Sänd mina rötter regn

Chris Dillow på Stumbling and Mumbling ger tre exempel som visar att ”the state is not a rational force for justice, but rather a means of bullying the vulnerable whilst handing cash over to its favourites.” Ett exempel stod ut lite mer än de andra, jag tror inte att jag hört något liknande förslag i Sverige. Men i en amoklöpande arbetslinje så är det förstås möjligt.

People who inform on benefit cheats could be given a share of the resulting savings to the state under proposals being examined by Labour’s manifesto team.

…när det dyker upp lustigheter med religiös vinkel i lokalnyheterna. Fast oftast som insändare i tidningen. Idag är en människa som ifrågasätter varför skolan lär ut evolutionsteorin. Alltså inte som på annat håll att det anses att biologilektionerna ska kompletteras (eller var det kompliceras?) med skapelseberättelsen, utan att evolutionsteorin ska tas bort helt och hållet.

Och så argumenteras på det gamla vanliga viset, olika personer citeras. Personer som antingen är irrelevanta (en som sysslar med atomenergi, en journalist/filosof), hänvisar till sannolikhet eller som tas ur sitt sammanhang. Det sistämnda är extra lustigt, eftersom det Darwin-citat som används brukar användas som exempel på quote mining.

Fast allra bäst var avslutningen:

Man övergår plötsligt till teorier och lösa påståenden utan grund som kan liknas vid en blind religiös tro. Låt mig citera en enda bibelvers, romarbrevet 1:20. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Jag börjar tro att jag fallit för Poe’s Law, att det är en humorist som varit framme igen.

Jag har tidigare reagerat över språkbruket i samband med biologisk mångfald och liknande. Invasiva kammaneter som vänder upp och ner på ekosystem fick mig att tänka på påståenden om invasiva folkslag som vänder upp och ner på Sverige. Kanske diskuterar jag alldeles för ofta med invandringskritikerna inom begåvningsreserven.

Det kanske är det som spelar mig ett spratt även denna gång:

När vargen väl kommer påverkar den på så många sätt. De första som drabbas är alla betesdjursägare. Grupp två är jägarna, eftersom älg är vargens huvudföda, och grupp tre är alla andra, till exempel de som inte längre vågar vistas i naturen, eller låta sina barn leka där, säger Sven-Erik Sjölund (S), som lämnade in motionen.

För jag kan inte undgå att tänka på hysteriska föreställningar om muslimer som tar över Sverige. Inte blir det bättre av att fullmäktige i Nordanstig, där detta utspelar sig, har beslutat att kommunen ska vara vargfri. Inte för att det finns några vargar i dagsläget som ställer till med problem, men bara tanken på vargar kräver visst sådana beslut.

Robert Collin är bilexpert på Aftonbladet och vet förmodligen mer om bilindustrin än vad Maud Olofsson gör. Nu är ju inte det mycket till hjälp i Saabs fall, eftersom ett gäng experter inte lyckas få företaget att funka. Det hindrar förstås inte Collin från att skriva en artikel fylld av indignation, nationalism och brist på verkliga lösningar. Det är möjligtvis årets mest idiotiska artikel i ämnet. Jag skriver möjligtvis, för jag har ett visst minne av att Collin hade en artikel i våras som var ungefär lika intelligent.

~

Inte Collin personligen, men en liknande uppfattning, är relevant angående SvD:s artikel där statsvetare tillfrågats om det kommer skada regeringen i opinionen. Henrik Oscarsson och Gunnar Falkemark anser att det inte är säkert att så kommer att ske. Personligen hoppas jag att det inte blir så, inte för att jag hyser så värst varma känslor för den sittande regeringen utan för att det, som dagt, vore en indikation på att de svenska väljarna är ganska korkade.

~

Okej, nu har jag hängt upp lite på Robert Collin. Men han avslutar sin artikel med en sak som även andra har varit inne på. Jag läste någon annanstans igår, just nu minns jag inte var, att det finns dåligt med jobb i tillverkningsindustrin i Västra Götaland. Collin i sin tur skriver att ”Den industriella kompetensen i Sverige tappar konkurrenskraft”. Det där med komparativa fördelar är ju en klurig idé så jag kanske inte ska skälla alltför mycket på stackars Robert, men den där allmänna industriromantiken upphör aldrig att förbrylla mig. Människor har en tendens att vilja ha fler av sina preferenser uppfyllda, vilket har gjort att att vi inte bara har tillverkning av varor utan också utförande av tjänster. Nog för att de som nu blir friställda från Saab och dess underleverantörer kan ha svårt att ställa om, men på längre sikt finns det inte nödvändigtvis någon anledning till att gnälla över att svensk industrijobb försvinner. Det man i stället bör rikta in sin irritation på är om förutsättningarna för den svenska tjänstesektorn är alldeles för dåliga (skattekilar är ett sexigt ämne). Uppdatering: Hade jag varit lite mer uppmärksam så hade jag kanske läst Pontus Braunerhjelms debattartikel i DN tidigare.

På kort sikt kommer nerläggningen naturligtvis att innebära en besvärlig omställning för Trollhättan. På lite längre sikt skapas samtidigt möjligheter för framväxandet av en avancerad och exportinriktad tjänstenäring som bygger på det gedigna teknikkunnandet i Saab där tänkbara kunder finns både i Kina och i industriländerna. Likaså borde den betydande yrkesskickligheten hos de anställda kunna komma andra verkstadsindustrier – som till stora delar finns i västra Sverige – till del, inte minst Volvo. Saabs nedläggning kan på så sätt vara starten på en process av ”kreativ förstörelse” som dels innebär en ny fas i fordonsindustrins organisation, dels kan ge upphov till nya verksamheter.

En sådan utveckling kräver dock en aktiv politik och frågan är vilken beredskap som finns för att bemöta den här typen av strukturella kriser.

Uppdatering:
Kalle Palmås har ett mycket intressant inlägg om Saab och freden som dödade företaget.

Fordism fungerar, som bekant, allra bäst när man har ett slutet nationellt ekonomiskt system. Detsamma gäller ovan nämnda freds-krigskeynesianism. Därför blev murens fall ett avgörande slag mot SAAB-bilen.

• Second Opinion: Ekot använde okända bilder i grisgranskningen
  En artikelserie med anledningen av avslöjandet av vanvård hos grisbönder.
• DN: Tyst jubel. EU:s förslag om en straffskatt har sprängkraft.
  Dan Jönsson är ett stolpskott. Att han gillar tobinskatt förvånar mig inte.
• Isobel Hadley-Kamptz: Lymmel kan du vara själv
  Om den danska lymmellagen.
• Expressen: Högern blundar för övertrampen
  Johannes Forssberg om samma ämne.

Nog är det väl något hyfsat bisarrt med det här stycket? DN hade en ledare i söndags om bistånd och Uganda, och riktade in sig mot förföljelsen av homosexuella.

Det är den ena sidan, den andra är att det finns – eller borde finnas – en uppsättning grundläggande universella mänskliga rättigheter som står över kultur, tradition och religion. Som till exempel rätten till liv. Dödsstraff för homosexualitet är således en sak, attityder eller till och med kriminalisering av homosexualitet en annan. Det är inte så värst länge sedan homosexualitet var förbjudet också i Sverige. Ännu kortare tid sedan homosexuella betraktades som psykiskt sjuka. Hur kan vi kräva att andra länder ska hoppa över de utvecklingsstadier som alla andra moderna länder gått igenom?

Utvecklingsstadier? För att ta ett exempel ur ett annat utvecklingsperspektiv, jag tror inte att någon skulle få för sig att u-länderna när de industrialiseras borde använda den teknik som användes i dagens industriländer under deras utveckling. Den tekniken skulle förstås vara hopplöst förlegad; ineffektiv och inte särskilt miljövänlig. Det finns ingen som helst anledning att upprepa andras misstag. Snarare är ett av problemen med u-länderna att det är alldeles för svårt att tillgängliggöra sig moderna produktionsmedel (oavsett om det är inom industrin eller inom jordbruket).

Men när det gäller homosexualitet ska vi alltså tolerera både kriminalisering och att de klassas som psykiskt sjuka. Varför då, för att någon utveckling ses som naturlig? Varför skulle vi inte kunna kritisera andra, alldeles oavsett om vi begått samma misstag tidigare? För min del så är det snarare så att det gör kritiken än mer relevant.

DN:s ledare påminner om det Per Svensson skrev häromdagen:

Det är åsikterna som gör en skribent liberal, inte skribenten som gör åsikterna liberala.

Det här är kanske det mest korkade larmet någonsin. Expressen skrev igår att någon slags leksak som säljs innehåller antimon. Det är ett cancerframkallande ämne, och då är förstås vinkeln ”cancerfara!” uppenbar. Fast Expressen har faktiskt tagit sig tid att fråga en toxikolog:

Sten Flodström, toxikolog vid kemikalieinspektionen, säger att antimon kan orsaka lungcancer enligt tester som gjorts på djur som långvarigt utsatts för den.
”Släkt med arsenik”

- Ämnet är släkt med arsenik och påminner om det i sin uppbyggnad. Men det är inte alls lika farligt.
För att det ska vara skadligt krävs också stora mängder, enligt Flodström.
- Men det kräver att det frigörs så att man andas in det. Det har jag svårt att se med en sådan här leksak.

Då kan man ju tycka att det redan där är ointressant, att det inte finns någon som helst anledning att publicera en artikel.

Men vänta, släkt med arsenik? Arsenik är ju skitfarligt! Jodå, artikeln kunde bli idiotisk. För underrubriken, som inte finns med på nätet, säger ”Test visade arsenik i barnens julklappsfavorit.”

Uppdatering:
Här är ett inlägg från en brittisk blogg som kommenterar undersökningen som Expressen baserar sitt larm på.

Tanken på att vita gökur börjar sticka ut överallt är obehaglig. Med gökuren kommer schweiziska värderingar som inte passar här, som avskaffad religionsfrihet.

Jag nämnde ju den där minaret-omröstningen, och nu verkar det bestämt som att nötterna röstar ja. Håller med Amanda fullständigt.

Och jämförelsen med Österrike är ju intressant. När Jörg Haider hamnade i regeringsställning så blev det ju bojkott från övriga EU-länders sidan. Det funkade väl sisådär, men jag vet vill gärna veta vad EU har att säga om icke-medlemmen Schweiz. Kanske Cecilia Malmström har något att komma med, nu när är tänkt att hon ska ha hand om migrationspolitiken.

Uppdatering:
Sakine skriver förstås bra om det här.

Uppdatering 2:
Och Blogge.

Det finns personer som resonerar på en femårings mentala nivå i denna fråga, exempelvis genom att dra rättviseargumentet att om kyrktorn är förbjudna i Saudiarabien, så kan vi minsann förbjuda minareter i Väst. Dick Erixon är en av dessa mentalt efterblivna, kristet hängivna och xenofobiskt störda personer, trots att han fysiskt är något äldre än fem år.

Vi har nämligen kommit längre. Vi behöver inte åter sänka oss till Saudiarabiens nivå. Vi vill inte ha den kulturella och politiska monokultur som råder i Saudiarabien, med moralen inskriven i lagboken – sharia.

Undrar jag om jag verkligen är den ende i hela världen som struntar i vad Jan Guillou sysslar eller har sysslat med.

Jag är ungefär inte överraskad alls att hovet befolkas av nationalister:

Hovet vill förhindra utländska företag att bli hovleverantörer. Bland annat därför kommer hovet att göra om reglerna för de kungliga hovleverantörerna.

[...]

De nuvarande reglerna för hovleverantörer är 20 år gamla. Nu ska stadgarna till vissa delar göras om.

De nya bestämmelserna är inte klara än och måste godkännas av kungen innan de blir officiella.

Hovet anser att det har blivit för mycket handel med varumärken. Svenska hovleverantörer har köpts upp av utländska bolag.

Knugen har ju redan ett stall, jag förstår inte varför det behövs så många hovleverantörer. Fast de verkar åtminstone vara smartare än vad hovet är, om det nu är en bedrift.

– Kvalitet har egentligen inte med geografi att göra. Vi är inte bäst på allt. Även om man ska stötta Sverige på alla sätt och viss finns det faktiskt väldigt bra produkter ute i Europa också. Jag tror inte att det viktiga är att det är ett helägt svenskt företag. Jag tror att det har att göra med affärsidé, kvalitetstänkande och servicetänkande, säger Håkan Fällman, Kunglig Hovleverantör.

Uppdatering 21 oktober:
Expressens ledare har ett perspektiv som jag faktiskt inte funderat på.

Det kungliga hovleverantörskapet må vara en tradition, men att kungen personligen delar ut privilegier och goodwillvärden – gratis – innebär att han snedvrider marknaden. Lisa Elmqvists fiskaffär är säkert utmärkt. Nog finns det garanterat konkurrenter som skulle vilja ha kvalitetsmärkningen med Sveriges riksvapen. Men de är i lag förbjudna att använda riksvapnet, då endast kungen får adla företag.

Karin Eriksson i Expressen:

Karlsson på Takets familjebild är oklar.

Jag har alltid tyckt att det skriker ”ful gubbe” om Karlsson. I alla fall, i somras fördes en liten debatt i lokaltidningen där en insändare ansåg att Astrid Lindgren var en manshatare (ytterligare en referens här, Bo Grapenskog verkar inte vara helt okänd). Detta eftersom männen i Lindgrens böcker var vimsiga och tokiga. Det tycks mig vara en ganska så udda tolkning. Poängen är förstås att det går att läsa in en hel del i de flesta texter, men det gör inte alla tolkningar lika rimliga. Vilket Björn Wiman påpekar med anledning av Sverigedemokraterna och Bröderna Lejonhjärta, i Expressen.

Vi visste ju sedan tidigare att Sverigedemokraterna gärna gör sig själva till åtlöje när de vågar sig på att tänka ett steg längre än vad de vanligtvis gör. Så det finns förstås en poäng i att om Sd vill inspireras av en bok som utspelar sig ”lägereldarnas och sagornas tid” – hallå, liksom en drake! – så är det passande för partiet.