Sänd mina rötter regn

Året, alltså. Och då ska det sammanfattas. Först och främst, årets roligaste kommentar. Den droppade in för ett tag sedan på ett inlägg som handlade om Herman Lindqvist.

Vilket vinklat skitsnack. Vi HAR en monarki, och vi har haft det väldigt länge. Att ignorera monarkins påverkan av Sverige är urdumt, och det är inte konstigt om Herman Lindqvist (vars namn du felstavat, herregud…) blir upprörd över att någon vänsterpartist (och varför är det så att det alltid är hyyypersmarta och rebelliska och revolutionära jag-har-såklart-rätt-vänsterpartister som ska komma med puckade kommentarer om allt som ens kan KOPPLAS till förtryck?) vill bråka över högtiden.

Det säger väl sig självt att Lindqvist, historiker som han är, tycker om högtider med starka historiska sammanband? Om det nu är så fruktansvärt farligt med en högtid som firar Jean Bernadottes klivande mot den svenska tronen (och han var för övrigt en mycket stor man i mina ögon som vi har att tacka för mycket) så borde vi ju inte heller ha någon nationaldag! Gustav Vasa var trots allt en tyrann som dödade massor med svenskar!

När vi ändå håller på så borde vi ju inte heller fira Jul, för religion är ju en grundläggande spricka i gemenskapskänslan i vissa länder som skapat stora krig. Inte någon av de andra högtiderna heller för den delen!

Allt detta tjatet om att Lindqvist blev arg är bara skitsnack. Att det vinklats av fjantiga wannaberevolutionärer är ju absurt, och nu försvarar jag Lindqvist eftersom han i sina äldre dagar inte ska behöva utstå dessa förföljelser.
Att kalla honom för rasist är bland det dummaste man kan göra då han upprepade gånger pekat på att Sverige under sin stormaktstid var ett multikulturellt samhälle och dessutom kommenterat i sin kolumn på Aftonbladet att svenskarna måste acceptera invandrare som svenskar.

Jag hoppas verkligen att mindre folk gör bort sig med dumma kommentarer om Lindqvist i framtiden. För fan, när ni ändå håller på, ta och läs någon av hans böcker.

/Andreas Törnqvist

Men hade hade förstås rätt i att jag hade råkat stava Lindqvist namn fel (jag hade till och med lyckats att stava det rätt tidigare i inlägget). Hedersutmärkelsen får Andreas för att han är både mycket arg och har mycket fel, det är en oslagbar humorkombination.

För det andra, de inlägg som jag själv är mest nöjd med under året. Jag har förstås inte orkat läsa igenom alla inlägg, men min kommentar till Lars Berges krönika om Ullared är ett som jag kommer att tänka på. Och den där om pedofiler på internet, som fick en del uppmärksamhet och som fortfarande drar en och annan besökare.

Så, nog med narcissism för i år dag.

Edmund Conway: What the economic crisis needs is ‘The Wire’

What this crisis needs is something like The Wire. You will have heard others drone on about this phenomenal programme elsewhere so I won’t go on about it too much (though you must see it). But its achievement, to my mind, is, twofold: firstly to tell the story of a whole spectrum of characters, showing no-one, whether it is the gangster, the politician or the policeman, as truly one-dimensional. But secondly and even more importantly, to show that each member of society, despite their own ambitions and agency, is captive to forces way beyond their control. “It’s all part of the game”, as the characters say a couple of times.

• The Guardian: The banking crisis is not about Blofeld in a business suit
  ”The rush of literature on the financial world fails to portray the systemic problems which brought about global meltdown”, av Aditya Chakrabortty
• Reason: Nazis, Commies, and Death Panels
  It’s the year in hyperbole!, av Michael C. Moynihan

Och som en bonus, Dagen ord: marginaleffekt.

En ganska så underlig debattartikel i SvD idag. Martin Peterson, docent i filosofi (”ethical issues related to technology, risk, and uncertainty”), tycker sig ha klurat ut ett smidigt sätt att se till så att Sverigedemokraterna får så lite inflytande som möjligt. De övriga partierna bildar ett informellt anti-parti som röstar tvärtemot Sd. Det kommer gnällas om att det är odemokratiskt, alldeles oavsett om det är det eller inte.

Min invändning är att det tycks vara något ologiskt att vilja upphäva Sd:s inflytande genom att på detta högst utstuderade vis centrera sitt egna röstande efter deras åsikter. Nog för att de inte har påverkat de faktiska besluten, men politik är väl ändå ett något vidare begrepp än så och det Peterson framför liknar mer ”pay no attention to that man behind the curtain.” Det funkade inte så bra för Trollkarlen från Oz heller.

Då ligger det nog närmare till hands att det kan stärka Sverigedemokraterna. Inte minst för att de bekräftar Sd:s egna berättelse om att de elaka riksdagspartierna motverkar dem. Eller som Marie Demker uttryckte det för ett tag sedan:

– Att bråka inbördes om hur man ska bemöta dessa partier gynnar bara Sverigedemokraterna.

Uppdatering:
Björn Johnson skriver om förslaget här.

~

Är det något det talas mycket tyst om när det gäller drogpolitiken så är det varför det är så stora pengar inblandade i narkotikahandeln. Själva tanken att drogpolitiken i sig är en stor del av förklaring nämns sällan. På samma sätt som att Rapport kan undervisa oss om att människosmuggling är en lukrativ bransch, och enbart nämna en kriminalinspektörs ord om att ”smugglarna bryr sig inte om människoliv utan vill bara tjäna pengar”. Möjligheten till att tjäna dessa pengar beror på? Stängda gränser, förstås.

Och i någon form av mycket missriktad välvilja (om ens det) så ska situationen för de som tar sig hit göras ännu svårare.

Johnny Munkhammar har en debattartikel på Politikerbloggen där han skriver om en annonskampanj från Systembolaget. Jag har inte själv sett kampanjen, men enligt Johnny så är budskapet

1600 fler dödsfall per år, 14 000 fler fall av misshandel och 16 miljoner fler sjukdagar. Detta skulle vara några följder av att avskaffa Systembolagets försäljningsmonopol på alkohol, enligt Systembolagets egna annonskampanjer. Konsumtionen av alkohol skulle öka med 30 procent, påstår de, vilket åskådliggörs i filmer på Internet. Där visas stökiga hem med tomma vinflaskor på golvet, skumma butiker fyllda av ungdomar och starksprit, samt tomma arbetsplatser.

dessutom

Monopolet lägger stora summor på att försvara sitt monopol. Men har de rätt? Kan de veta, eller åtminstone ha goda skäl att tro, att konsekvenserna skulle bli så negativa? Deras enda källa till påståendena är vad de kallar en ”internationell forskargrupp” som har tagit fram en rapport på uppdrag av Folkhälsoinstitutet”. Den centrala delen i denna rapport är vad som kallas en forskningsgenomgång av amerikanerna Harold Holder och Alexander Wagenaar.

Men det är ingen forskningsgenomgång. Det är en insändare av Holder och Wagenaar, som är ett inlägg i en intensiv debatt om effekten av regleringar på alkoholkonsumtion. Med andra ord har Folkhälsoinstitutet valt ut ett av lägren i en intensiv debatt och valt att bygga slutsatserna på uppfattningarna i enbart detta läger. Och rapporten bygger sin slutsats på en insändare. Hur kan det bli så? Jo, Folkhälsoinstitutet har låtit insändarskribenten Harold Holder själv vara redaktör för rapporten.

Siffrorna som redovisas känner jag igen, eftersom jag kommenterade en rapport som gavs ut av Folkhälsoinstitutet efter det att SVT nämnt den på text-tv. Jag vet inte om det är den rapporten som Johnny syftar på, den här artikeln som han benämner insändare refereras det till och det är ett publicerat brev till redaktören för Journal of Studies on Alcohol där budskapet av titeln att döma verkar vara att deras egna forskning bekräftats av andra. Men jag skulle nog inte hålla med om att den har en central del i rapporten.

Min uppfattning av rapporten för två år sedan var att det var några antaganden som kanske inte var helt lyckade. I scenariot där monopolet ersattes med specialbutiker antog man att öppettiderna skulle öka med 10 timmar per vecka, men det är inte uppenbart hur det skulle gå till i praktiken. De räknade också med ökad reklam, trots att det inte nödvändigtvis har med monopolet att göra. Radioreklam nämns, och har jag inte missat något så är radioreklam för alkohol fortfarande förbjudet. I vilket fall som helst så spekulerar rapporten kring kommande lagstiftning på reklamområdet, och kommer efter det fram till en tänkt ökning av alkoholförsäljningen.

Scenarion, som sagt. För rapporten tar upp två, dels där man säljer alkohol i specialbutiker och dels försäljningen sker i matbutiker. De resultat som redovisades av SVT och som Systembolaget uppenbarligen använder i sin kampanj gäller matbutikerna. Vilket kanske inte är så förvånansvärt, eftersom det är worst case scenario (eller best case, det beror på perspektivet). Hade man i stället valt att redovisa siffrorna för specialbutiker så hade de minskat med ungefär 55 procent; 700 dödsfall, 6 700 misshandelsfall och 7 300 000 sjukskrivningsdagar.

Vilket scenario som är mest realistiskt går ju att fundera över. Jag kommenterade en gång en debattartikel av några andra monopolkramande monopolister, det dåvarande Apotekets företrädare. De jämförde med en situation som inte alls var särskilt realistisk om man såg till hur omregleringar i Sverige gått till tidigare (och det visade sig att jag fick hyfsat rätt om Apoteket). Omregleringen av Apoteket är faktiskt en ganska bra utgångspunkt där receptfria läkemedel får säljas lite varstans men där de receptbelagda fortfarande ska säljas i specialbutiker. Exakt vad som på alkoholmarknaden motsvarar den uppdelningen är väl inte självklart, man skulle kunna tänka sig att dra gränsen där den redan finns idag (mellanöl) och i stort sett enbart konkurrensutsätta Systembolaget. Poängen är att det inte är särskilt sannolikt att en omreglering av alkoholmarknaden skulle innebära ett scenario där alkohol hur som helst skulle kunna säljas i matbutiker. Om det är något problem med Systembolagets annonskampanj så tycks det vara just det.

Bruce Schneier:

I wish that, just once, some terrorist would try something that you can only foil by upgrading the passengers to first class and giving them free drinks.

Vi har ju Hanlon’s razor: ”Never attribute to malice that which can be adequately explained by stupidity.” Och om det inte finns, så skapar jag en ny variant nu: ”Never attribute to malice that which can be adequately explained by laziness.”

Detta i samband med den undersökning som SvD låtit genomföra om hur många som vill att de övriga partierna ska samarbeta med Sverigedemokraterna. Övriga medier påstår samma sak, att 1 av 10 inte vill ha något samarbeta. Samtidigt som det anges att den närmare siffran är 13 procent, vilket förstås snarare är 1 av 8.

En debatt som bubblar upp till ytan lite då och då är ju hur medier ska ”handskas” med Sd. En idé vore väl att vara så noga som möjligt, eftersom det handlar om ett obstinat parti som på grund av alla möjliga och omöjliga fel hos andra utger sig för att vara offer. Sverigedemokraterna behöver ingen extra hjälp.

Uppdatering:
SvD:s rubrik säger nu 7 av 8.

Fairytale in New York

Och här har ni Annika Norlin och David Sandströms version.

Jan Eliassons debattartikel i DN om klimatmötet i Köpenhamn och framtiden är intressant läsning. På så vis att det som puffas för i rubriken, ”FN kan fatta beslut om klimatet utan enhällighet”, inte direkt får den utredning som behövs.

I FN eftersträvas alltid enhälliga resolutioner. Men det är ingen helig regel. Under Sveriges ordförandetid i FN antogs till exempel resolutionen om det nya mänskliga rättighetsrådet efter en omröstning (mer än 170 röster för, 3 emot och 4 som avstod). Detta förfaringssätt är alltså också en möjlighet i klimatförhandlingen för att förhindra att några få länder kan kortsluta hela processen. Detta har för övrigt också antytts av Mexikos president, som är värd för nästa års viktiga uppföljningsmöte.

Jag kanske missar vad Eliasson är ute efter i sin artikel, men nog är det en inte så liten skillnad mellan att FN instiftar nytt råd för mänskliga rättigheter och att FN:s medlemsländer ska vara bundna av ett klimatavtal? Särskilt som det där rådet i praktiken är blaha, blaha. Det ska sägas att att Eliasson har fel i siffrorna om hur många länder som avstod och hur många som var emot, det var 4 länder i den sistnämnda gruppen och 3 i den förra. De som avstod från att rösta var Venezuela, Iran och Vitryssland. Mer relevant är väl då att USA, Marshallöarna, Palau och Israel röstade emot. Någon som tror på en verksam klimatresolution som inte USA går med på?

Och om länderna inte lyckades komma överens i Köpenhamn, varför skulle de då göra det på vis som Eliasson önskar? Det är ju ändå exakt samma aktörer som övertygas. Och exakt samma problem som ska tröskas igenom på nytt. I The Guardian igår hade Mark Lynas en intressant betraktelse från mötet i Köpenhamn (Thomas tipsade om den, tack så mycket) där han lägger väldigt mycket av skulden för haveriet på Kina.

Copenhagen was a disaster. That much is agreed. But the truth about what actually happened is in danger of being lost amid the spin and inevitable mutual recriminations. The truth is this: China wrecked the talks, intentionally humiliated Barack Obama, and insisted on an awful ”deal” so western leaders would walk away carrying the blame. How do I know this? Because I was in the room and saw it happen.

Då känns det mer relevant att tolka Eliassons artikel utifrån perspektivet ”Varm FN-vän värnar om FN”.

Det är angeläget att söka behålla FN-formatet för klimatförhandlingen. Detta kräver att substansbehandlingen och mötesordningen utformas så att meningsfulla resultat kan uppnås. FN riskerar annars att betraktas som irrelevant och helt ställas åt sidan. Det vore djupt ironiskt, ja tragiskt, om inte världsorganisationen spelade en central roll i en global ödesfråga.

Om det är en global ödesfråga så kan man väl tycka att det vore än mer tragiskt om den inte löstes, FN:s inblandning spelar väl enbart roll om det är något som absolut krävs för en överenskommelse.

Uppdatering:
Apropå Mark Lynas artikel så kan det ju vara intressant att jämföra det han skriver

This further strengthened China’s negotiating hand, as did the complete lack of civil society political pressure on either China or India. Campaign groups never blame developing countries for failure; this is an iron rule that is never broken. The Indians, in particular, have become past masters at co-opting the language of equity (”equal rights to the atmosphere”) in the service of planetary suicide – and leftish campaigners and commentators are hoist with their own petard.

med Mikael Löfgrens och Andreas Malms artiklar i DN.

Uppdatering 25 december:
Det här får väl ses som den officiella kinesiska genmälet till det com bland andra Lynas skriver om, jag tycker den är lite intressantare än vad som framgår av TT-Reuters notis. Detta stycket var till och med lustigt:

China, at the conference, also made some concessions to show its sincerity and the spirit of cooperation. For example, China backed off and conceded the target of limiting global warming to a maximum 2 degrees Celsius over pre-industrial times be written into the Copenhagen Accord.

De ville alltså från början inte ha ett mål om att begränsa uppvärmningen till 2 grader, men det gick senare med på det. För min del så ligger det närmare till hands att de själva håller med om kritiken som riktats mot Kina.

Jag kunde haft en lång utläggning om att det som brukar kallas för avsaknad av moral lika väl kan benämnas annorlunda moral, och jämföra med påståendet att Teknikmagasinet är humorlösa. Men det hade varit alldeles för tråkigt.

Nu skall jag ut på lagret och slita åt mig ett lämpligt vapen att straffa vår inköpschef med.

Eller, man är nog inte jätteledsna över att julbocken brändes ner i år igen. I jämförelse med att ta fram en catchig kommunslogan eller ”sätta kommunen på kartan” genom ett stort bygge så känns det som mer omfattande och återkommande uppmärksamhet för en relativt billig peng. Så, grattis till de personer som ansvarar för marknadsföringen av Gävle.

För övrigt så kanske en liknande tradition är på gång i Jönköping.

Jag försöker hitta en lista över människor som ringt i New York-börsens klocka, den som markerar att handeln startas. Snabb googling ger inte mycket. Vet att Göran Persson gjorde det en gång, och att han nu har blivit efterföljd av Darth Vader och ett gäng storm troopers.

Uppenbarligen är det någon på Lucasfilm som har humor (trots den där idiotiske figuren med de långa öronen, vad han nu hette).

[via HuffPo]