För att förstå demonstrationerna i Hongkong behöver man ha lite koll på Hongkongs historia. Hongkong är inte en del av Kinas fastland, inte heller lika mycket kinesiskt som Peking. 1977 lämnade Storbritannien över suveräniteten över Hongkong till Kina samtidigt som en grundlag skrevs under att Hongkong ska få välja sin egen regeringschef. Detta låter bättre än det är, i själva verket väljs kandidaterna till posten ut av en kommitté helt och fullt lojal med Peking. Detta betyder att enbart kandidater godkända av Peking kan väljas.

Fram till 2000-talet var mycket som det hade utlovats Hongkong. Som enpartistat skulle de få vara självständiga till den del överenskommelsen var. Men sedan började saker och ting förändras. Kinesiska företeelser så som korruption, förminskad yttrandefrihet och andra liknande företeelser började verka i Hongkong. Censur och försiktighet i tidningar har blivit vanligare. Peking har krävt att historieböcker ska formas på ett sätt som framhäver den nationalistiska kinesiska synen mer.

I Peking befinner sig det ledande kommunistpartiet och vet inte hur de ska hantera situationen. Många menar på att paramilitära polisstyrkor mycket enkelt kan skingra demonstranterna. Att ta i med hårdhandskarna är något Kina har god erfarenhet av i historien. Att böja sig för demonstranternas krav skulle visa på en skörhet och bjuda in till framtida demonstrationer vilket man till högsta grad vill undvika.

Demonstranterna i Hongkong demonstrerar för deras rätt att välja regeringschef helt själva, de kräver den nuvarande, och Peking-trogna, regeringschefens avgång, för sina friheter som på senare år blivit mer och mer kränkta och för en mer demokratiskt lagd politik.

Demonstrationerna är i skrivande stund i full gång och utgången är oviss. Tiotusentals människor demonstrerar på Hongkongs gator med paraplyer, vilket har givit demonstrationen dess namn ”The Umbrella Revolution”, Paraply-revolutionen.