I Kuala Lumpur halade några människor ambassadens svenska flagga och brände upp den. Det positiva är att de kan identifiera flaggan (vilket i och för sig inte borde vara så klurigt om de bara hittar till ambassaden), när samma sak hände i Pakistan häromåret så brändes den norrländska flaggan upp. Eller möjligtvis den ölandska, det är fortfarande oklart.
Men det underligaste med dagens händelse var faktiskt det här:
Det hela avslutades med att demonstranterna halade ned den svenska flaggan utanför kansliet – och brände den.
- Det var mycket förvånande och något vi inte tolererar. Vi har polisanmält händelsen, säger Helena Sångeland.
För stöld eller något liknande, får man hoppas. Flaggor ska få brännas.
Alltså, jag vet ju inte hur det är i verkligheten, men det påstås av en del att de kriminella gängen delar upp olika verksamheter sinsemellan i stället för att konkurrera. Om det är på det viset så tycks det inte finnas så många fler områden att muta in:
Kanske det mest konstiga i denhärhärvan – förutom att jag inte sett några krav på att medelålders amerikanska kvinnor omedelbart ska torteras och landsförvisas – är att den redan har filmatiserats. Till och med långt innan det fanns någon tanke på att rita grejer. Det råder däremot osäkerhet kring vem som egentligen är vem i filmen. Vilket kanske till och med är själva poängen, att alla är utomordentligt fåniga.
I alla fall, den mest relevanta passagen kommer efter sisådär 2 minuter:
Nu är väl inte Ilmar Reepalu den sorten som gör pudlar. Men det kan ju behövas efter de ständiga klavertrampen:
Kritiken mot Ilmar Reepalu har haglat på ledarsidor, debattsidor och bloggar. Senast i onsdags begärde centerpartisten Fredrick Federley att Ilmar Reepalu avgår.
Han utmanade honom på debatt kring antisemitismen ”och det ansvar vi som politiker har att inte låta det fortgå”.
– Vem är Fredrick Federley? Är det han som uppträdde som transvestit häromdagen, han hette något kvinnonamn väl?
Kom igen, jag har redan gjort mitt och utökat min kennel.
…när det dyker upplustigheter med religiös vinkel i lokalnyheterna. Fast oftast som insändare i tidningen. Idag är en människa som ifrågasätter varför skolan lär ut evolutionsteorin. Alltså inte som på annat håll att det anses att biologilektionerna ska kompletteras (eller var det kompliceras?) med skapelseberättelsen, utan att evolutionsteorin ska tas bort helt och hållet.
Och så argumenteras på det gamla vanliga viset, olika personer citeras. Personer som antingen är irrelevanta (en som sysslar med atomenergi, en journalist/filosof), hänvisar till sannolikhet eller som tas ur sitt sammanhang. Det sistämnda är extra lustigt, eftersom det Darwin-citat som används brukar användas som exempel på quote mining.
Fast allra bäst var avslutningen:
Man övergår plötsligt till teorier och lösa påståenden utan grund som kan liknas vid en blind religiös tro. Låt mig citera en enda bibelvers, romarbrevet 1:20. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
En av mina favoritsidor på The Onion är American Voices, där tre fiktiva personer får besvara en aktuell fråga. För det mest hyfsat skruvade svar, men också spot on.
Expressen har i sin tur frågat en massa kändisar hur de stödjer hjälparbetet i Haiti. Gunde Svan ser lämpligt clueless ut på bilden.
GUNDE SVAN, 48, SKIDLEGENDAR:
– Vilken jordbävning?!
Jordbävningen i Haiti.
– Har det varit en jordbävning?
Ja, 150 000 människor misstänks ha dött i katastrofen.
– 150 000! Det låter ju helt otroligt?! När hände det här?
Natten mot onsdag.
– Men det är ju en hel vecka sedan!?
Ja, man måste verkligen ha haft fullt upp om man missat hela jordbävningen.
I den mycket slöa följetongen ”Jämför en ledarskribent med en Star Trek-figur” har vi nu kommit till del 2. Jag har kommit fram till att om man kisar riktigt ordentligt, så är SvD:s Claes Arvidsson till utseendet mycket lik en klingon.
Åsiktsmässigt däremot så behöver man inte ta till den lämpliga motsvarigheten till att kisa. På samma sätt som klingonernas religion är centrerade kring krigandet så ligger det nära till hands att Arvidsson som litet barn lekte med tennsoldater och funderade på obskyra fältslag. Det slår nästan aldrig fel, ramlar man in på SvD:s ledarsida när Arvidsson har skrivit om något så handlar det ofta om försvarspolitik. Och visst, den del av tidningens läsekrets som består av gamla, pensionerade majorer med rysskräck ska väl få sitt lystmäte, men när det sedan slutar i unkna påhopp och klagan när värnplikten avskaffas så blir det inte så underhållande för oss övriga. Kort sagt, det är något djupt osunt med att vara besatt av militärer. Så det här inlägget kan bara avslutas på ett sätt.
Eller är det lillelienkomplex? TT har en notis som tyvärr inte gör den ursprungliga artikeln rättvisa. Det handlar om att Norges BNP i år kan bli större än Sveriges, och artikeln på DN.no är mycket underhållande. Inledningen:
Som om det ikke var synd på søta bror fra før.
Sverige var konger på industri, men det de satset på klarer nå andre å produsere billigere. Ledigheten er tosifret, og når den siste Saaben ruller ut fabrikken i Trollhättan spilles sikkert «I´m inn loooove with a Fairytale» på bilstereoen.
(Det begynner å bli en stund siden 1999 da Sverige vant MGP med «Take me to your heaven»)
På Fifa-rankingen i fotball må man scrolle nedover på siden (forbi Norge) for å finne Sverige. Og hva heter egentlig Volvo (jeg ruller) på kinesisk?
Men én ting kan svenskene fortsatt si: De er Nordens største økonomi.
Enjoy it while it last, antyder sjeføkonom Øystein Dørum i DnB Nor i en fersk rapport.
Och avslutningen:
– Men om vi klarer å bli størst, hva har de egentlig igjen å skryte av i Sverige?
- Eh, jeg vet faktisk ikke, svarer Dørum etter en lang tenkepause – før han kommer på noe likevel:
- De har Skavlan.
Däremellen kommer lite lagom (dvs inte så värst) intressant ekonomisk rapportering. Nominella termer hjälper till. Och att säga att Sverige, jämfört med Norge, satsat på fel häst och samtidigt använda oljan som argument är för mig något udda.
I alla fall, ett annat citat som jag kom att tänka på. 1981 slog Norge England i fotboll, vilket fick kommentatorn Bjørge Lillelien att uttrycka sig enligt följande.
”Vi er best i verden! Vi er best i verden! Vi har slått England 2-1 i fotball!! Det er aldeles utrolig! Vi har slått England! England, kjempers fødeland. Lord Nelson, Lord Beaverbrook, Sir Winston Churchill, Sir Anthony Eden, Clement Attlee, Henry Cooper, Michael Atfield, Lady Diana–vi har slått dem alle sammen. Vi har slått dem alle sammen. Maggie Thatcher can you hear me?
”Maggie Thatcher, jeg har et budskap til deg midt under valgkampen. Jeg har et budskap til deg: Vi har slått England ut av Verdensmesterskapet i fotball. Maggie Thatcher, som de sier på ditt språk i boksebarene rundt Madison Square Garden i New York: Your boys took a hell of a beating! Your boys took a hell of a beating!”
Ikväll har Tv4 den usla smaken att visa Star Wars: The Phantom Menace. Klockan 21. Och den har inte mycket till konkurrens eftersom Kanal 1 visar Olycksfågeln, en fimatisering av den enda och värdelösa Läckberg-bok som jag plågat mig igenom. Tvåan visar Carl-Einar Häckner, trean och femman visar Mr Bean (90-talet ringde…) och sexan Spartacus. Däremot ringde inte 60-talet för att gratulera eftersom det inte är Stanley Kubricks film utan en version från 2004 där det enda positiva förmodligen är att Rhona Mitra är med.
Just det, The Phantom Menace. I stället för att se filmen så kan ni se den mycket underhållande recensionen. Sisådär 70 minuter sammanlagt. Ni får ett bra grepp om vad filmen handlar om, och veta exakt hur dålig den är.
