Att kasta sten
Lite oroväckande känner jag att jag har en sak gemensamt med Roland Poirier Martinsson.
Låt oss säga att jag samtalar med en vuxen man som plötsligt använder uttrycket, ”ditten och datten”. Från det ögonblicket har jag placerat honom i en kategori som bestäms av moralisk slapphet och nonchalans inför tankens stringens. Allt han säger och gör filtrerar jag sedan genom en sådan uppsättning fördomar. Jag kan inte förklara varför.
Hör jag någon använda uttrycket, ”det nya svarta”; skriva en särskilt viktig mening med punkt efter varje ord för att visa stilistisk djärvhet (Så. Att. Alla. Förstår. Hur. Viktig. Den. Är.); konstruera ord på schemat ”dagis” (”kramis”, ”snällis”); tala om en organisations ”tänk” – då dömer jag den personen. Hårt.
Exakt, jag gör samma sak om någon i ett resonemang hänvisar till gud. Särskilt i samband med vetenskap, då dömer jag ut personen i fråga som en stolle. Fast till skillnad från RPM så kan jag förklara varför, gud är en överflödig hypotes.
Tags: underligheter
december 14th, 2009 at 10.02
För mig är det hänvisning till eller prat om astrologi som utlöser reaktionen. Men det är inte en språkfråga. RPM:s inställning stinker.
februari 8th, 2010 at 10.18
[...] känns fortfarande inte som att Roland Poirier Martinsson är rätt person att döma ut ämnen som pseudovetenskap. [...]