Det kanske är rubriken som ställer till det för Per Grankvists debattartikel i SvD, rubriken säger nämligen att det är ”Lönsamt att ta klimatfrågan på allvar”. För min del så tycker jag att det verkar som att det inte är lönsamt, i annat fall hade det svårligen behövts incitamentssystem för att minska utsläppen.
Fast jag undrar om inte Grankvist ändå påstår något som speglar rubriken.
Eftersom frågan om utsläpp blivit politisk har svenska storföretag en därför viktig roll att spela inför Köpenhamn – de måste tala om för våra politiker att de inte tror att hållbarhet står i vägen för tillväxt. De måste påpeka att det faktiskt inte finns någon konsensus i näringslivet om att reglering är dåligt utan att regler som i detta fall skapar ett rättvisare system där alla aktörer får betala för sitt resursslöseri. Det är ett incitament som gör det lönsammare att jobba smartare och samtidigt minska sina utsläpp.
Nej, jag tror inte heller att det finns någon konsensus i näringslivet att regleringar med nödvändighet är dåligt. Mitt kanske mer cyniska perspektiv är att de skapar trösklar för etablering och på så vis gör att konkurrensen minskar. Därmed kan de företag som redan finns på marknaden tycka att regler är bra. Men i det här fallet handlar det ju om att se till så att företagen inte kommer undan kostnaderna för utsläpp. Det är klart att det kan vara lönsamt att klimateffektivisera om alternativet är att betala ännu mer pengar. Men jämfört med dagens situation så har jag väldigt svårt att se hur det skulle vara lönsamt.
Ärligt talat så undrar jag vilken koll Grankvist, som trots allt är fd försäljnings- och marknadschef på Wayne’s Coffee, egentligen har på ekonomi. På grund av det här stycket:
Av världens hundra största ekonomier är 44 procent företag. Om Walmart vore ett land skulle man med 2 850 miljarder kronor i omsättning bli Kinas 8:e största handelspartner. Det säger sig själv att företag påverkar världen genom att förändra sitt sätt att köpa varor och fokusera på hållbarhet och tänka smartare. Som när Walmart krävde att alla kinesiska tillverkare skulle reducera förpackningsstorlekar som ett sätt att både spara pengar och resurser.
Om Walmart vore ett land skulle man inte mäta dess storlek utifrån omsättning utan med hjälp av förädlingsvärde, och jag har mycket svårt att tänka mig att företaget är i närheten av att vara Kinas 8:e största handelspartner (varför man nu skulle få för sig att mäta det med BNP och inte import/export vet jag inte). Dagens tips är att när någon jämför företag med länder så ska ni se efter så att inte äpplen jämförs med päron (notera att det inlägget handlade om påståendet att 51 av de 100 största ekonomierna är företag, idag är det uppenbarligen 44 som anges).