Ibland undrar jag om jag är lite för förtjust i sådana där liberala idéer som maktdelning och lagstyre. Det kanske hade varit bättre och enklare att gå runt å tycka att finliberal kan man vara när det är vackert väder, men inte som nu när det regnar. Då hade jag åtminstone sluppit irritera mig över att vanligtvis intelligenta liberaler får för sig att principlöshet får man snällt stå ut med.
Till exempel hade jag inte behövt kritisera Johannes Åman när han försvarade den danska lymmellagen utifrån det att Danmark är en demokrati, och lagen då är okej. Jag hade inte heller behövt sucka åt Lars Gustafssons första mening i dagens text i Expressen, en artikel som orsakade en del twitterförtjusning:
Sveriges riksdag har nu – i likhet med en rad andra demokratiska länders parlament, formellt fastställt ett sedan mycket länge väl säkrat faktum: det ottomanska imperiets folkmord på mellan en och en och en halv miljon minoritetstillhöriga vid slutet av första världskriget.
Jag tänker sticka ut hakan och påstå att utifrån ett liberalt perspektiv så kan det aldrig vara ett argument att hänvisa till demokratin i sådana här sammanhang. Demokrati är inte en försäkran att rätt beslut fattas, utan ger enbart en förhoppning att så kommer att ske. Och uppenbarligen blir det inte så sällan fel.
Dessutom hade jag inte behövt tycka att textens andra mening också var problematisk.
Knappast någon sensation utan en enkel åtgärd av humanitär anständighet i Nürnbergprocessernas anda.
Kanske inte mer eller mindre humanitärt, men nog hade det varit mer i dess anda om riksdagen i stället hade fattat beslutet att verka för att frågan om folkmordet i Armenien skulle avgöras av någon sorts tribunal. Det kan vara knepigt det också, både rent principiellt och i praktiken. Men det skulle passa mycket bättre med den där inte helt idiotiska idén att riksdagen stiftar lagar och överlåter dömandet till domstolar.
Däremot finns det inte mycket till Lars Gustafssons försvar när han inte bryr sig om att ta reda på vad invändningarna egentligen handlar om. Möjligtvis att han knappast är ensam. Om man i samband med att riksdagen tar ställning i historiska frågor tycker att historien inte bör politiseras, så kan det väl vara så att det inte handlar om historiska händelser i största allmänhet utan i den specifika kontexten. Politisera historien betyder här just att frågan passerar parlamentet. Eller för att som Gustafsson ta upp Göran Persson, när historien passerar myndigheter. Det är ingen slump att en del av oss jämfört med Forum för levande historia.
När Lars Gustafsson frågar om en avpolitisering av historien skulle vara att beskriva folkmord i värdeneutrala termer, eller att reducera Förintelsen, Gulag, Rwanda till statistik, så blandar även han ihop form och innehåll. Jag tror nog att ganska många av oss som kritiserat riksdagsbeslutet håller med om att det var ett folkmord, och att det inte ska behandlas värdeneutralt. Personligen skulle jag säga att det är omöjligt att göra så, om man kallar det för ett folkmord, eftersom begreppet som sådant inte gärna är neutralt till att börja med. På så vis är det också omöjligt att avpolitisera folkmordet, men det är bara sett till innehållet.
Det finns däremot inget som säger att frågan prompt måste diskuteras i Riksdagen. Det finns andra former för en sådan diskussion och den pågår ju redan på universitet och i det som brukar kallas för den allmänna debatten. Lustigt nog har en del sett det som argument för ett beslut att Riksdagen enbart följer efter, när problemet är att Riksdagen sätter punkt (nej, inte betydelsen att det är omöjligt att diskutera vidare).
Ärligt talat har jag inte sett mycket till argument för varför man som liberal ska vara för ett riksdagsbeslut. För att visa stöd har det sagts, men det har knappast argumenterats för varför man ska ha parlament till sådant och på vilket vis det är liberalt.
Sedan kan man förstås ha synpunkter på hur regeringen sköter den här episoden. Alldeles oavsett om det är i enlighet med grundlagen eller ej (det är extra intressant att Gustafsson hänvisar till USA, där en panel i kongressen för två veckor fattade ett beslut som kanske inte går ihop med konstitutionen), så ser jag ingen anledning till att Reinfeldt ska vara undfallande gentemot Turkiet. Vad det landet hittar på kan inte några andra än de själva ansvara för.
Uppdatering:
Johan Norberg jämför folkmords-frågan med Lars Vilks rondellhundar.
