Var är McCarthy? Del 2
Han omnämns i alla fall. I en referens till det debattinlägg som jag nämnde i första delen.
Björn Eklunds intervju med Diana Johnstone hade karaktär av pardans, en varm och mjuk tryckare, genomandad av själarnas sympati. Kjell-Albin Abrahamssons förmodan att Eklund hade kunnat agera karaktärsvittne för Milosevic framstår därför som i hög grad sakligt grundad. Trots det fällde granskningsnämnden vid sitt sammanträde den 23 februari i år Abrahamsson för brott mot ”opartiskhetskravet”. Hädanefter måste det sålunda antas vara förbjudet för Sveriges Radio-journalister att ens antyda att fiskar har fenor.
Som Abrahamsson själv i veckan framhöll i en artikel på Sidan 4 i Expressen är detta dåliga nyheter för alla som gillar public service-radio. Farhågorna bekräftas av att Björn Eklund är belåten (Expressen 4 mars). Eklund hoppas att granskningsnämndens beslut ska stävja de ”McCarthyistiska” metoderna i svensk debatt ? och därmed, kan man tänka sig, skapa förutsättningar för en mer ostörd kritisk diskusson syftande till att nyansera bilden av fascister och andra svartmålade kamrater i kampen.
