Allan Gut, professor i matematisk statistik, har en artikel i Aftonbladet där har tar upp en mängd exempel på hur man kan luras med hjälp av statistik.
En del så kallad manipulering sker omedvetet på grund av bristfälliga kunskaper. Man kan dock fundera på om inte det gör saken ännu värre; okunskap må vara en förklaring men knappast en ursäkt, skriver Allan Gut.
Hur stora är stora tal? Eller kanske de inte är så stora? Det beror på vad man jämför med.
Det verkar vara relevanta invändningar. Fast så dyker det här upp, något som även hamnar i rubriken:
En ytterligare knepighet är redovisningen av statistiska data, för bakom varje siffra ligger en kategori som i sin tur kan definieras eller, om man så vill, manipuleras ”lämpligt’’. Ett synnerligen konkret och alltid aktuellt exempel är arbetslösheten, som ju egentligen är mycket lätt att definiera. Nämligen dom som inte jobbar. Och det är ungefär 20 procent. Men det låter så hemskt, så för att snygga till det hela, tar man bort de långtidssjukskrivna och förtidspensionärerna, och vips är man nere i kanske 5 procent. Men även den siffran kan man mixtra med genom lämpliga omklassificeringar såsom att alla som varit arbetslösa mer än, säg, två år automatiskt förtidspensioneras. Vilket med ett penndrag sänker arbetslösheten radikalt. Och varför inte, till exempel när det är valår?
Fast så enkelt är det inte att definiera arbetslösa som de som inte jobbar. För att sakna arbete ska man först och främst stå till arbetsmarknadens förfogande, det är grunden för att räknas som arbetslös. Så om man antingen inte vill arbeta eller inte kan, t.ex. på grund av sjukdom, så räknas man inte som arbetslös. Enligt SCB – och det är inte alls orimligt – så räknas förtidspensionärer och långtidssjukskrivna inte som arbetskraft.
För min del så tycker jag det är en idé att behålla den gängse definitionen av arbetslöshet. Inte för att siffran på så vis blir lägre, utan för att det är lämpligt att ta hänsyn till om man faktiskt kan eller vill arbeta. Jag vill påstå att det råder en bred enighet kring detta, bland ekonomer och sociologer såväl som bland politiker. Det är bland annat på grund av denna enighet som vissa har valt att konstruera andra kategorier, som utanförskap, för att ta hänsyn till långtidssjuka och förtidspensionerade. Om inte annat så märktes just det i den senaste valrörelsen.
Då finns det ju snarare annat i arbetslöshetsdefinitionerna att diskutera. Som till exempel att man allt som oftast hänvisar till det som kallas för öppen arbetslöshet, utan att ta hänsyn till personer i olika arbetsmarknadsåtgärder. Den borgerliga regeringen fick kritik för att antalet långtidsarbetslösa ungdomar ökade. Vad det handlade om var att regeringen avskaffade diverse program för långtidsarbetslösa, alltså var de inte längee i arbetsmarknadsutbildning (som inte räknas in i arbetskraften) utan just arbetslösa. Det är för mig en mer relevant kritik, till skillnad från att önska ändring av definitioner som faktiskt har goda grunder.