Tre år och drygt 2000 sidor senare har förslaget till ny LVU-lag presenterats. Trots en rad positiva förslag missar utredningen dessvärre målet. Socialtjänstens roll, objektivitet och kompetens har inte granskats. Föräldrar kommer även i fortsättningen att tvingas till samarbete med en myndighet som både agerar vårdgivare, utredare och åklagare. Nu måste socialtjänsterna själva kräva en förändring.
Under tre år har lagen om vård av unga (LVU) analyserats och utretts. Slutbetänkandet SOU 2015:71 har överlämnats till regeringen med förslag till ny LVU-lag och författningsändringar i syfte att stärka barnets rättigheter. Den mest välkomnade förändringen är att vårdbehov till följd av brister i barnets hemförhållanden måste omprövas var sjätte månad, vilket inte är fallet idag. Utredningen föreslår även andra positiva förändringar, som att tvångsvårdens innehåll ska förtydligas och vårdplaner löpande ska revideras. Rätten till jurist eller advokat utökas samtidigt som kompetenskravet på de offentliga ombuden blir tydligare.
Tyvärr innehåller betänkandet inga förslag för att säkerställa socialtjänstens roll, objektivitet och kompetens. Nya LVU-lagen tillåter, precis som den nuvarande, att socialtjänsten själva agerar vårdgivare, utredare och åklagare. Det är en rättsordning som skapar konflikter mellan socialtjänst, föräldrar och barn. Att lämna den enskilde tjänstepersonen att ena dagen rekommendera sin klient LVU i vårdsyfte, därefter framträda i domstol som motpart till klienten och slutligen förväntas ha konstruktivt samarbete kring fortsatt vård är dålig personalpolitik. Dessutom riskerar LVU-vården att pågå längre än behövligt då positionerna ofta blir låsta och det personliga engagemanget förvandlas till prestige.
Socialtjänsten har ett viktigt uppdrag och stora befogenheter att ingripa i enskilda medborgares liv. Men lika lite som polisen beslutar om åtal i brottsutredningar ska socialtjänsten utsätta sina medarbetare för att sitta på dubbla stolar vad gäller utredningar och beslut om omhändertaganden. När lagen missar målet hoppas jag att socialtjänsterna runt om i landet själva kommer att kräva en förändring för att bli bättre arbetsgivare, duktigare vårdgivare och för att samhället tjänar på att hjälpa, inte stjälpa, utsatta familjer.
Peter Zeijersborger, Advokatbyrå Zeijersborger & Co, zeijersborger.se