Johan Ingerö skrev häromdagen om ledarsidor och ansåg att i framtiden så är det frågorna som är det viktiga, inte åsikterna. Här ville han lyfta fram Svenska Dagbladet, med den relativt nyanställda trion Gudmundson, Rayman och Wennström, och skriver att ”det är modet inför framtidens snåriga frågor som gör SvD-ledarna intressanta”.
Här vill jag framhålla en annan trio som också befolkar SvD, dels den dynamiska duon Roland Skytte och dels Elise Claesson. Men där handlar det allt som oftast om 50-talets snåriga frågor.
~
Kjell Aleklett skriver på DN Debatt utifrån ett peak oil-perspektiv om de klimatscenarier som IPCC använder.
År 2000 publicerade FN:s klimatpanel IPCC 40 olika framtidsscenarier där utsläpp från olja, naturgas och kol specificerades. Under de senaste nio åren har dessa scenarier varit ledstjärnan för världens klimatforskare och IPCC motiverar varför de skall följa dem: ”Utsläppsscenarierna är en beskrivning av möjliga snarare än önskvärda framtidsscenarier. De representerar relevanta, rimliga, alternativa framtider.” Trots att utsläpp från fossila bränslen varierar stort ansåg man att alla scenarier var lika sannolika.
[...]
Vi kan nu visa att de allra flesta scenarier är osannolika och framför allt är de som man brukar kalla Business as usual helt orealistiska.[...]
Slutsatsen blir att den kolanvändning som IPCC rekommenderat klimatforskare att utgå från när man beräknar framtidens skräckscenarier är orealistisk. Frågan är varför dessa gigantiska utsläpp över huvud taget finns med bland möjliga scenarier. IPCC har ett stort ansvar för att tusentals klimatforskare runt om i världen ägnat år av forskning till att beräkna temperaturökningar för scenarier som är helt orealistiska. Konsekvensen är att mycket stora forskningsresurser slösas bort till ringa gagn för någon.
Jag har nämnt de där scenarierna här, här och här. Men framför allt är det denna sida jag går till när jag undrar över klimatscenarierna.
Här bör det väl kanske påpekas att business as usual är det scenario som är det mest pessimistiska. Så personligen tycker jag att det är något av ett weak man-argument. I vilken fall som helst så har Manicore en poäng i sin kommentar att det nog är relevant ändå.
A first conclusion that can be drawn from all this is that none of the scenarios corresponds to a world where halting as quickly as possible human induced climate change is at the forefront of any public policy. It is also essential to note that none of these scenarios envisions a brutal breaking down in the current trends (caused by a nuclear war, a massive outbreak, etc), by nature difficult to predict ! These scenarios represent only various exercices of trend extension, with a couple of elementary parameters adjusted a little lower or a little higher. Some will criticize this way to proceed, but as the future is by nature hypothetical, there is hardly a spare possibility. The most important thing is to know precisely ”what’s in the box”, not to discuss wether the box is really among the most probable objects we will face.
A second conclusion is that many of these scenarios imply cumulated consumptions of fossil fuels for the 21st century that are, for some fuels, way above today’s proven reserves. But, on the opposite, there are not that many scenarios for which the cumulated consumption of all fossil fuels goes beyond the ultimate reverves (what is in the ground but that we are not sure to be able to tract one day).
As it cannot be excluded, today, that we might be able to exploit the methane hydrates in the future, or gasify deep coal seams, it is therefore difficult to rule out some scenarios on the sole basis that they are not compatible with today’s proven reserves.
Det sistnämnda stycket är intressant, inte minst eftersom de, jag vet inte om Aleklett är en av dem, som hänger sig åt peak oil har en tendens att ignorera att prissättningen av naturresurser i sig ger incitament till att dels hitta reserver och dels att ta fram alternativ.
