Sänd mina rötter regn

Nu är väl inte Ilmar Reepalu den sorten som gör pudlar. Men det kan ju behövas efter de ständiga klavertrampen:

Kritiken mot Ilmar Reepalu har haglat på ledarsidor, debattsidor och bloggar. Senast i onsdags begärde centerpartisten Fredrick Federley att Ilmar Reepalu avgår.

Han utmanade honom på debatt kring antisemitismen ”och det ansvar vi som politiker har att inte låta det fortgå”.

– Vem är Fredrick Federley? Är det han som uppträdde som transvestit häromdagen, han hette något kvinnonamn väl?

Kom igen, jag har redan gjort mitt och utökat min kennel.

…när det dyker upp lustigheter med religiös vinkel i lokalnyheterna. Fast oftast som insändare i tidningen. Idag är en människa som ifrågasätter varför skolan lär ut evolutionsteorin. Alltså inte som på annat håll att det anses att biologilektionerna ska kompletteras (eller var det kompliceras?) med skapelseberättelsen, utan att evolutionsteorin ska tas bort helt och hållet.

Och så argumenteras på det gamla vanliga viset, olika personer citeras. Personer som antingen är irrelevanta (en som sysslar med atomenergi, en journalist/filosof), hänvisar till sannolikhet eller som tas ur sitt sammanhang. Det sistämnda är extra lustigt, eftersom det Darwin-citat som används brukar användas som exempel på quote mining.

Fast allra bäst var avslutningen:

Man övergår plötsligt till teorier och lösa påståenden utan grund som kan liknas vid en blind religiös tro. Låt mig citera en enda bibelvers, romarbrevet 1:20. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

Jag börjar tro att jag fallit för Poe’s Law, att det är en humorist som varit framme igen.

En av mina favoritsidor på The Onion är American Voices, där tre fiktiva personer får besvara en aktuell fråga. För det mest hyfsat skruvade svar, men också spot on.

Expressen har i sin tur frågat en massa kändisar hur de stödjer hjälparbetet i Haiti. Gunde Svan ser lämpligt clueless ut på bilden.

GUNDE SVAN, 48, SKIDLEGENDAR:
– Vilken jordbävning?!
Jordbävningen i Haiti.
– Har det varit en jordbävning?
Ja, 150 000 människor misstänks ha dött i katastrofen.
– 150 000! Det låter ju helt otroligt?! När hände det här?
Natten mot onsdag.
– Men det är ju en hel vecka sedan!?

Ja, man måste verkligen ha haft fullt upp om man missat hela jordbävningen.

I den mycket slöa följetongen ”Jämför en ledarskribent med en Star Trek-figur” har vi nu kommit till del 2. Jag har kommit fram till att om man kisar riktigt ordentligt, så är SvD:s Claes Arvidsson till utseendet mycket lik en klingon.

Åsiktsmässigt däremot så behöver man inte ta till den lämpliga motsvarigheten till att kisa. På samma sätt som klingonernas religion är centrerade kring krigandet så ligger det nära till hands att Arvidsson som litet barn lekte med tennsoldater och funderade på obskyra fältslag. Det slår nästan aldrig fel, ramlar man in på SvD:s ledarsida när Arvidsson har skrivit om något så handlar det ofta om försvarspolitik. Och visst, den del av tidningens läsekrets som består av gamla, pensionerade majorer med rysskräck ska väl få sitt lystmäte, men när det sedan slutar i unkna påhopp och klagan när värnplikten avskaffas så blir det inte så underhållande för oss övriga. Kort sagt, det är något djupt osunt med att vara besatt av militärer. Så det här inlägget kan bara avslutas på ett sätt.

S.P.O.C.K – Never Trust a Klingon

Uppdatering:
För övrigt kunde jag inte låta bli att tänka på Star Trek även i detta sammanhang: Borg seeks US-inspired European bank tax. Resistance is futile.

Året, alltså. Och då ska det sammanfattas. Först och främst, årets roligaste kommentar. Den droppade in för ett tag sedan på ett inlägg som handlade om Herman Lindqvist.

Vilket vinklat skitsnack. Vi HAR en monarki, och vi har haft det väldigt länge. Att ignorera monarkins påverkan av Sverige är urdumt, och det är inte konstigt om Herman Lindqvist (vars namn du felstavat, herregud…) blir upprörd över att någon vänsterpartist (och varför är det så att det alltid är hyyypersmarta och rebelliska och revolutionära jag-har-såklart-rätt-vänsterpartister som ska komma med puckade kommentarer om allt som ens kan KOPPLAS till förtryck?) vill bråka över högtiden.

Det säger väl sig självt att Lindqvist, historiker som han är, tycker om högtider med starka historiska sammanband? Om det nu är så fruktansvärt farligt med en högtid som firar Jean Bernadottes klivande mot den svenska tronen (och han var för övrigt en mycket stor man i mina ögon som vi har att tacka för mycket) så borde vi ju inte heller ha någon nationaldag! Gustav Vasa var trots allt en tyrann som dödade massor med svenskar!

När vi ändå håller på så borde vi ju inte heller fira Jul, för religion är ju en grundläggande spricka i gemenskapskänslan i vissa länder som skapat stora krig. Inte någon av de andra högtiderna heller för den delen!

Allt detta tjatet om att Lindqvist blev arg är bara skitsnack. Att det vinklats av fjantiga wannaberevolutionärer är ju absurt, och nu försvarar jag Lindqvist eftersom han i sina äldre dagar inte ska behöva utstå dessa förföljelser.
Att kalla honom för rasist är bland det dummaste man kan göra då han upprepade gånger pekat på att Sverige under sin stormaktstid var ett multikulturellt samhälle och dessutom kommenterat i sin kolumn på Aftonbladet att svenskarna måste acceptera invandrare som svenskar.

Jag hoppas verkligen att mindre folk gör bort sig med dumma kommentarer om Lindqvist i framtiden. För fan, när ni ändå håller på, ta och läs någon av hans böcker.

/Andreas Törnqvist

Men hade hade förstås rätt i att jag hade råkat stava Lindqvist namn fel (jag hade till och med lyckats att stava det rätt tidigare i inlägget). Hedersutmärkelsen får Andreas för att han är både mycket arg och har mycket fel, det är en oslagbar humorkombination.

För det andra, de inlägg som jag själv är mest nöjd med under året. Jag har förstås inte orkat läsa igenom alla inlägg, men min kommentar till Lars Berges krönika om Ullared är ett som jag kommer att tänka på. Och den där om pedofiler på internet, som fick en del uppmärksamhet och som fortfarande drar en och annan besökare.

Så, nog med narcissism för i år dag.

Kanske dags att börja fundera på åtgärder så att inte farsoten sprids ytterligare?

I dödskammarens beckmörker skönjs plötsligt en tunn ljusstrimma. Med nya ägare och snabb affär före års­skiftet gör Spyker mun mot mun-metoden på Saab. Chansen är liten – allt hänger på GM:s agenda.

Idag har jag lärt mig att ”narkotika eller psykotropa ämnen” inte är livsmedel. Enligt Skatteverket. Alltså är det 25% moms som gäller, och inte 12%. Jag undrar hur mycket pengar staten får in.

Och det finns säkert en naturlig förklaring, men just nu struntar jag i den.

Johannes Forssberg skrev i Expressen igår om pinsamma politiker, då specifikt några som (o)roat oss med hjälp av sociala medier. Då kan det ju vara lämpligt att ge exempel på sådant som politiker helst bör undvika. Eftersom jag har taskig fantasi så behöver jag er hjälp.

Listan kommer förhoppningsvis fyllas på efter hand. Notera att ”öppna munnen” är för uppenbart och att vanliga politiska skandaler är för tråkiga.

* Lägga ut videor med sig själv på YouTube
* Sjunga
* Uppmana till allsång
* Prata om Zlatan
* Om du är Bosse Ringholm: hålla presskonferens

Om en politiker däremot lyckas kombinera ett flertal av punkterna (till exempel om Ringholm skulle hålla presskonferens där han visar en video av sig själv sjungandes om Zlatan och uppmanar oss att sjunga med) så så blir det en jättesuccé och nästan inte pinsamt alls.

Johannes Forssberg tipsade om en nyhet från Vetenskapsradion:

En ny medicin mot maktbegär kan vara på gång att utvecklas. Medicinen skulle kunna minska begäret efter onyttig makt – ett begär som i extrema former påminner om ett narkotikamissbruk.

Lagar, förordningar, regler och bestämmelser i mängder. Suget efter stor, men onyttig, makt kan hos vissa bli så starkt att det liknar ett narkotikaberoende.

Nu har en internationell forskargrupp i en studie på möss, tittat på hur ett sådant beroende påverkar det så kallade CRF-systemet i hjärnan. CRF-systemet är kopplat till kroppens eget belöningssystem.

– Man har kunnat påvisa en mekanism som är gemensam för både narkotika och den här typen av maktbegär- och lagstiftningscykler, som man kan se hos bland annat de som hetsar till lagstiftning, säger Johan Franck, chef för Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska institutet i Solna.

Det cykliska lagstiftandet simulerade forskarna hos mössen genom att, under ett par dagar, ge dem stor makt. Sedan ersattes makten av makt i mindre mängder. Effekten på CRF-systemet – och därmed alltså hjärnans belöningssystem – var klart märkbar. Även om den inte var lika stark som vid till exempel heroinberoende.

Redan i dag håller man på att utveckla mediciner som behandlar just CRF-systemet, men då med fokus på behandling av depression och alkohol- och narkotikaberoende. Steget till att utveckla liknande mediciner som kan dämpa maktberoende är därför inte långt.

– Skulle det visa sig att det här håller så skulle man nog kunna se en prövning rätt så snart. Det handlar i stort sett om vilket intresse läkemedelsindustrin har av att utveckla den här typen av läkemedel, säger Johan Franck.

Det har ju blivit en massa tjafs efter det att Thomas Bodström sagt att han ska fara till USA efter nästa val och vara där i ungefär ett halvår. För att skriva en bok och gästföreläsa på universitet (vilken lustigkurre!). Själv är jag kluven. Först och främst vill jag förstås, som vanligt, uppmuntra honom att hålla sig borta från svensk politik så mycket som möjligt. Så att han ställer till med så lite som möjligt.

Å andra sidan vet man aldrig vad han kan få för sig där borta. Patriot Act, typ. Men jag undrar om det inte finns ett effektivt sätt att undvika sådana dumheter. Om Bodström stannar borta mycket längre, sisådär 15 år, så tror jag att det ska lösa sig. Blir det för dyrt så kan vi väl alltid skramla ihop till en surfbuss.

Personligen kan jag inte annat än skratta åt den där läraren i Skellefteå som hade med en uppenbart vinklad fråga på ett prov. Särskilt hans förklaring låter lustig.

Daniel Ådin själv erkänner att frågan är olämplig.
- Det var klantigt. Det är en fråga som är tre år gammal, som jag borde ändrat på.
Så den här frågan har du haft på dina prov i tre år?
- Inte varje gång, men den har funnits där i tre år.

Någon gång runt den borgerliga valsegern så började han alltså ställa en fråga med utgångspunkten att en borgerlig regering hade kört ekonomin i botten. Jag kommer att tänka på det där Marita Ulvskog-citatet, att valförlusten 1976 kändes som en statskupp.

Vissa uttryck förknippas med ett visst sammanhang. För att ta det aktuella exemplet, ”Fortsatt svensk närvaro i” brukar för det mesta följas av ett land eller en plats som ses som en oroshärd och där Sverige har fredsbevarande styrkor. Alltså som Kosovo, Liberia och Afganistan.

Därför blev jag lite förvånad, undrade vad jag hade missat, när Utrikesdepartmentet skickar ut ett pressmeddelande som handlar om ”Fortsatt svensk närvaro i New York”.