Sänd mina rötter regn

Landstingspolitikerna i Jönköpings län tycks ha blivit galna. Radio Jönköping rapporterade idag att Hälso- och sjukvårdsutskottet i Jönköping (landstinget har tre sådana utskott; ett vardera för Jönköping, Värnamo och Höglandssjukhuset i Eksjö) vill öppna upp för alternativmedicin.

Örtmedicin, aromaterapi, meditation och healing, det kan landstinget komma att betala för i framtiden till dom patienter som vill ha, i alla fall om den borgerliga alliansen får bestämma.

Hälso- och sjukvårdsutskottet vill nämligen öppna upp för mer alternativa behandlingsmetoder. Men det är en kontroversiell fråga, och från läkarnas sida så ställer man sig väldigt kritisk till alternativmedicinen.

[...]

Urban Blomberg är ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet och han menar att landstinget finns till för patienten. Och om patienten efterfrågar alternativ behandling, så ska man respektera det.

- Vi ser ju att patienterna tar till sig det här. Man ska sträva efter evidens inom de här alternativa metoderna också, säger han.

Som det påpekas i inslaget, sträva efter evidens. Inte kräva evidens. Som tur är finns det också borgerlig kritik mot förslaget. Och Pekka på orsakverkan har skrivit till Urban Blomberg. En intressant sak i sammanhanget är att Radio Jönköping tidigare sänt helt okritiska inslag om pseudovetenskap.

Ännu intressantare är det kanske att Höglandssjukhusets utskott (det sjukhus som jag ”tillhör”, dessutom) i höstas drog till Berlin för att studera alternativmedicin på ett sjukhus där de också har antroposofisk inriktning. De passade på att skriva en reserapport, där får man bland annat veta att anledningen till att de åkte dit var att de hade frågat sig varför gränsen mellan skolmedicin och alternativmedicin var så skarp i Sverige. Hade de frågat mig så hade jag berättat för dem att den gränsen är lika skarp som mellan vetenskap och pseudovetenskap, och att bara det att de behöver ställa frågan visar exakt hur inkompetenta de är. I stället meddelar reserapporten, förmodligen hämtat från sjukhusets reklambroschyr, att

Tas behandlingen ner på patientens nivå finns det inga konflikter mellan skol- och alternativmedicin.

Så idiotiskt, vilken nivå skulle man annars befinna sig på? Och försvinner den verkliga konflikten bara för att man påstår att den gör det? Som det är nu kunde de lika gärna åkt direkt till Vidarkliniken i Järna, men det är så klart inte samma sak som några dagar i Berlin.

Relaterat:
Ett par utmärkelser
Hur tänkte ni nu?
Om underligheter på Karolinska institutet

Läs också Sven Ove Hanssons artikel om antroposofisk medicin, och Kjell Häglunds artikel om antroposoferna.

Uppdatering:
Mats Reimer som bloggar hos Dagens Medicin har också ett inlägg.

Tim Harford har en artikel hos Financial Times (möjligtvis krävs registrering eller prenumeration för att läsa, men det förstnämnda är gratis) där han argumenterar för att vi bör använda oss mer av randomiserade tester i politiken.

What is missing is the political demand for tests of what really works. Too many policies on education, welfare and criminal justice are just so much homeopathy: cute-sounding stories about what works leaning more on faith than on evidence. Politicians and civil servants, faced with some fancy new idea, should get into the habit of asking for a proper randomised trial. And we, as citizens, should be equally demanding.

It’s no coincidence that one of the few fields of social policy to feature more than 100 robust trials is the study of how to get voters to turn out in elections. Politicians seem perfectly happy to turn to scientific method if it will get them elected. They are less interested in using it for the good of the people they govern.

Det är väl åtminstone en intressant tanke. Jesper Roine skrev hos Ekonomistas om randomisering för ett tag sedan, och tog upp en del relevanta invändningar mot metoden (som nog inte gör metoden omöjlig, men ganska komplicerad). Här är också Niclas inlägg om experimentell politik relevant, kanske framför allt det här med den svenska enhetstanken kan sätta käppar i hjulet för en mer utbredd användning här.

Jag undrar förresten om inte detta är något för Andreas, han har i alla fall ändamålsenlig klädsel.

…när det dyker upp lustigheter med religiös vinkel i lokalnyheterna. Fast oftast som insändare i tidningen. Idag är en människa som ifrågasätter varför skolan lär ut evolutionsteorin. Alltså inte som på annat håll att det anses att biologilektionerna ska kompletteras (eller var det kompliceras?) med skapelseberättelsen, utan att evolutionsteorin ska tas bort helt och hållet.

Och så argumenteras på det gamla vanliga viset, olika personer citeras. Personer som antingen är irrelevanta (en som sysslar med atomenergi, en journalist/filosof), hänvisar till sannolikhet eller som tas ur sitt sammanhang. Det sistämnda är extra lustigt, eftersom det Darwin-citat som används brukar användas som exempel på quote mining.

Fast allra bäst var avslutningen:

Man övergår plötsligt till teorier och lösa påståenden utan grund som kan liknas vid en blind religiös tro. Låt mig citera en enda bibelvers, romarbrevet 1:20. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Jag börjar tro att jag fallit för Poe’s Law, att det är en humorist som varit framme igen.

Johan Ingerö skrev häromdagen om ledarsidor och ansåg att i framtiden så är det frågorna som är det viktiga, inte åsikterna. Här ville han lyfta fram Svenska Dagbladet, med den relativt nyanställda trion Gudmundson, Rayman och Wennström, och skriver att ”det är modet inför framtidens snåriga frågor som gör SvD-ledarna intressanta”.

Här vill jag framhålla en annan trio som också befolkar SvD, dels den dynamiska duon Roland Skytte och dels Elise Claesson. Men där handlar det allt som oftast om 50-talets snåriga frågor.

~

Kjell Aleklett skriver på DN Debatt utifrån ett peak oil-perspektiv om de klimatscenarier som IPCC använder.

År 2000 publicerade FN:s klimatpanel IPCC 40 olika framtidsscenarier där utsläpp från olja, naturgas och kol specificerades. Under de senaste nio åren har dessa scenarier varit ledstjärnan för världens klimatforskare och IPCC motiverar varför de skall följa dem: ”Utsläppsscenarierna är en beskrivning av möjliga snarare än önskvärda framtidsscenarier. De representerar relevanta, rimliga, alternativa framtider.” Trots att utsläpp från fossila bränslen varierar stort ansåg man att alla scenarier var lika sannolika.

[...]

Vi kan nu visa att de allra flesta scenarier är osannolika och framför allt är de som man brukar kalla Business as usual helt orealistiska.[...]

Slutsatsen blir att den kolanvändning som IPCC rekommenderat klimatforskare att utgå från när man beräknar framtidens skräckscenarier är orealistisk. Frågan är varför dessa gigantiska utsläpp över huvud taget finns med bland möjliga scenarier. IPCC har ett stort ansvar för att tusentals klimatforskare runt om i världen ägnat år av forskning till att beräkna temperatur­ökningar för scenarier som är helt orealistiska. Konsekvensen är att mycket stora forskningsresurser slösas bort till ringa gagn för någon.

Jag har nämnt de där scenarierna här, här och här. Men framför allt är det denna sida jag går till när jag undrar över klimatscenarierna.

Här bör det väl kanske påpekas att business as usual är det scenario som är det mest pessimistiska. Så personligen tycker jag att det är något av ett weak man-argument. I vilken fall som helst så har Manicore en poäng i sin kommentar att det nog är relevant ändå.

A first conclusion that can be drawn from all this is that none of the scenarios corresponds to a world where halting as quickly as possible human induced climate change is at the forefront of any public policy. It is also essential to note that none of these scenarios envisions a brutal breaking down in the current trends (caused by a nuclear war, a massive outbreak, etc), by nature difficult to predict ! These scenarios represent only various exercices of trend extension, with a couple of elementary parameters adjusted a little lower or a little higher. Some will criticize this way to proceed, but as the future is by nature hypothetical, there is hardly a spare possibility. The most important thing is to know precisely ”what’s in the box”, not to discuss wether the box is really among the most probable objects we will face.

A second conclusion is that many of these scenarios imply cumulated consumptions of fossil fuels for the 21st century that are, for some fuels, way above today’s proven reserves. But, on the opposite, there are not that many scenarios for which the cumulated consumption of all fossil fuels goes beyond the ultimate reverves (what is in the ground but that we are not sure to be able to tract one day).

As it cannot be excluded, today, that we might be able to exploit the methane hydrates in the future, or gasify deep coal seams, it is therefore difficult to rule out some scenarios on the sole basis that they are not compatible with today’s proven reserves.

Det sistnämnda stycket är intressant, inte minst eftersom de, jag vet inte om Aleklett är en av dem, som hänger sig åt peak oil har en tendens att ignorera att prissättningen av naturresurser i sig ger incitament till att dels hitta reserver och dels att ta fram alternativ.

• Popular Mechanics: What East Anglia’s E-mails Really Tell Us About Climate Change
  Nu har jag ju inte följt härvan mer än på armlängds avstånd, men jag tror att Peter Kelemen hamnar ganska så rätt.
• The Daily Beast: Switzerland’s Gift to Osama
  Eric Pape
• ‘A Virus Walks Into a Bar…’ and Other Science Jokes – Brian Malow

Anders R Olsson skriver i DN om medierapporteringen om våld.

Att muslimer ständigt förknippas med våld har medieforskare visat i otaliga studier. Problemet har debatterats på konferenser och seminarier i femton år. Mediechefer har i omgångar utövat självkritik. Nya riktlinjer har dragits upp. Lösningen har på senare år blivit dels att tydligare skilja mellan olika sorters muslimer: sunnimuslimer, shiamuslimer, moderata muslimer, islamister, militanta islamister, talibaner, al-Qaida-grupper och så vidare, dels att publicera den sorts förnuftiga analyser och långa reportage om människor i Västasien och Nordafrika som endast en bråkdel av mediekonsumenterna orkar eller hinner ta del av.

Därmed har man med gott samvete kunnat fortsätta att nyhetsrapportera om en värld i vilken muslimsk tro hör ihop med våld som Bill med Bull. Kristna, judar eller ateister däremot, definieras aldrig i religionstermer när de utövar våld.

När USA i strid med folkrätten ockuperar Afghanistan och Irak är det alltså inte afghaner eller irakier som gör motstånd utan muslimer. I nyhetsrapporterna om dessa krig finns inga människor som försvarar sitt oberoende eller sin kultur.

Intressant. Men jag skulle gärna vilja ha en hänvisning till någon eller några av de här otaliga studierna (jag har nog gnällt om det tidigare, när det i en debattartikel hänvisas till en studie så bör man nog nämna vilken det är). Min uppfattning är att det är minst lika ofta som det bara benämns som t.ex. en självmordsbombare än att attentatsmannen skulle vara muslim (det kan ju vara knepigt i efterhand att veta) så länge inte en viss grupp tar på sig dådet. Och i det sistnämnda fallet kan ju grupptillhörighet komma åtminstone implicit.

~

Jag har inte barn, och tänker inte heller skaffa. Så det är väl min allmänna oginhet som spelar in, när jag läser om sådant här så brukar jag alltid vilja veta lite mer från andra sidan.

Det började med att Emma fick en arbetspraktik via arbetsförmedlingen på en bondgård i Skåne, tanken var att om alla var nöjda så skulle praktiken övergå till en heltidsanställning.

– Jag var själaglad, jag berättade för alla att äntligen skulle jag få en anställning. Jag har mest haft korta vikariat tidigare.

Emma och hennes sambo hade inte planerat skaffa barn just då, men Emma blev gravid och fick missfall. Emma stannade hemma ett par dagar från jobbet, eftersom att hon mådde dåligt både fysiskt och psykiskt efter missfallet.

– Så då berättade jag för min arbetsgivare om missfallet, jag ville att han skulle veta varför jag inte kunde jobba just då.

Emma berättar att arbetsgivaren var väldigt förstående, till en början. Men ungefär en vecka efter att hon berättat om missfallet fick hon veta att det inte skulle bli någon anställning för hennes del.

– Han sa ju rakt ut att om ni planerar att skaffa barn inom de närmaste åren så vågar jag inte anställa dig.

Så, varför vågade han inte det? Det verkar ju inte som att anledningen är att han hatar både mammor och barn, utan att möjligtvis att det kanske kommer att påverka honom själv i hyfsat stor utsträckning. Då skulle ju det kunna vara relevant i sammanhanget. Det är inte någon nyhet att att vissa välfärdsstatliga inrättningar har en del icke avsedda konsekvenser.

~

Till sist, Jonas Vlachos undrar om man verkligen blir intelligent av att träna eller om det egentligen är tvärtom.

• Stoat: Talking to the layfolk
  Om vetenskap och lekmän
• Economist: Five questions for Radley Balko
  En av mina favoritbloggare intervjuas.

När jag efter några om och men tog mig för att läsa Freakonomics – boken som blev en inte så liten succé – så blev jag lite besviken. Det var väl i och för sig intressanta anekdoter, och något sorts budskap om att verkligheten är knepig och inte alltid intuitiv är förstås viktig. Men det var inte alltid så lätt att se vad vi faktiskt kunde lära oss av boken, det kändes inte som det vi fick lära oss var alltför relevant. Jag förstår Kieran Healy som jag citerade igår.

Så jag kan inte säga att jag ser fram emot att läsa uppföljaren SuperFreakonomics. Än mindre efter att ha läst det här:

Diagnosis, in brief: (1) they write about stuff they clearly don’t understand (2) they pick a catchy reverse-common-wisdom nugget as a headliner without the having the slightest interest in whether it is true or not (mind you, plenty of more respectable folk do the same) (3) they pick an expert to talk to, but since they don’t have a clue about the subject they don’t know how to pick a good expert, or even understand what the expert says (4) there is a grain of sense in there, but so badly wrapped in trash it is nearly unfindable.

Hos Weird Science har David Hylander ett inlägg om det senaste Curb Your Enthusiasm-avsnittet. Inlägget handlar om Larry Davids förmåga att anklaga folk för etikettbrott. Som när Christian Slater lastar på en massa kaviar på ett kex, och Larry säger åt honom att det faktiskt finns oskrivna regler som säger att så gör man inte.

Sedan trillar jag över ett inlägg hos Cheap Talk där det påpekas att kaviar-scenen är en bra sammanfattning av Elinor Ostroms ekonomipris. Video finns hos EatMeDaily. Se också Peter Martin, eller varför inte när Ostrom själv förklarar (från Stockholm Whiteboard Seminars)

För övrigt har Vernon Smith, som vann ekonomipriset 2002, skrivit en artike om att No one should now say ”Elinor who?”

• Jakob Heidbrink: Men rättsväsendets uppgift är en annan än Socialstyrelsens
  Om barnläkarmålet.
• Foreign Affairs: The Other Climate Changers
  Why Black Carbon and Ozone Also Matter, av Jessica Seddon Wallack och Veerabhadran Ramanathan
• Expressen: Rasismkortet överutspelat
  ”Jag tycker bara att det är slött, ovärdigt, lite korkat”, av Erik Helmerson

• TechWorld: Så fungerar tunnelbanans säkerhetssystem
• Ting och Tankar: Förfäder och munväder
  Om forskning kring ”vårt” ursprung
• Klas Eklund: Ännu mer sektbeteende i debatten – på den här sidan!
  Eklund undrar över sektbeteendet i klimatdebatten. Läs kommentarerna till hans inlägg för exempel på sådant beteende.

• diVERse: Det går alltid bra att skylla på USA
• Neo: Intervju med Tyler Cowen
• Dara O’Briain: Homeopathy & Nutritionists vs Real Science!
  Okej, mer att se och lyssna på än att läsa.