Där jag väntar på mer information
TT rapporterar om en studie av hur det gått för musikbranschen de senaste åren.
Två forskare på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm (KTH) har nu kartlagt den svenska musikbranschens intäkter sedan 2000. Inte bara skivbolagens vinster har granskats utan också promotionbolagen som ordnar livespelningar och upphovsrättsorganisationer som kanaliserar pengar till artisterna.
Resultat: Under det decennium som den storskaliga fildelningen växt fram har artisternas intäkter växt kraftigt, från omkring 786 miljoner kronor till 1.058 miljoner kronor förra året. Den 35-procentiga ökningen beror främst på att intäkterna för livespelningar skjutit i höjden och i grova tal fördubblats, enligt forskarnas bedömningar.
En av forskarna har mer information på sin blogg.
Det som jag reagerar på främst är rubriken, ”Artister vinnare på fildelningen”. Nu har jag förstås inte läst studien, den verkar inte vara tillgänglig än, men jag undrar om man verkligen vet det. För på samma sätt som man måste ta hänsyn till alternativkostnaden när upphovsrättsindustrin yrar om sina skadestånd så måste man göra det även i detta fall. Att artisternas intäkter ökat under 2000-talet är en sak, det relevanta är hur det hade sett ut utan fildelning. Hade artisternas intäkter varit ännu högre så hade man fått dra slutsatsen att fildelning var en förlust, alldeles oavsett om den nu ökat. Och om intäkterna varit lägre utan fildelning, då hade man kunnat dra slutsatsen att fildelning medfört en vinst. Men det är mycket knepigare analyser att göra.
Relaterat:
Inte helt talanglöst
Lite fildelning och skivförsäljning
Ifpi och fildelningen
Där jag lämnar in avvikande åsikt
Fildelningseffekter igen
Tags: Ekonomi, Fildelning, Musik
