Sänd mina rötter regn

Som DN skriver så flög en man in med ett flygplan i IRS (motsvarigheten till Skatteverket) i Austin, Texas. Som motiv nämns detta:

Mannen ska ha haft en konflikt med skattemyndigheten och det finns enligt USA:s departement för inrikes säkerhet inga misstankar om att det ska röra sig om ett terroristdåd.

Andra halvan låter lite konstigt, men det beror väl på hur man vill definiera terrorism antar jag. I alla fall så har TaxProf Blog länkar, bland annat till The Tax Foundation:

The details regarding this incident are of course still early, but a manifesto/suicide note has been found that was apparently written by Joseph Stack, the pilot who flew his plane into an IRS building in Austin this morning.

Inside this manifesto is this part pasted by me below where he seems to blame his problems on the Tax Reform Act of 1986, the provisions of which our resident tax lawyer, Joseph Henchman, will discuss in a blog post shortly.

Ursäkta, men ”The suicide pilot’s alleged manifesto evidently cites his outrage at Section 1706 of the Tax Reform Act of 1986, which affected Section 530 of the Revenue Act of 1978 (note, neither are part of the Internal Revenue Code)” låter som något hämtat från The Onion.

Uppdatering 21 februari:
Intressant artikel hos Slate där hans brev analyseras.

Expressen: Det är synd om Obama

Guantánamolägret har visserligen inte stängts, men Obama har förbjudit tortyr.

Det fanns väl fler saker som går att diskutera i det där försvarstalet. Men man ställer ganska låga krav om förbud mot tortyr – en självklarhet! – ställs mot en stängning av Guantánamolägret som inte genomförts.

Fast problemet är djupare än så, Jacob Sullum uttryckte det utmärkt för exakt ett år sedan:

Guantanamo is not so much a place as a state of mind. It’s an attitude that says: We know who the bad guys are, and we’re not about to let anyone endanger national security by second-guessing us.

Som symbol för en vriden politik så är det utmärkt att lägret läggs ner. Ju förr desto bättre. Men det vore ännu bättre om den vridna politiken läggs ner, och på den punkten är det inte lika ljust.

Bruce Schneier:

I wish that, just once, some terrorist would try something that you can only foil by upgrading the passengers to first class and giving them free drinks.

Jag har ju skrivit en del om utvisningen av Ahmed Agiza och Muhammed al-Zery, och anser att det är en mörk del av Sveriges moderna historia. Därför tycker jag att den här artikeln i Aftonbladet är mycket intressant, den tar upp frågor kring hur beslutet fattades och vilka som kände till att CIA skulle vara inblandade.

Fast det finns lite där som är konstigt. Ett påstående är att utvisningen från Bromma skulle det vara sitt första i sitt slag, men det var det inte alls. Och det här med att USA skulle ha hotat EU, eller om det nu bara var Sverige, med handelsblockad om Sverige inte skickade ut Agiza och al-Zery låter högst suspekt. Att införa en blockad, eller ett embargo som det egentligen borde handlat om, är ingen liten sak. Vad jag vet så är det ett kongress-beslut och det skulle ha inneburit att Sverige/EU jämställdes med diverse skurkstater och liknande.

Låter det troligt? Det tycker inte jag. En möjlighet är att USA hade hittat på en handelsdispyt mellan EU och USA och lagt sig till med strafftullar, men det är inte gjort i en handvändning det heller och det hade påverkat även USA.

Det innebär förstås inte att USA inte hotade med att ta till ett embargo eller något i den stilen, och att Sverige gick på det. Något som är både tragiskt och skrattretande på en och samma gång.

Men så länge jag inte ser några klara och tydliga bevis för USA:s hot så kommer jag nog att betrakta det som ett försök från Eva Franchells sida att skönmåla sin vän, Anna Lindh. Och oavsett om det är sant eller inte så är det ett dåligt försök, för min del så framställer det inte Sverige i bättre dager.

Uppdatering:
Det mest sannolika är väl att det handlar om att USA hotat att avbryta alt. inte förlänga ett kontrakt, t.ex. inom försvarsindustrin.

Uppdatering 2:
Jag noterar att även Aaron Israelsson har sina tvivel när det gäller handelsblockaden/embargot/whatever.

Per Gudmundson var vänlig och svarade på min fråga som jag ställde igår angående Alice Åström, rättssäkerhet och FN:s terroristlista. Tyvärr svarade han genom att inte svara.

Idag skriver han om Abu Qaswarah i SvD och avslutar med tanken att vi kanske bör avskaffa några av de principer som gör en liberal demokrati till en liberal demokrati. Som en solidaritetshandling. I fucking kid you not.

Per Gudmundson är förstås lycklig nu när han fått sig en terroristfix. Men nog går det lite väl snabbt ibland, för vad vill han egentligen ha sagt med att citera den här interpellationen?

Interpellation 2006/07:154
Rätten till rättvis prövning för terroristmisstänkta
av Alice Åström (v)

En mänsklig rättighet som regleras i ett antal internationella dokument, och även i den svenska grundlagen, är rätten till en rättvis rättegång.

Återigen har en svensk medborgare placerats på FN:s terroristlista och har fått sina tillgångar frysta samt belagts med reseförbud. Utrikesdepartementet uppger att de inte har någon anledning att ifrågasätta beslutet.

Detta har hänt tidigare …

/…/

När nu detta händer återigen, utan någon som helst möjlighet till rättslig prövning, vore det på sin plats med ett svenskt fördömande av detta system där mänskliga rättigheterna kringgås, samt att regeringen aktivt verkar för en rättslig prövning kommer till stånd.

Mina frågor till justitieministern är:

Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att den svenske medborgare som nu placerats på FN:s terroristlista ska få en rättslig prövning i Sverige? …

Hon frågar också

2. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att förändra det faktum att en placering på FN:s terroristlista automatiskt leder till att verkställandet av sanktionerna blir lag inom EU?

3. Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att reglerna kring FN:s terroristlista förändras, för att öka rättssäkerheten?

Carl Bildt svarar, eftersom Thomas Bodström hade ställt samma fråga till honom, att säkerhetsrådets beslut är folkrättsligt bindande, men att Sverige och andra länder försöker göra systemet bättre.

Bättre, men inte bra. Alice Åström ställer en högst relevant fråga oavsett om den person som har blivit listad som terrorist är skyldig eller ej. Av någon anledning tycker Gudmundson att vi behöver påminnas om det, och det vore trevligt med en klar och tydlig förklaring till varför interpellationen är relevant i det här nyhetsflödet. För den bakomliggande tanken är väl inte att kriget mot terrorismen ska få köra över rättssäkerheten? Är det ett tillfälle då folkrätten ska ha företräde?

[International Poll: No Consensus On Who Was Behind 9/11]

Två intressanta saker som jag hittade hos Cato@Liberty. Först så känner några sydamerikanska länder att de behöver råd om hur de ska lösa matkrisen. Problemet är att den de frågar om råd är Venezuelas president, Hugo Chavez. Rimligtvis ska han stå som exempel för hur man inte ska göra.

Sedan så har de snappat upp en undersökning där man frågat muslimer i mellanöstern om den amerikanska politiken i regionen. Här är några resultat:

Reason: The 4 Boneheaded Biases of Stupid Voters
(And we’re all stupid voters.), av Bryan Caplan
• Economist: Is torture ever justified?
• Riksbanken: Vad har nationalekonomer lärt sig om penningpolitik under de senaste 50 åren?
  Tal av Lars E.O. Svensson

Dick Erixons inlägg där han kommenterar Economists artikel om terrorism, tortyr och mänskliga rättigheter förtjänar kanske en närmare utredning. Men nu funderar jag på en sak som upprepats till uttjatningens gräns de senaste åren, utan att det reflekteras över om det är en rimlig beskrivning.

Det Economist glömmer är att terroristerna har ett mål: förgöra västerlandets civilisation. Inte bara att spränga lite här och där, som ett förvuxet pojkstreck.

Vad tidningen visar är att man inte begriper att terrorismen är ett verktyg i ett ideologisk krig.

Jag har skrivit om det tidigare, utan något större gensvar. Så jag frågar rakt ut, är det bara jag som tycker att det är en alldeles för ytlig – för att inte säga felaktig – beskrivning av läget? Jag anser att de två meningarna motsäger varandra.

• Reason: Inflating the Threat of Radical Islam
  Steve Chapman
• The American: Thou Shalt Not Knock Off
  Julian Sanchez om copyright inom modebranschen
• För ett tag sedan skrev jag om Schweiziska folkpartiets valkampanj där tre vita får sparkar ut ett fjärde får som är svart. Idag skriver SvD:s korrespondent i Genève om valet, och har fler exempel från SVP:s kampanj.

De där massförstörelsevapnen som det hävdades att Saddam Hussein hade buntvis av har fortfarande, fyra år efter invasionen, inte hittats. Och sambandet mellan Saddam och al-Qaeda är det väl också lite sisådär med. Det hindrar förstås inte Dick Erixon från att påstå att DN:s ledarredaktion ägnar sig åt historieförfalskning

DN hänvisar till det Bush den äldre sa 1992 om varför man i det första Irakkriget inte gick in och störtade Saddam Hussein. Det skulle leda till kaos. Problemet med Dagens Nyheters analys är att man inte tagit in vad som hänt efter 1992: det fakutm att Saddam Hussein brutit mot sjutton (17) FN-resolutioner och enligt världens främsta underrättelsetjänster (såväl franska, ryska som brittiska och amerikanska) hade byggt upp sin vapenkapacitet på nytt.

Till det ska lägga den höjda risk i säkerhetspolitiken som framväxten av islamistisk fundamentalism innebar efter 11 september 2001 och det faktum att ledande terrorister efter talibanernas fall i Afghanistan sökt skydd hos Saddam Hussein, exempelvis Abu Musab al-Zarqawi (källa BBC).

Världsläget var alltså helt förändrat 2003 jämfört med 1992. Men Dagens Nyheter ägnar sig åt historieförfalskning och raderar denna händelsutveckling. Den har inte hänt! Lika lite som att Saddam Hussein stod i ledningen för en fruktansvärd mördarregim.

Ja, det är ju förstås inte BBC som är den ursprungliga källan till påståendet att al-Zarqawi sökte skydd hos Saddam. BBC hänvisar, i samma artikel, till Colin Powell. Ni vet han som var USA:s utrikesminister och försökte övertyga världen om att ett krig mot Irak var rätt och riktigt. Senare analyser visar att det inte är säkert att det fanns något samröre mellan al-Zarqawi och Saddam Hussein.

Att Erixon hänvisar till underrättelserapporter om massförstörelsevapen är inte förvånande direkt. Men att den sorgliga människan påstår att det är historieförfalskning när DN inte nämner de vapen som trots allt aldrig hittades, det är mer än lovligt magstarkt. Den som är närmast att förfalska historien är ingen annan än Dick Erixon.