Det där med debatt-torka
Jag vet inte vem det ska tjafsas mest med angående rubriken till dagens debattartikel i DN; författarna för att de ens tog med påståendet eller rubriksättaren som ryckte något som ändå kallades för omöjligt. ”Med dagens födelsetal är vi snart 134.000 miljarder” är från
Med ett fortsatt födelsetal som det nuvarande, cirka 2,6 barn per kvinna, kommer vi enligt FN-rapporten ”World Population to 2300” bli cirka 134.000 miljarder människor (nej, det är inget tryckfel) år 2300. Med 2,35 barn per kvinna blir vi ”bara” omkring 36 miljarder år 2300. Båda scenarierna anser vi omöjliga.
Vilket påminner om
Nu tycks det ju ändå som att de är inne på att ett födelsetal som gör att vi om 40 år är cirka 9 miljarder människor är rimligare prognos, men att det ändå är för många. Det trevliga är ändå att de inte vill att ”befolkningar minskas genom frihetskränkande åtgärder”, men det är ändå inte mycket till konkreta förslag. Vilket faktiskt gör att debattartikeln blir hyfsat ointressant.
Uppdatering:
Här finns rapporten som nämns. Även där kallas 134 biljoners-scenariot för orealistiskt.
Uppdatering 17 mars:
Intressant uppföljning igår.
Vi medger att vi inte okritiskt borde citerat FN:s beräkning. Det har givit en diskussion som förskjuter fokus från huvudfrågan: hur kan vi inom ramen för politisk demokrati genomföra institutionella reformer som får människor att på frivillig väg välja att skaffa så få barn att jordens befolkning börjar minska snabbare än vad som förutspås i flertalet demografiska analyser?
Fast som sagt, personligen hade jag nog också sett lite förslag på hur det kunde tänkas gå till. Jag tror också att det hade gjort att det inte blivit så fokuserat på den där siffran.
mars 14th, 2010 at 17.26
Din kommentar på debattartikeln är ointressant eftersom att du inte förstår skribenternas budskap. Självklart är prognosen om 134000 miljarder människor till år 2300 helt orimlig eftersom att det skulle innebära en befolkningstäthet på 900 000 människor/km2 över hela jordens yta (nästan en människa per m2 landyta!). För att förstå orimligheten i det behöver man inte läsa någon FN-rapport.
Inte heller har skribenterna för avsikt att konkretisera hur en icke-kränkande politisk lösning för befolkningsminskning ska se ut.
Nej, skribenterna vill väcka uppmärksamhet kring hur befolkningstillväxten och många länders mål om hög nativitet är fullständigt ohållbart . Man förespråkar ett proaktivt politiskt arbete för att undvika total utarmning av våra naturresurser. Ett oundvikligt resultat om befolkningstillväxten tillåts fortskrida, eller rent av prioriteras, som idag.
Innan du sätter dig vid datorn nästa gång och ska författa ett inlägg liknande det du gjort idag så tänk efter en gång extra. Annars är risken stor att det inlägget kommer bli precis lika ointressant som detta.
mars 14th, 2010 at 17.45
Uppenbarligen var det inte tillräckligt ointressant, du lade ju ner tid på att skriva en kommentar. Tyvärr ägnade du inte lika mycket tankekraft på att klura ut varför min kommentar innehöll en xkcd-bild om extrapolering, det skulle ju kunna ha något att göra med att jag tyckte siffran var en självklar överdrift. Man skulle också kunna tänka sig att den sensationalistiska vinkeln inte hjälper dem och att deras faktiska budskap inte är så värst revolutionerande. Man skulle till och med kunna hävda att anledningen till att vi inte för sådan politik som efterfrågas är att den i praktiken är ganska knepig, att det är där som den faktiska sprängkraften i frågan finns.
Men du tänkte inte så långt, eller hur?
mars 14th, 2010 at 22.59
Hård med rättvis Dennis. Både mot DN Debatt och mot dina läsare. Som alltid.
En manuell trackback också:
http://lakonism.blogspot.com/2010/03/dags-for-enbarnspolitik-i-sverige.html
:-)
mars 15th, 2010 at 09.13
God kommentar, men jag skulle akta mig för att döma ut någonting i befolkningsväg som orealistiskt om trehundra år. Ju mer vi bor, odlar mat och färdas i fler dimensioner, desto mindre relevant blir yta, t ex. Idag skrattar vi åt de antika grekernas teorier kring den maximala storleken på en stad och hur denna begränsades av att man inte kunde höras längre när man ropade.
mars 15th, 2010 at 11.38
Markus: Det verkar inte ha varit någon stamgäst denna gången :)
Mattias: Där har du förstås en poäng. Det jag tänkte närmast på var inte den malthusianska vinkeln (och ärligt talat blev jag lite förvånad när jag såg att Magnus Henrekson undertecknat artikeln), utan snarare en sak som talar emot det perspektivet. Som du säkert känner till så tycks det ju finnas ett samband mellan ökade inkomster och minskade födelsetal (en del kallar det för en paradox, det gör nog inte jag). Utan att ha läst FN-rapporten så kan jag tänka mig att den faktorn nämns som anledning till att en utplaning vid 9 miljarder är mer rimlig.
mars 15th, 2010 at 11.45
Svar till Mattias $
Helt klart finns det orealistiska befolkningsökningar.
134 000 miljarder ligger på gränsen till att vara orealistiskt på jorden.
Boendeytan är inte så stort problem, det blir 1 m^2 land och 3 m^2 hav per person.
Bygger man 5 våningar bostäder över hela planeten så blir det 20 m^2 boendeyta per person. Naturligtvis innebär det att nästan ingen natur kan bevaras.
Naturligtvis måste nästan allt avfall återvinnas och alla utsläpp minimeras, det verkar utmanande.
Det stora problemet är dock energin, solinstrålningen till jorden är ca 150 PW ( 150*10^15 W) det blir 1100 W per person.
I dag gör vi av med 2000 W per person i genomsnitt (5000 W i Sverige, 10 000 W i USA) och då inkluderar man inte solljuset som behövs för matframställning.
Det går inte att använda andra energikällor än solen i någon större omfattning eftersom all energi blir värme och jorden kommer att överhettas om vi tillför mer värme än vi får från solen.
Detta är inte indirekt växthuseffekt utan direkt uppvärmning.
På 1.1 kW per person måste vi alltså klara av alla våra energibehov inklusive att framställa konstgjord mat. Verkningsgraden i dagens solceller är bara ca 15% vilket gör att bättre lösningar måste till.
Bara energivärdet i maten motsvarar ca 100 W.
Verkningsgraden vid odling av mat är mindre än 1% så med konventionell odling blir det bara 10 W mat per person.
Kanske kan vi på medicinsk väg göra att vi inte växer oss så stora, men hjärnan vill vi nog inte spara på och den förbrukar ca 20 W bara den.
Det är naturligtvis möjligt att importera maten och syret från rymden och exportera avfallet men det kräver ganska mycket energi.
Det verkar mycket enklare att bosätta sig i rymden istället.