the vulnerable whilst handing cash over to its favourites.” Ett exempel stod ut lite mer än de andra, jag tror inte att jag hört något liknande förslag i Sverige. Men i en amoklöpande arbetslinje så är det förstås möjligt.

People who inform on benefit cheats could be given a share of the resulting savings to the state under proposals being examined by Labour’s manifesto team.

…när det dyker upp lustigheter med religiös vinkel i lokalnyheterna. Fast oftast som insändare i tidningen. Idag är en människa som ifrågasätter varför skolan lär ut evolutionsteorin. Alltså inte som på annat håll att det anses att biologilektionerna ska kompletteras (eller var det kompliceras?) med skapelseberättelsen, utan att evolutionsteorin ska tas bort helt och hållet.

Och så argumenteras på det gamla vanliga viset, olika personer citeras. Personer som antingen är irrelevanta (en som sysslar med atomenergi, en journalist/filosof), hänvisar till sannolikhet eller som tas ur sitt sammanhang. Det sistämnda är extra lustigt, eftersom det Darwin-citat som används brukar användas som exempel på quote mining.

Fast allra bäst var avslutningen:

Man övergår plötsligt till teorier och lösa påståenden utan grund som kan liknas vid en blind religiös tro. Låt mig citera en enda bibelvers, romarbrevet 1:20. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Jag börjar tro att jag fallit för Poe’s Law, att det är en humorist som varit framme igen.

Jag har tidigare reagerat över språkbruket i samband med biologisk mångfald och liknande. Invasiva kammaneter som vänder upp och ner på ekosystem fick mig att tänka på påståenden om invasiva folkslag som vänder upp och ner på Sverige. Kanske diskuterar jag alldeles för ofta med invandringskritikerna inom begåvningsreserven.

Det kanske är det som spelar mig ett spratt även denna gång:

När vargen väl kommer påverkar den på så många sätt. De första som drabbas är alla betesdjursägare. Grupp två är jägarna, eftersom älg är vargens huvudföda, och grupp tre är alla andra, till exempel de som inte längre vågar vistas i naturen, eller låta sina barn leka där, säger Sven-Erik Sjölund (S), som lämnade in motionen.

För jag kan inte undgå att tänka på hysteriska föreställningar om muslimer som tar över Sverige. Inte blir det bättre av att fullmäktige i Nordanstig, där detta utspelar sig, har beslutat att kommunen ska vara vargfri. Inte för att det finns några vargar i dagsläget som ställer till med problem, men bara tanken på vargar kräver visst sådana beslut.

Jag önskar (fast inte så mycket) att jag befann mig i Stockholm på onsdag.

Klimatlyft ger jobb

Vänsterpartiet håller ett seminarium om hur klimatpolitik skapar jobb.

Tid: 17 februari kl. 09.00-12.00
Plats: Riksdagen Ledamotshuset L4-17, ingång Mynttorget 2

På plats finns företrädare från bland andra LO, WWF och Svensk Vindenergi. Någon kan väl tänka sig att påpeka att jobbskapande klimatpolitik är något dåligt, eftersom det visar på hur ineffektiv politiken är? Ju fler jobb, desto högre kostnad. Men det är väl att önska sig för mycket.

Det är för min del underhållande när en religiös person skriver sådant som

Men den förklaringsmodell som den dominerande feminismen erbjuder är lika osammanhängande och i brist på evidens som astrologi.

Det känns fortfarande inte som att Roland Poirier Martinsson är rätt person att döma ut ämnen som pseudovetenskap. Särskilt inte som han kastar bort förklaringar på grund av att han inte gillar politiken som framförs i anslutning.

Blogge påpekar att RPM har en del gemensamt med den statsfeminism som kritiseras. Inte bara det, han är den anti-intellektuella spegelbilden då strukturer ignoreras och allt hänvisas till biologi. Men strukturer är per automatik kollektivism, de kan lika gärna ges ett individualistiskt perspektiv med sådant som statistisk diskriminering och fokalpunkter.

RPM:s krönika är ganska underlig i sin helhet, och ytterligare en indikation på att han är inkvoterad på Svenska Dagbladet. Eller innehar någon snaskig information. Han undrar om ”Definitionen av demokrati som att folk bör få bestämma över sin egen vardag” är omodern. Nej då, det är uppenbarligen fortfarande modernt att definiera demokrati som ”sådant jag gillar”.

SvD: Lugna Laos

Det är både utegångsförbud och musikförbud i Luang Prabang efter klockan tolv på natten. Dansa får man bara göra på två ställen i stan. Det mesta stänger redan vid tio. Gatorna är öde och inte en själ syns till.

[...]

Det är svårt att tro att vi befinner oss i ett av världens fattigaste länder. Det räcker dock att cykla utanför stadens gräns för att bli varse misären. Luang Prabang visar upp en lyckad fasad av välstånd, mycket tack vare bistånd landet fått från Unesco under senare år.

[...]

Buddhismen och socialismen verkar i alla fall så här på ytan vara en lyckad kombination.

Det var förstås inte första gången som det outvecklade Laos får framstå som något positivt. Isobels artikel om resejournalistiken är fortfarande relevant. Mer djuplodande turistböcker är inte nödvändigtvis bättre.

Förra årets mest korkade begrepp måste ha varit kristdemokraternas Verklighetens folk. Jag vet inte vad de egentligen var ute efter, någon sorts palinifiering av svensk politik eller något liknande. Och man kunde ju hoppas att det som hände 2009 stannar 2009, men det verkar som att Kd ska fortsätta använda uttrycket även i år. I alla möjliga sammanhang:

”Verklig­hetens folk måste ju känna trygghet och ha en ­bostad”, ­säger Mats Odell.

[...]

Bostadsministern är också Kristdemokraternas andre vice ordförande, och placerar gärna in en reformerad bostadspolitik i partiets nya retorik.

–De som idag får vita lägenhetskontrakt i Stockholm ställde sig i kö någon gång på 80-talet, säger Mats Odell. Jag tror inte att verklighetens folk är beredda att vänta så länge.

Men vilka är de där overkliga människorna som inte måste känna trygghet, inte ha en bostad och som är beredd att vänta en mindre evighet på något annat än svartkontrakt? Frågor som söker svar. ”Verklighetens folk ser inte världen genom ideologiska glasögon i första hand” behöver en uppdatering, gissningsvis tycker Kd själva att de tillhör detta famösa folk och de ideologiska glasögonen sitter kvar.

Angående de förslag som Odell för fram som ska kapa bostadsköerna så tillbakavisar han det allra bästa, marknadshyror. I stället ska det fortsätta petas med skatterna på bosparande och uthyrning. Men det löser ju inte det grundläggande problemet, att den efterfrågan som finns inte kan mötas med ökat utbud. Marknadshyror skulle bidra till detta.

Är precis vad jag känner just nu. Jag hade lyckats missa att det är partiledardebatt idag, och de brukar jag kunna undvika så gott det går. Men det är inte debatten i sig som ger mig ångest, utan det att just denna inleder valrörelsen. Och vi kommer att överösas av texter som den av Lars Ohly i Sydsvenskan.

Floskler, ”Vår skatt skall gå till välfärd, inte till vinster”, och dumheter.

Ett sätt att öka de resurser som behövs för att bekämpa fattigdom vore att införa en internationell skatt på bonusar. Frankrikes president Nicolas Sarkozy och Storbritanniens premiärminister Gordon Brown har föreslagit en sådan skatt. Den skulle kunna ge ett välbehövligt tillskott till våra gemensamma resurser för att bekämpa fattigdomen.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har hittills tyvärr vägrat att ge sitt stöd till detta förslag.

Jag kommenterade samma sak förra veckan, men det kan behövas en upprepning. Någon skrev alldeles nyligen något i stil med att välfärd betalas inte av skatter, utan av beskattningsbara tillgångar. Vänsterpartiet bortser vanligtvis från att skatten i sig också påverkar skattebasen. Om vi tillåter oss, bara för argumentets skull, att förutsätta att den biståndspolitik som Ohly efterfrågar verkligen är effektiv så går det ändå ifrågasätta att skatt på bonusar blir ett välbehövligt tillskott.

För beteenden kommer så klart att förändras. Antingen genom att minska skattebasen, dvs bonusarna, och då blir det ju inte så mycket pengar. Eller så kommer bonusarna att behållas, men kostnaden för dem kommer att skjutas över på andra som tjänar bra mycket mindre. Ohlys faktiska val är ett val mellan att inte ge ett välbehövligt tillskott till de fattiga, eller att ta pengarna företrädelsevis från låg- och medelinkomsttagare. Men Lars Ohly kommer att fortsätta att framställa det som att de tar från de rika, och ger till de fattiga.

En djävla massa populism, det är en passande inledning på en valrörelse.

En av mina favoritsidor på The Onion är American Voices, där tre fiktiva personer får besvara en aktuell fråga. För det mest hyfsat skruvade svar, men också spot on.

Expressen har i sin tur frågat en massa kändisar hur de stödjer hjälparbetet i Haiti. Gunde Svan ser lämpligt clueless ut på bilden.

GUNDE SVAN, 48, SKIDLEGENDAR:
– Vilken jordbävning?!
Jordbävningen i Haiti.
– Har det varit en jordbävning?
Ja, 150 000 människor misstänks ha dött i katastrofen.
– 150 000! Det låter ju helt otroligt?! När hände det här?
Natten mot onsdag.
– Men det är ju en hel vecka sedan!?

Ja, man måste verkligen ha haft fullt upp om man missat hela jordbävningen.