Biståndsminister Gunilla Carlsson skriver i DN om klimatsäkrat bistånd. Klimatinvesteringar i u-länder är väl inga större konstigheter – vilket jag påpekat tidigare – men det är förstås också en fråga om effektiviteten i biståndspolitiken. Och där gäller det att se upp.
I vilket fall som helst, eftersom den nuvarande regeringen har varit intresserade av att förlägga klimatinvesteringar i u-länderna så kan det ju var värt att notera att den förra borgerliga regeringen hade precis samma inställning. Det här är från Finansplanen 1992/93:
Jag tror dessutom att det var första gången som klimatproblematiken berördes i Finansplanen.* Ordet klimat som metafor har använts ganska flitigt, till exempel i sammanhang som handelsklimat och industriklimat, men i miljöaspekten tror jag som sagt att det är första gången. Ungefär samtidigt dök det dessutom upp en proposition om åtgärder mot klimatpåverkan. Nu är det väl inte direkt någon slump eftersom det dök upp efter FN-mötet i Rio de Janeiro 1992. På samma sätt som det där med hållbar utveckling började nämnas i budgeten ungefär samtidigt som Brundtlandrapporten, fast med ett undantag.**
* I budgetpropositionen för 1981/82 nämndes klimatproblemen, då i samband med skogshuggning och ökenutbredning i Afrika. Men det var inte i Finansplanen utan under Utrikesdepartementets redogörelse. Den som känner till tidigare omnämnanden kan ju hojta till.
** Samma tillfälle som ovanstående fotnot.
Uppdatering:
Vetenskapsradion har ett inslag idag som är relevant här. Det handlar om EU:s klimatinvesteringar i Kina:
Tusentals människor måste lämna hus och hem när Sverige och övriga EU-länder bygger vattenkraftverk i Kina. Det sker som en följd av Kyotoprotokollet när länder och företag i EU finansierar förnyelsebar i energiproduktion i utvecklingsländer, istället för att gör sina utsläppsminskningar av koldioxid hemma.
Det suspekta är förstås att 100% av de tillfrågade kineserna är positiva till projekten, för min del så kan sådant avfärdas på en gång (om det nu är inte så att alla kompenseras med den summa pengar som motsvarar deras willingness to accept, men det skulle förvåna mig). I höstas röstade invånarna i Vilhelmina nej till att leda om Vojmån till en kraftstation. Jag skulle säga att jämfört med dammbyggen i Kina så är det en fråga så är det en skillnad i grad, låt vara ganska så stor, och inte i art. Förutom då att Vilhelmina-borna blev tillfrågade på riktigt och att kompensationsfrågan i fallet med Vojmån förmodligen är knepigare.
Samma sak när det gäller utbyggnad av vindkraftverk. Nu är jag inte personligen berörd, så att jag inte har några större problem med sådana kanske är ointressant, men i den södra delen av min hemkommun så tjafsas det ganska friskt om byggandet av en vindkraftspark. I praktiken har de som är emot bygget inte så fasligt mycket att säga till om, och vad jag vet är det bara markägaren som har rätt till kompensation. Men det är klart att även omkringliggande fastigheter kan påverkas, och då bör kompenseation utgå även till grannarna (en centerpartist motionerade om det i höstas, men det framgår inte exakt vilka som ska få betalt, det talas om ”bygder”).
Även om varken förslaget om förändringen av Vojmån eller vindkraftsbyggen går att jämföra med omfattningen och effekterna av dammbyggen i Kina så är det värt att påpeka att klimatinvesteringar i Sverige inte på något vis är oproblematiska. Det finns saker att rätta till även här.
På TT borde man lära sig det där med köpkraftsjustering. I notisen om fattigdomen i USA har de, som vanligt, multiplicerat gränsen för fattigdom med den rådande växelkursen, utan att försöka ta hänsyn till skillnader i priser. Återigen, köpkraftsjustering är ingen perfekt metod, men bättre än inget. Roar man sig med att göra det så går gränsen för fattigdom för en familj på fyra personer strax över 200 000 kronor, och inte 135 000 kronor som TT skriver.
PSD Blog tipsar om ett paper som undersöker ojämlikhet och inkomst i Kina.
Coauthors Xubei Luo and Nong Zhu do a lot of number crunching using the China Economic, Population, Nutrition and Health Survey and find that while inequality has risen rapidly in China, strong growth has meant that all income groups have seen pretty substantial economic gains.
och från artikeln:
…widening income inequality in China is not the result of stagnant income growth in certain segments of society or regions – all sub-national areas, including lagging inland rural areas, and the entire population, including the less affluent, has experienced gains in average income – but rather the consequence of unusually high and sustained growth in coastal and urban areas.
I inlägget efter så noterar PSD Blog att rapporten Doing Business kan bidra med förbättringar i Indien.
Och till sist, via Erik Stattin så hittade jag bloggen Noko Process.
Initiated and managed by three Swedes with a background in advertising and PR, Noko Jeans is our attempt to approach and get closer to North Korea, and it is our attempt to answer the question: is it possible to do what no one has ever done before? Is it possible to design, produce and import jeans from North Korea?
Här finns mer info, och missa inte de senaste inläggen om nordkoreanska hamburgare och datorspel.
Ni vanliga dödliga är ju inte så intresserade av cykelsporten, av någon underlig anledning. Men den här historien har inte bara med cykling att göra. Det är ju OS-tider, därför att tar sig ett gäng med cyklister till Peking. Och eftersom cyklister är i behov av fungerande lungor, så tar några amerikanska på sig de ansiktsmasker som de blivit tilldelade. Det händer ju att luften är dålig i Peking.
Dum idé, tycker någon. Och de amerikanska cyklisterna ber om ursäkt.
Four US cyclists who wore masks over their nose and mouths over pollution fears when arriving in Beijing apologized Wednesday to Olympic organizers, US Olympic Committee chief executive Jim Scherr said.
Mike Friedman, Bobby Lea, Sarah Hammer and Jennie Reed were among about 200 athletes from an American delegation of 596 who were issued masks by their US sport governing body to combat pollution in Beijing.
[...]
US Olympic officials released the apology statement from the foursome, who said the masks were not meant as an environmental statement.
”We offer our sincere apologies to BOCOG, the city of Beijing, and the people of China if our actions were in any way offensive. That was not our intent,” the message read.
”The wearing of protective masks upon our arrival into Beijing was strictly a precautionary measure we as athletes chose to take, and was in no way meant to serve as an environmental or political statement.
”We deeply regret the nature of our choices. Our decision was not intended to insult BOCOG or countless others who have put forth a tremendous amount of effort to improve the air quality in Beijing.
Här är mer, från Sports Illustrated. Och här är en annan som borde be om ursäkt.
När Peking för sex år sedan tilldelades nästa års OS så var min reaktion någonstans mellan ”det var väl inte så bra” och ”då kan man använda det som utpressning.” Det sistnämnda var överdrivet naivt, eftersom det inte lär hända. Någon vilja att driva sådana frågor finns inte hos IOC. Möjligtvis av samma anledning som FN:s råd för mänskliga rättigheter inte funkar som det ska. Och ett OS lämpas numera inte över på en annan arrangör i en handvändning i vilket fall som helst.
Det kanske till och med fått motsatt effekt, dagens debattartikel i SvD är inne på den linjen.
Påståendet att västvärldens påverkan genom OS kommer att leda till ett friare Kina och att journalisterna kommer att ges chansen att exponera brotten mot mänskliga rättigheter under OS har hittills långtifrån infriats.
Den kinesiska regimen använder redan nu OS som en ursäkt för allt stängare tag mot oliktänkande. Varken journalister eller andra kommer att tillåtas åka runt och rapportera fritt utan övervakning och sträng censur.
Det enda hopp dessa människor har är att vi tar vårt ansvar och visar att vi inte accepterar att den kinesiska regimen bröt sitt löfte.
Den 14 oktober kommer Fackelstafetten för mänskliga rättigheter i Kina till Stockholm.
Då har ni chansen att visa ert stöd för alla dem som förtycks i Kina och visa att de olympiska spelen och brott mot mänskliga rättigheter inte kan samexistera.
Utan att Internationella olympiska kommittén och Internationella samfundet kräver att regimen i Kina ska följa FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, samt att alla samvetsfångar friges, kommer OS att symbolisera en lögnernas olympiad. En skamfläck som blir svår att tvätta bort.
Fast en sak kunde kanske ha redigerats bort ur artikeln.
Internationella olympiska kommittén har ett ansvar, likväl som den hade ett ansvar när den tilldelade Nazityskland OS 1936. Varför då upprepa samma misstag?
För det första är det farligt nära Godwins lag, och för det andra är det svårt att påstå att det var Nazityskland som tilldelades OS. Nu för tiden är det sju år mellan det att arrangören utses och spelen hålls, på den tiden var det fem år. Berlin fick sommarversionen av 1936 års olympiska spel 1931, och det var som bekant innan nazisterna kom till makten. Man kunde förstås ha tagit ifrån dem spelen, men det är ju frågan om det var ett realistiskt alternativ när det väl var på dagordningen. För jag förmodar att det var på dagordningen på något vis, i Spanien var det tänkt att en Folkolympiad skulle hållas precis innan Berlin-OS. Men där kom inbördeskriget i vägen.
En uppgift i dagens debattartikel i DN lät lite orimlig.
Den internationella forskningsfronten som presenteras på årets kongress har flyttats från ett ensidigt fokus på rökningens roll till att identifiera generella mekanismer för successivt tilltagande lungskada och invaliditet orsakad av kronisk inandning av skadliga ämnen. Även om rökning i vårt land är den dominerande orsaken till kol, får man i andra delar av världen kol i stor utsträckning även bland ickerökare, till följd av bristfällig inomhus- och yrkesmiljö etc. Man kommer dessutom att rapportera att passiv rökning dödat nästan 2 miljoner ickerökande kineser under en treårsperiod 2003-2006.
Och då inte bara för att perioden de nämner är fyra år. Jag tänkte att eftersom det endast är en liten del av alla som får KOL som inte röker (den här artikeln säger 5-12%, artikeln i The Lancet som jag kommer hänvisa till säger 15%) så borde det vara ganska många fler rökande kineser som dog. Tar man hänsyn till andra dödsorsaker, cigarettrökning står för ungefär 8% av den totala dödligheten i Kina, så borde väldigt många kineser ha dött över huvud taget under de där fyra åren.
Så jag letade runt lite och hittade en artikel i The Lancet (gratis reg. krävs) som publicerades för bara några veckor sedan. Där får man bland annat veta:
We used baseline data from the Guangzhou Biobank Cohort Study. Of 20 430 men and women over the age of 50 recruited in 2003–06, 15 379 never smokers (6497 with valid spirometry) were included in this cross-sectional analysis. We measured passive smoking exposure at home and work by two self-reported measures (density and duration of exposure). Diagnosis of COPD was based on spirometry and defined according to the GOLD guidelines.
[...]
Exposure to passive smoking is associated with an increased prevalence of COPD and respiratory symptoms. If this association is causal, we estimate that 1·9 million excess deaths from COPD among never smokers could be attributable to passive smoking in the current population in China. Our findings provide strong evidence for urgent measures against passive smoking in China.
[...]
If our risk estimates are correct, and assuming that current mortality and passive smoking exposure patterns continue, of the 240 million people aged over 50 years alive today in China, high exposure to passive smoking would result in about 1·9 million (95% CI 0·9–2·8 million) excess deaths from COPD among never smokers.
Det handlar alltså inte om hur många som dog under en viss period, utan hur många som kommer att dö. Det är förstås möjligt att debattartikeln i DN syftar på en helt annan studie, men uppgiften låter fortfarande inte särskilt rimlig.
För övrigt, artikeln i The Lancet har inte mindre än nio författare. Vad är grejen med det? Det presenteras vad var och en har gjort, men jag undrar ändå.
Dagen är bara barnet och jag har redan lärt mig att Kina är en kapitalistisk diktatur. Nina Unesi:
För höjden av hyckleri infinner sig när de borgerliga ledarskribenterna avskyr Fidel med all sitt engagemang men pussar den kinesiska diktaturens grymma ansikte med all sin kärlek. För tydligen är det skillnad på diktatur och diktatur. Om en diktatur är socialistiskt präglad så är den av ondo. Nevermind att folket får gratis utbildning och sjukvård. Är en diktatur kapitalistiskt präglad då är det finemang, old chap. Varför ska vår borgerliga ledarskribentskår bry sig om fina ord som demokrati, solidaritet och jämlikhet?
Jag måste ha missat Kina-älskandet bland ledarskribenterna. Kina som ett kapitalistiskt land måste förstås ställas i relation till att det tidigare var en kommunistisk diktatur, på samma sätt som Kuba fortfarande är en diktatur. Att Kina till viss del liberaliserat sin ekonomi är berömvärt, men långt ifrån tillräckligt. Personligen kommer jag berömma Kuba när de befriar ekonomin, men inte se det som tillräckligt.
För övrigt kan utbildningen och sjukvården på Kuba inte skiljas från diktaturen, det sistnämnda är en grundförutsättning. Men vi kan förstås låtsas som att det inte förhåller sig så.
Det är 17 år sedan massakern på Himmelska fridens torg, Slate har ett bildspel. Här nedanför är en film, mer hos RConversation och Global Voices.
P1-programmet Kaliber har undersökt hur forskningen i Sverige finansieras, och kommit fram till att en stor del av pengarna kommer utifrån.
– Det är inte förvånande, men det är förskräckande, säger statsvetaren Li Bennich-Björkman som är docent i Uppsala.
För högskoleverket har hon undersökt just hur fritt och idérikt forskningsklimatet är.
Största delen kommer inte från universiteten
Kalibers enkät med 2 100 professorer visar att 60 procent av dem får minst två tredjedelar av sina forskningspengar utifrån. 25 procent får inga pengar alls från sitt universitet. Istället kommer forskningspengarna från till exempel svenska och utländska myndigheter, EU, stiftelser, forskningsråd och företag.– Många menar att det bästa är någon sorts balans. Denna balans har ju i så fall nu, det ser man också på er enkät, förskjutits väldigt starkt emot omvärlden snarare än universiteten själv och det är den balansen som jag menar är olycklig.
– Jag tror inte att man enbart ska ha fakultetsfinansierad forskning. Och så tror jag inte att någon som resonerar omkring de här frågorna egentligen tänker, utan det är den här balansen som det är viktigt att se till.
Oberoende riskeras
I enkäten med de över 2 000 professorerna berättar professorer vid olika universitet att de inte ens har sin egen lön från universitetet där de är anställda, utan måste skaffa anslag för sin egen lön och därigenom riskerar sitt oberoende.
Nu tycker jag att terminologin är lite underlig. Vad jag vet så har universiteten inga sedelpressar som ger dem anslag, universiteten ”själva” betalar ingenting. Det är ju staten som ger universiteten skattepengar och för övrigt tror jag inte att man ska se staten som varken bättre eller sämre här. Det har ju till exempel varit tal om att all forskning ska ha genusperspektiv eller annat som varit på modet vid tillfället.
I vilket fall som helst, universiteten har en tredje uppgift att samverka med omgivningen. Till skillnad från Li Bennich-Björkman så tycker jag inte att balansen är något större problem. Problemet är snarare det som kommer fram i det andra inslaget, om företag och myndigheter som ”outsorcar” forskningen och sedan vill att resultaten ska hemlighållas. Vill de ha det så får de gärna hålla sig med egna forskningsenheter. Extern finansiering är i sig inget problem så länge forskarna agerar som forskare och alltså tänker kritiskt.
På annat håll noteras det att Venezuelas president Hugo Chavez är på charmoffensiv och erbjuder Europa billig olja. Bara att tacka och ta emot kanske, är det möjligtvis samma olja som Venezuela köper från Ryssland? Låter ju som ett lysande projekt för Venezuela att slå sig in på.
Och FP Passport skriver om Baidupedia, en kinesisk motsvarighet till Wikipedia. Censurerad, färga mig skeptisk.
