Sänd mina rötter regn

Jag skrev häromdagen ett lagom raljant inlägg om Språkförsvaret. Bland annat undrade jag vad ”kulturellt ofredande” kunde tänkas betyda, det hade någon anknytning till engelska i reklamen. Det blev en liten diskussion. När Språkförsvarets Per-Åke Lindblom dök upp så förärades jag inte bara ett långt svar, utan samma kommentar blev också ett inlägg på organisationens blogg. Låt vara att jag inte är det minsta imponerad av svaret som sådant. Och framför allt inte det här:

Rubriken på seminariet har valts för att det anspelar på ”sexuellt ofredande”. Engelska i reklamen är som att få en klapp i rumpan hela tiden.

Mitt svar finns här.

I Kuala Lumpur halade några människor ambassadens svenska flagga och brände upp den. Det positiva är att de kan identifiera flaggan (vilket i och för sig inte borde vara så klurigt om de bara hittar till ambassaden), när samma sak hände i Pakistan häromåret så brändes den norrländska flaggan upp. Eller möjligtvis den ölandska, det är fortfarande oklart.

Men det underligaste med dagens händelse var faktiskt det här:

Det hela avslutades med att demonstranterna halade ned den svenska flaggan utanför kansliet – och brände den.

- Det var mycket förvånande och något vi inte tolererar. Vi har polisanmält händelsen, säger Helena Sångeland.

För stöld eller något liknande, får man hoppas. Flaggor ska få brännas.

Språkförsvaret är en lustig liten organisation vars nyhetsbrev dyker upp med jämna mellanrum. För den som inte känner till Språkförsvaret – Johan Folin gör det – kan det nämnas att de har en åsikt någonstans i närheten av ”i Sverige talar man svenska”. Eller med deras egna ord: ”svenska språket har ett egenvärde och måste försvaras bland annat gentemot engelskans framträngande”. Här känner jag, för det första, att jag borde ha skrivit det här inlägget på engelska och, för det andra, att jag fråga på vilket vis ett språk har ett egenvärde. Lite googlande ger att de tycks att misshandlat begreppet, som vanligt blir egenvärde snarare instrumentellt värde.

Organisationens medlemmar tycker just nu extra illa om när det används engelska ord i svensk reklam. Det är så pass hemskt att de i senaste utgåvan av nyhetsbrevet gör reklam för ett seminarium: ”Reklam på engelska i Sverige – kulturellt ofredande?” Vad kulturellt ofredande innebär är däremot oklart, man får nog vänta till 30 maj för att ta reda på det. Eller fråga några andra spexare som tycks vara de enda som använt begreppet tidigare. Det kanske är ofredande på samma sätt som när Språkförsvaret berikar oss med sina funderingar.

~

Fler underligheter, denna gång från Ryssland.

Rysslands skidelit har tröttnat på sina mäktiga pampar och dopningsdoktorer. Nu avgår förbundets ordförande sedan åkarna vänt sig direkt till landets president.

14 av Rysslands främsta längdskidåkare på både dam- och herrsidan har skrivit ett brev till Rysslands president Dmitrij Medvedev och krävt längdskidförbundets ordförande Vladimir Loginovs avgång.

Brevet skickades till Kreml redan för en vecka sedan men blev offentligt först efter det att Loginov igår meddelade att han frivilligt avgår. Ryska medier spekulerar nu i att Vladimir Loginov i själva verket fått sparken efter skidåkarnas brev till presidenten.

Man har alltså skrivit brev till Medvedev och bett honom hjälpa till att modernisera rysk längdskidåkning. Att man anser sig behöva ta hjälp av presidenten är förstås en indikation på hur omfattande det nuvarande problemet är. Men ändå, nog tyder det också på saknad sjukdomsinsikt. Är det pampvälde som moderniseringen ska avhjälpa så är väl presidenten den siste man ska vända sig till.

Kanske det mest konstiga i den här härvan – förutom att jag inte sett några krav på att medelålders amerikanska kvinnor omedelbart ska torteras och landsförvisas – är att den redan har filmatiserats. Till och med långt innan det fanns någon tanke på att rita grejer. Det råder däremot osäkerhet kring vem som egentligen är vem i filmen. Vilket kanske till och med är själva poängen, att alla är utomordentligt fåniga.

I alla fall, den mest relevanta passagen kommer efter sisådär 2 minuter:

Hoten mot Ilmar Reepalu är väl ganska så minerad mark. Så låt mig bara jämföra det här

När Resume.se får tag på Malmös kommunalråd, Ilmar Reepalu, är han mycket omskakad efter de senaste dagarnas hårda kritik från medierna. Han lever just nu under både press och hot.
– Hotbilden är allvarligare än någonsin efter Weylers utspel mot mig och påminner nu mycket om månaden innan Olof Palme mördades.
– De skickar bilder med Magnumrevolvrar och skriver att min sista dag är kommen och jag får brev där avsändaren beskriver att jag vill utplåna judarna.

med en händelse från 2005:

- Situationen är verkligen obehaglig. Jag har fått hatbrev och blivit hotad många gånger men skotten mot min bostad kom som en fullständig överraskning för både mig och min omgivning.

Ilmar Reepalu sätter hakkorsklottret i förra veckan och söndagens skottlossning mot hans bostad i direkt samband med mediernas sätt att beskriva honom.

- Som politiker får jag acceptera att jag blir kritiserad för mina åsikter och för mina beslut, säger han. Det jag reagerar mot är den bild av mig som människa som massmedia ger. Det är inte den bild av mig som min omgivning har.

Personligen hade jag nog tyckt att faktiska skott mot mitt hus hade varit värre än mordhot brevledes. Och jag hoppas att jag hade gjort ett annat väl än att skylla på media.

Jag väljer att tolka det som att Björn Forsell lever kvar i en tid då fjolla betydde ”flicka eller kvinna som saknar stadga i karaktär och intellekt”. Då är förstås den manliga hockeyn lika fjollig, hade de haft lite mer stadga i karaktär och intellekt så kanske Tre Kronor hade lyckats vinna mot Slovakien.

Via Hax hittar jag den här lustiga historian.

According to a draft regulation drawn up by the European Commission and seen by Reuters, suppliers may be allowed to require that distributors have a ”brick-and-mortar” shop before they can sell online. The proposed rules would replace existing guidelines exempting companies from strict EU competition rules under certain circumstances. Those rules expire at the end of May.

[...]

Brand owners – often in the high-end or luxury segment – say the provision is necessary to stop so-called free riders, competitors who benefit from promotions carried out by brand name companies, shifting stock online on the back of advertising of a brand’s products and services.

Because ”free riders” do not have to pay for the costs of a shop and related overheads, they can frequently offer brand-name products over the Internet at discounted prices.

Jag vet inte om jag håller med Hax tolkning att EU vill stoppa rena E-handelsbutiker. Jag tycker att det låter som att man ändrar en lagstiftning som gör att tillverkare inte kan kräva vad som helst av återförsäljarna, t.ex. att de har ”vanliga” butiker. Varför skulle inte tillverkarna kunna ställa sådana krav redan idag, om det inte fanns något som begränsade möjligheten? För min del låter det som att politiker redan varit framme och försökt främja konkurrensen och nu, efter att andra klagat, mixtrar med lagarna ännu mer.

Som DN skriver så flög en man in med ett flygplan i IRS (motsvarigheten till Skatteverket) i Austin, Texas. Som motiv nämns detta:

Mannen ska ha haft en konflikt med skattemyndigheten och det finns enligt USA:s departement för inrikes säkerhet inga misstankar om att det ska röra sig om ett terroristdåd.

Andra halvan låter lite konstigt, men det beror väl på hur man vill definiera terrorism antar jag. I alla fall så har TaxProf Blog länkar, bland annat till The Tax Foundation:

The details regarding this incident are of course still early, but a manifesto/suicide note has been found that was apparently written by Joseph Stack, the pilot who flew his plane into an IRS building in Austin this morning.

Inside this manifesto is this part pasted by me below where he seems to blame his problems on the Tax Reform Act of 1986, the provisions of which our resident tax lawyer, Joseph Henchman, will discuss in a blog post shortly.

Ursäkta, men ”The suicide pilot’s alleged manifesto evidently cites his outrage at Section 1706 of the Tax Reform Act of 1986, which affected Section 530 of the Revenue Act of 1978 (note, neither are part of the Internal Revenue Code)” låter som något hämtat från The Onion.

Uppdatering 21 februari:
Intressant artikel hos Slate där hans brev analyseras.

Jag brukar hävda att politiker inte är elaka – vi kan kalla det för välvillighetsprincipen – så även om det finns helt motsatta uppfattningar i en fråga så beror det snarare på olika perspektiv än värderingar. Frihet och jämlikhet är sådant som nämns av de allra flesta, mest hela tiden. Men innebörden av dessa begrepp skiljer sig åt beroende på vem som är avsändare. Däremot finns det förstås perspektiv som är udda, vridna eller för den delen bisarra. Och ett gott hjärta är inte nödvändigtvis mycket till hjälp, ofta är det tvärtom.

Sanna Rayman skriver om en undersökning från LO (ni får leta upp den själva, jag tänker inte slösa tid på det) där de ställt frågor som om det blivit kallare eller varmare i Sverige och vilket parti som har mest hjärta.

Det känns med andra ord som en undersökning som lika väl hade kunnat ställa frågorna ”vilket parti röstade du på i förra valet” och ”vilket parti ska du rösta på i höst”. Själv hade jag röstat på Darth Vader, då Bamse är allierad med rebellterroristerna.

~

En underlig debattartikel om Grekland och EMU i Svenska Dagbladet. Folkpartisterna Carl B Hamilton och Olle Schmidt menar att ”Greklands och andras problem kan inte skyllas på euron.” Andra? Är det Portugal, Irland och Spanien som avses så vill jag nog se mer argument än enkla påståenden. När det gäller Grekland så är det korrekt att deras problem inte beror på Euron i sig. Något som också Klas Eklund skrivit om, men mer nyanserat:

Är detta en kris för euron? Inte i den meningen att euron skapat Greklands kris. Men ja, i så måtto att ett medlemsland befinner sig i kris och att denna kan sprida sig. Och ja, i så måtto att den spridningen då kan komma att slå mot länder där den gemensamma penningpolitiken faktiskt har bidragit till en bubbla, som sedan spruckit.

Och jag skulle nog säga att det är en kris för Euron av ytterligare en anledning. Eklund menar att Grekland aldrig skulle ha släppts in, på grund av landets ekonomiska förehavanden. Men EMU ses ju lika ofta som en fördjupad politisk union som en ekonomisk och monetär sådan, vilket gör att de ekonomiska frågorna ibland ställs åt sidan. Hade EU-landet Grekland verkligen kunnat stängas ute från det politiska EMU längre än de två år som nu var fallet? Det är jag tveksam till.

I alla fall, tillbaka till Hamilton och Schmidt:

Greklands och andras problem kan inte skyllas på euron. Slapp offentlig utgiftsexpansion kommer att leda till problem oavsett val av valutasystem. Tvärtom hade den ekonomiska krisen blivit betydligt värre om eurosamarbetet inte funnits. Då hade vi haft att hantera spekulation och ”konkurrensdevalveringar” mellan mer än 20 nationella valutor. Statsfinanserna hade varit sämre. Stabilitetspaktens regelverk – trots sina brister – har drivit de flesta EU-länder till en större finanspolitisk återhållsamhet än eljest.

Men det förutsätter ju att alternativet till EMU hade varit fasta växelkurser och att de regler som hör till stabilitetspakten inte hade genomförts. Det är en delikat kontrafaktisk historia, men jag är inte övertygad om att stabilitetspakten ska knytas så hårt till EMU. Pakten förstås, men det som ska stå för stabiliteten kan lika gärna motiveras utan att hänvisa till EMU. Sverige är ett exempel, där tidigare statsfinansiella erfarenheter bidrog till att strama upp den ekonomiska politiken.

Självklart hade inte alla länder avstått från dumheter, det gäller ju inte ens inom EMU som det är nu, men att påstå att de skulle kört på lika blint som förut är inte seriöst.

SvD: Lugna Laos

Det är både utegångsförbud och musikförbud i Luang Prabang efter klockan tolv på natten. Dansa får man bara göra på två ställen i stan. Det mesta stänger redan vid tio. Gatorna är öde och inte en själ syns till.

[...]

Det är svårt att tro att vi befinner oss i ett av världens fattigaste länder. Det räcker dock att cykla utanför stadens gräns för att bli varse misären. Luang Prabang visar upp en lyckad fasad av välstånd, mycket tack vare bistånd landet fått från Unesco under senare år.

[...]

Buddhismen och socialismen verkar i alla fall så här på ytan vara en lyckad kombination.

Det var förstås inte första gången som det outvecklade Laos får framstå som något positivt. Isobels artikel om resejournalistiken är fortfarande relevant. Mer djuplodande turistböcker är inte nödvändigtvis bättre.

Jag skrev om de göteborgska trängselavgifterna (som borde kallas knôavgift, men det kanske redan finns något mer bisarrt förslag) innan jul. De klubbades igenom igår, och av det jag sett hittills så tycks det mesta av de problematiska delarna vara kvar. Dvs att man ser det i första hand som en inkomstkälla. Däremot har min misstanke att att miljöbilar skulle undantas även i Göteborg inte besannats, och det är positivt.

Uppdatering:
Jag ska alldeles strax iväg och har inte tid med att fundera på detta, men det låter ganska underligt. Syftet med trängselavgifter bör vara att åtgärda trängsel. Det i sig kan medföra andra positiva saker, som att begränsa koldioxidutsläppen. Att däremot använda avgifterna i första hand som medel för att komma åt sådana utsläpp är däremot mer tveksamt.

60 kronor per dag är det maxbelopp som bilister måste betala per dygn för att köra i Stockholms innerstad. Men om klimatmålen för regionen ska klaras krävs det betydligt kraftigare trafikavgifter än idag. I beräkningar som gjorts av regionplanekontoret, RTK, landar maxavgiften på 210 kronor per dygn för bilister som pendlar över länet år 2030 – motsvarande 150 kronor i dagens penningvärde.

Jag är i alla fall inte ensam, i artikeln uttalar sig Jonas Eliasson från KTH:

–Trängselavgifter är bra för att komma åt trängsel. Men för att komma åt klimatproblemen är det som att slå i spik med skiftnyckel istället för hammare – systemen är dyra att bygga, och man måste ta ut mycket i avgift därför att de påverkar en ganska liten del av all biltrafik. Det är både ineffektivt och plågsamt för medborgarna att lösa klimatproblemen med de här verktygen, säger han.

~

Dödsrunor i tidningar är ju intressanta. Inte alltid i sig, men det där med att de skrivs i förtid. Vilket väl någon gång gjort att en stackars levande person dödförklarats lite väl tidigt. Det blir lite extra lustigt när den som skrivit dödsrunan dör före den runan handlar om. Som med JD Salinger, Mark Krupnick som skrev The Guardians artikel dog 2003. Vilket tidningen påpekar i anslutning till artikeln, och som Jörgen Modin gör mig uppmärksam på. Det var likadant, i samma tidning, när Eric Rohmer hade dött. Skribenten Tom Milne dog 2005. Påminn mig om att tacka nej till erbjudandet att skriva dödsrunor för The Guardian.

Förra årets mest korkade begrepp måste ha varit kristdemokraternas Verklighetens folk. Jag vet inte vad de egentligen var ute efter, någon sorts palinifiering av svensk politik eller något liknande. Och man kunde ju hoppas att det som hände 2009 stannar 2009, men det verkar som att Kd ska fortsätta använda uttrycket även i år. I alla möjliga sammanhang:

”Verklig­hetens folk måste ju känna trygghet och ha en ­bostad”, ­säger Mats Odell.

[...]

Bostadsministern är också Kristdemokraternas andre vice ordförande, och placerar gärna in en reformerad bostadspolitik i partiets nya retorik.

–De som idag får vita lägenhetskontrakt i Stockholm ställde sig i kö någon gång på 80-talet, säger Mats Odell. Jag tror inte att verklighetens folk är beredda att vänta så länge.

Men vilka är de där overkliga människorna som inte måste känna trygghet, inte ha en bostad och som är beredd att vänta en mindre evighet på något annat än svartkontrakt? Frågor som söker svar. ”Verklighetens folk ser inte världen genom ideologiska glasögon i första hand” behöver en uppdatering, gissningsvis tycker Kd själva att de tillhör detta famösa folk och de ideologiska glasögonen sitter kvar.

Angående de förslag som Odell för fram som ska kapa bostadsköerna så tillbakavisar han det allra bästa, marknadshyror. I stället ska det fortsätta petas med skatterna på bosparande och uthyrning. Men det löser ju inte det grundläggande problemet, att den efterfrågan som finns inte kan mötas med ökat utbud. Marknadshyror skulle bidra till detta.