Men… vad tänker de med?
Jag nämnde det socialdemokratiska feministiska nätverket i ett inlägg, och gav dem namnet Feminista. Nu verkar det som att det inte är det de ska heta, det som gäller är Feministas.
Men varför inbjuder man till illvilligheter så lätt? Beroende på hur man uttalar det kan det få lite olika betydelser, och inte alla positiva (feminist-as?).
Ungefär som när Gudrun Schyman kallade sig för blåslampa (blå-slampa?).
mars 8th, 2005 at 11.36
Och alla rörelser som slutar på -istas påminner om olika gerillor i 70-talets Sydamerika: ex: sandinistas…
mars 8th, 2005 at 17.42
Jag tror att man har strävat efter just den association som Alicio nämner, nämligen någonting som klingar lite lätt rebelliskt. Genom ett namn som för tankarna till uppror/befrielsekamp/gerillakrig framstår man som mer spännande än vad man skulle göra om man presenterar sig som ett antal högt uppsatta politiker från det sittande regeringspartiet…
Dessutom kan man fundera kring vad s-et på slutet egentligen betyder. Jag ser minst tre förklaringar:
1. man vill framhålla att det rör sig om en grupp, ett kollektiv. Ändelsen -as signalerar feminint plural.
2. Feminista (utan avslutande -s) är upptaget, bland annat av ett bokförlag.
och sist, men kanske inte minst
3. (s) är ju socialdemokraternas vedertagna partiförkortning, så det är väl passande att lägga till bokstaven även i det feministiska nätverkets namn
Vad gäller illvilligheter, så krävs väl just en illvillig tolkning om man skall göra den läsning som du påvisade ovan. Möjligen kan man tycka att ett feministiskt nätverk som har ett par före detta ministrar som grundare med fog skulle kunna kalla sig ”feministras”.