Några saker
Det var varken Finansinspektionen eller Feministiskt Initiativ som låg bakom förkortningen denna gången, jag har ju behövt fundera på det tidigare. När Claes Arvidsson ställer frågan ”Vill Fi sänka svensk ubåt?” så handlar det om Finansdepartementet, och så är Fi förstås också en förkortning för fiende.
Jag är ju inte mycket till försvarsvän. Inte så att jag absolut vill ha försvaret avskaffat, men som sagt så gråter jag inte om försvaret läggs ner. Och jag ser inte heller någon anledning till att ha någon specifikt svensk försvarsindustri. Det gör däremot Claes Arvidsson.
Försvarsindustrin handlar om jobb, skatteintäkter och utveckling av högteknologi med spridningseffekter. Men det centrala är att industrin är en del av svensk försvars- och säkerhetspolitik.
Hur är det nu man säger, att generaler planerar för det förra kriget? För min del så finns det bara en anledning till att ha en svensk försvarsindustri, och det är i den händelsen att det bra grejer som framställs. Är det inte det så bör den läggas ner och pengarna kan satsas på något som bär sig bättre, skumbananer eller vad det än må vara. Det centrala för svensk försvars- och säkerhetspolitik torde vara att den utrustning som används är den mest effektiva, och senast jag kollade så hade effektivitet mycket lite med landsgränser att göra.
~
Jonathan Leman tipsar om bloggen Bengtssons frestelser, där första inlägget är en rivstart.
~
Eftersom jag är på det humöret så funderade jag på en koppling mellan religiösa (i allmänhet, och sådär Roland Poirier Martinsson och Göran Skytte i synnerhet) och den stackars koma-patienten. Men det blev tidsnöd, ni får klura ut en själva.
Tags: försvaret, integration
november 24th, 2009 at 11.45
Börja med att säga att jag tror jag hittat en ny blogg att följa, Tack!
Jag är helt med i dina tankar angående försvaret ha det kvar för vi tillverkar kvalitativ utrustning. Sedan tycker jag att vi går med i NATO som jag ser som ett fredsfrämjande samarbete och inte ett krigsförande. En starkt liberalistisk värld kräver en hård rättsstat vilken visar på att människan själv får välja vad det skall göra så länge den inte går över gränsen.