Sänd mina rötter regn

Jag är nog skyldig till det här.

Jag har under sommaren tagit del av en stor mängd kommentarer från personer negativa till lagen. Även detta har varit värdefullt då det gett mig en god uppfattning om hur de ledande motståndarna resonerar. Sommarens diskussioner har gjort att min bild av debattläget börjar bli rätt tydlig. Det framgår allt klarare att de mest högljudda motståndarna till mycket stor del består av individer med ett kraftigt asymmetriskt politiskt intresse. För många av dem är det inte frågan om att finna en rimlig balans mellan rikets säkerhet och skyddet av den personliga integriteten. Det finns enligt dem ingenting som kan rättfärdiga något som helst intrång i den personliga integriteten. Skrapar man lite på ytan så torde man finna att flertalet av dessa debattörer även har svårighet med andra statliga ”intrång” på deras frihet. Det torde finnas en mycket stark korrelation mellan motstånd mot FRA-lagen och motstånd mot personnummer, skyldighet för banker och arbetsgivare att lämna kontrolluppgifter skattemyndigheterna samt skyldigheten att uppge bostadsadress till myndigheterna.

”Rikets säkerhet” är ett luddigt begrepp, registreringsnummer är inte så roliga, det vore önskvärt med starkare banksekretess och jag tycker nog att man bör se skeptiskt på myndigheternas kontroll.

Kanske registrering kunde vara ett lämpligt straff för oss som är överdrivet intresserade integritet?

[Via Rasmus (vars inlägg ni bör läsa)]

• Den hälsosamme ekonomisten: Varifrån kommer sverigedemokraternas väljare?
• Foreign Policy: The List: The World’s Worst Olympians
  ”International sporting events are about nothing if not national pride. Here are five countries whose Olympic performance leaves their countrymen with little to celebrate.”
• Salon: Exposing Bush’s historic abuse of power
  ”Salon has uncovered new evidence of post-9/11 spying on Americans. Obtained documents point to a potential investigation of the White House that could rival Watergate.”

• Skiften: Veckans Skifte: Det sista Partiet
  Nicklas Lundblad om ”bloggosfären”
• Inslag: Richard Dawkins
• Enligt min humla: FRAnk och Jessie

Johan Norberg i Expressen:

FRA skriver sina egna regler. De är misstänkta för intrångsförsök i andra myndigheters databaser, vägrar lämna ut offentliga uppgifter och förre överdirektören Anders Wik har råkat medge för Rick Falkvinges bandspelare att FRA bryter mot grundlagen genom den spaning i etern som redan sker.
I det här skedet i amerikanska filmer brukar en sammanbiten, till åren kommen senator knacka på dörren och förklara att spelet är över, att offentliga förhör kommer att rulla upp allt och att huvuden kommer att rulla.
Alliansens statsråd och riksdagsledamöter har inte velat spela den rollen. De har försvarat FRA likt druckna papegojor, legaliserat integritetsbrotten och hånat kritikerna som okunniga vänsteravvikare.
I stället för att vara folkets företrädare mot mäktiga myndigheter har de fungerat som myndigheternas företrädare mot folket. Gång på gång har de gett en missvisande bild av verksamheten som antyder att de vill föra väljarna bakom ljuset – eller att de inte själva vet hur FRA fungerar. Båda förklaringarna är lika obehagliga i en demokrati utan maktdelning.

[...]

Eftersom moderaterna blev folkhemspartister utbröt ett hela havet stormar. Folkpartiet såg chansen att bli gamla moderater och då såg centern sin chans att bli liberalt. För oss gammalliberaler såg det i förstone inte så farligt ut. Det finns alltid någon kvar att rösta på, och när Maud Olofsson plötsligt försvarade den fria rörligheten blev det för många oväntat centern. Men problemet med denna typ av allt hastigare metamorfoser är att partierna inte längre har tålamod med de veteraner som har insikten om vad som är evigt och omöjligt att kompromissa med. En kommunikationsstab kan snabbt få fram den liberala färg som är helt rätt denna höst, men den kan inte ta fram magkänslan och ryggraden.

Läs också Evelina Wahlqvists och Christopher Kullenbergs svar på Stig Berglings debattartikel.

Hotet är inte Ryssland. Det är vårt avskaffande av demokratiska rättigheter som kommer att göra oss illa.

• Expressen: Svarta onsdagen
  Lars Gustafsson skriver mycket bra om FRA-lagen
• Reason: Four Ways of Looking at Global Warming Policy
  Rent-seeking, taxes, economic growth, or an energy revolution? Av Ronald Bailey
• The Times: The race debate: nothing to do with race
  Yes, African-Americans are biologically different from Ashkenazi Jews, but race is utterly useless for scientific research. Av Kenan Malik

Tja, Niklas Wykman befinner väl sig på soldäck eller så. I jämförelse med Lars-Olof Reinfeldt (och det finns väl en viss symbolik i det efternamnet), moderat politiker från Vetlanda. Eller numera, före detta moderat politiker.

Kommunpolitikern Lars-Olof Reinfeldt i Vetlanda lämnar nu sitt parti moderaterna och blir politisk vilde.
- Det är inte samma parti som jag gick med i, säger Lars-Olof Reinfeldt till nyheterna.

Orsaken till avhoppet är att han inte anser sig kunna stå bakom den omdiskuterade FRA-lagen som röstades igenom i riksdagen under förra veckan. Lars-Olof Reinfeldt är också mycket kritisk till den åldringsvård som försöker genomdrivas i Vetlanda och han menar att allianspartierna i vetlanda gör allt för att hålla ihop alliansen istället för att se till folks bästa.

Mer info finns på Lars-Olofs blogg, det finns ett och annat skarpt inlägg från de senaste dagarna.

Uppdatering:
TT har snappat upp historien.

”The future teaches you to be alone
The present to be afraid and cold”

Freddi och Mattias har lånat en bit av Döda poeters sällskap, skrivit egna repliker och gjort Döda politiska karriärers sällskap. En sådan blandning blir perfekt.

Det är fullt upp just nu, så jag hinner inte blogga så mycket. Men jag undrade en sak om den där FRA-lagen, och då specifikt om de politiker som lutar åt att rösta ja för att inte bli utfrysta.

Ur ett liberalt perspektiv så torde lagen vara en av de viktigaste frågorna som behandlas den här mandatperioden. Om inte rent utav den allra viktigaste. Men det är förstås möjligt att jag endast ser sådant som jag själv tycker är viktigt, och missar andra frågor.

Vad jag undrar är – och jag riktar mig främst till Annie Johansson, eftersom jag röstade på henne – vilka andra frågor, under denna mandatperioden och nästa, som är så pass viktiga att driva att man inte vill riskera att bli ignorerad eller att förlora sin riksdagsplats.

Jag förmodar att det finns åtminstone en sådan fråga, att det som efterfrågas inte är något vanligt gnetande som vilken dussinpolitiker som helst kan åstadkomma. Jag förmodar också att det inte handlar om att hålla fast vid den status och makt som en plats i riksdagen ger och att man inser att riksdagen inte är ett trivselprojekt där allt ska vara lätt och enkelt.

Så vad är det för något som Sverige riskerar att gå miste om, om det nu händer sig så att Annie, Fredrick och andra hamnar i frysboxen?

• Prospect Magazine: In search of British values (del 2 här)
  ”In July, Gordon Brown published a green paper called ”The Governance of Britain.” The final section said that we need to be clearer about the rights and responsibilities of citizenship and what it means to be British. It proposed ”to work with the public to develop a British statement of values.” We asked 50 writers and intellectuals to give us their thoughts on this statement and what should inform it”
• Hit & Run: ”Alternative Nobel Prize” Awarded to Convicted Seed Thief Percy Schmeiser
• Economist: Ethanol, schmethanol
  ”Everyone seems to think that ethanol is a good way to make cars greener. Everyone is wrong.”
• Economist: Learning to live with Big Brother
• Slate: Where’s My Free Wi-Fi?
  Why municipal wireless networks have been such a flop. Av Tim Wu.

Två doktorander från Uppsala skriver i SvD om övervakning och förhindrande av brott.

Den senaste tiden har flera kända politiker ställt krav på ökade möjligheter att använda kameraövervakning. Exempelvis har Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu uttryckt det i flera sammanhang.

Förespråkarna låter påskina att övervakningskameror skulle vara ett effektivt sätt att göra gator och torg tryggare. Samtidigt saknas det helt hänvisning till forskning som stöder detta.

Några av världens främsta forskare på området brottsprevention (Sherman, Farrington, Welsh och Mac­Kenzie) kom förra året ut med boken ”Evidence-Based Crime Prevention”. I denna bok redovisas slut­satser från 600 utvärderingar av brottsförebygg­ande åtgärder. Sju av studierna handlar om kameraövervakning på allmänna platser. I vissa studier ökade brottsligheten, i andra minskade den.

Författarna drar slutsatsen att det inte går att säga om kameraövervakning minskar brottslighet.

Det är väl gott så. Problemet är att Reepalu, tillsammans med Torkild Strandberg, också hänvisar till brottsutredning och upplevd trygghet. Och det är lite knepigare frågor.

Jag tror nog att ganska många som blivit utsatta för brott kan tänka sig ganska så långtgående åtgärder för att få fast gärningsmännen och också bestraffa dem. Det tycks också vara ganska så många som är beredda att lätta på beviskrav i omsorg om brottsoffren. Men det är frågan om sådan koncentration på offrens känslor är en bra princip i rättssamhälle. Inte minst för att det kräver att man utökar offerstatusen till anhöriga, för att inte fastna i den oönskade händelsen att mordoffer behandlas sämre än de offer som överlever de brott de utsätts för. Det riskerar att bli så att rättsväsendet kännetecknas mer av populism än principer, vilket också visas av att Reepalu och Strandberg hänvisar till en undersökning som säger att 90 procent vill ha ökad kameraövervakning.

Men då gällde det också tryggheten. Och det är inte en helt enkel fråga. Det är möjligt att vi känner oss trygga gentemot mer omedelbara hot i vår omgivning om vi sätter upp mer övervakningskameror. Men samtidigt öppnar det upp för en, vill jag påstå, större otrygghet i framtiden eftersom vi inte vilka som kan tänkas använda dem eller på vilket sätt. Det är inte sällan som politiker, och särskilt socialdemokratiska sådana, anklagar privata aktörer för att tänka kortsiktigt. Det är inte en missriktad anklagelse, men frågan är varför politiken ska ses som mer långsiktig. Ilmar Reepalus förslag om kameraövervakning är ett bevis för att de inte ser särskilt långt.

• WSJ: The Secrets of the World’s Richest Man
  Mexico’s Carlos Slim makes his billions the old-fashioned way: monopolies [via Felix Salmon]
• Reason: Fear, Frenzy, and FISA
  How the Bush administration has kept Congress locked in a September 12 state of panic.