Ångest
Är precis vad jag känner just nu. Jag hade lyckats missa att det är partiledardebatt idag, och de brukar jag kunna undvika så gott det går. Men det är inte debatten i sig som ger mig ångest, utan det att just denna inleder valrörelsen. Och vi kommer att överösas av texter som den av Lars Ohly i Sydsvenskan.
Floskler, ”Vår skatt skall gå till välfärd, inte till vinster”, och dumheter.
Ett sätt att öka de resurser som behövs för att bekämpa fattigdom vore att införa en internationell skatt på bonusar. Frankrikes president Nicolas Sarkozy och Storbritanniens premiärminister Gordon Brown har föreslagit en sådan skatt. Den skulle kunna ge ett välbehövligt tillskott till våra gemensamma resurser för att bekämpa fattigdomen.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har hittills tyvärr vägrat att ge sitt stöd till detta förslag.
Jag kommenterade samma sak förra veckan, men det kan behövas en upprepning. Någon skrev alldeles nyligen något i stil med att välfärd betalas inte av skatter, utan av beskattningsbara tillgångar. Vänsterpartiet bortser vanligtvis från att skatten i sig också påverkar skattebasen. Om vi tillåter oss, bara för argumentets skull, att förutsätta att den biståndspolitik som Ohly efterfrågar verkligen är effektiv så går det ändå ifrågasätta att skatt på bonusar blir ett välbehövligt tillskott.
För beteenden kommer så klart att förändras. Antingen genom att minska skattebasen, dvs bonusarna, och då blir det ju inte så mycket pengar. Eller så kommer bonusarna att behållas, men kostnaden för dem kommer att skjutas över på andra som tjänar bra mycket mindre. Ohlys faktiska val är ett val mellan att inte ge ett välbehövligt tillskott till de fattiga, eller att ta pengarna företrädelsevis från låg- och medelinkomsttagare. Men Lars Ohly kommer att fortsätta att framställa det som att de tar från de rika, och ger till de fattiga.
En djävla massa populism, det är en passande inledning på en valrörelse.
