Archive for november, 2009

Foreskallar

måndag, november 30th, 2009

Louise skriver om golfare i november, vilket påminde mig om ett samtal jag hörde häromveckan. Det var ett par golfare, och båda två var jätteglada för vädret. För golfbanan var fortfarande fin och spelbar, och det brukar inte den inte vara ens i Småland vid den här tiden på året.

Så jag förväntar mig en snar debattartikel från Föreningen Svenska Golfentusiaster där de helt utan förutfattade meningar argumenterar mot klimatforskningen och koldioxidskatter.

Okej, kanske inte. Men ärligt talat så skulle jag inte bli förvånad alls om jag hörde något liknande från en av mina golffrälsta släktingar.

[Jag ber om ursäkt för rubrikens Göteborgs-inspirerade skämt.]

Dags för konstitutionsdomstol

måndag, november 30th, 2009

Det brukar sägas ibland att i framtiden kommer vi se tillbaka och undra vad vi egentligen sysslade med förr. Förmodligen, men det är precis lika möjligt att vi kommer att fortsätta att begå gamla och samtida misstag.

För nog har vi väl insett vid det här laget att det där med religionsfrihet är en ganska så bra uppfinning som är värd att bevara. Likväl går schweizarna och röstar emot minareter. Och vad det verkar har det även oroväckande stort stöd i Sverige.

Logiken i beslutet är besynnerligt. Islam är förtryck, alltså ska vi göra som i länder där islam är statsreligion och inskränka religionsfriheten. Dessutom finns det de som på fullt allvar använder muslimska länder som argument för ett förbud, här är ett exempel, och undrar över hur kyrkor behandlas i dessa länder. Samma människor som ställer sig bakom det schweiziska beslutet gnäller inte alltför sällan över mångkultur, men de gör det inte nu när Schweiz importerar det allra sämsta.

Vilket förstås pekar på att det där som brukar kallas för kritik mot den islamska kulturen enbart är ett svepskäl. Problemet är snarare att islam associeras med människor från Afrika och mellanöstern, och det är den gamla vanliga rasismen som visar sig. Valda delar av deras kultur ser de inga problem med, utan är snarare något som omfamnas när det passar.

Steget vidare från detta är att vi på allvar bör diskutera svenskt införande av konstitutionsdomstol, och stärkt grundlag. Som det är idag så är det väl Europadomstolen det närmaste vi har av sådan, som i Åke Green-fallet, men det är knappast tillräckligt.* Nu är ju de politiska partierna i Sverige, särskilt inte de på vänsterkanten, överdrivet förtjusta i sådana domstolar eftersom det minska politikernas makt och därmed demokratin. För min del är det självklart, och det schweiziska beslutet är enbart ett nytt exempel, att vi bör hålla koll även på demokratin.

* Vad jag förstår så fungerar Europakonventionen som lag även i Schweiz, det ska bli intressant att få reda på vad det betyder för minaret-beslutet.

Uppdatering:
Mer hos Neo (Mattias Svensson), Amanda Brihed och Sagor från livbåten.

Uppdatering 2:
Martin Ådahl skriver bra på Newsmill.

Uppdatering 3:
Den alltid like intressante Jason Kuznicki (som också bloggar här) skriver om det hos Cato. Chris Dillow har också alltid tankeväckande perspektiv.

Ja, det är något ruttet i Schweiz

söndag, november 29th, 2009

Jag nämnde ju den där minaret-omröstningen, och nu verkar det bestämt som att nötterna röstar ja. Håller med Amanda fullständigt.

Och jämförelsen med Österrike är ju intressant. När Jörg Haider hamnade i regeringsställning så blev det ju bojkott från övriga EU-länders sidan. Det funkade väl sisådär, men jag vet vill gärna veta vad EU har att säga om icke-medlemmen Schweiz. Kanske Cecilia Malmström har något att komma med, nu när är tänkt att hon ska ha hand om migrationspolitiken.

Uppdatering:
Sakine skriver förstås bra om det här.

Uppdatering 2:
Och Blogge.

Det finns personer som resonerar på en femårings mentala nivå i denna fråga, exempelvis genom att dra rättviseargumentet att om kyrktorn är förbjudna i Saudiarabien, så kan vi minsann förbjuda minareter i Väst. Dick Erixon är en av dessa mentalt efterblivna, kristet hängivna och xenofobiskt störda personer, trots att han fysiskt är något äldre än fem år.

Vi har nämligen kommit längre. Vi behöver inte åter sänka oss till Saudiarabiens nivå. Vi vill inte ha den kulturella och politiska monokultur som råder i Saudiarabien, med moralen inskriven i lagboken – sharia.

Ehum…

söndag, november 29th, 2009

Times Online: Paperwork blunder leaves Vanuatu PM without a job

The Prime Minister of the tiny Pacific nation of Vanuatu has been left red-faced and jobless because he forgot to hand in an absence note before heading to the Commonwealth Heads of Government Meeting in Trinidad and Tobago last week.

Prime Minister Edward Natapei lost his seat after failing to notify the speaker of the house that he could not attend parliament, even though he was out of the country on official business.

He had fallen foul of the regulation that members of parliament will forfeit their seat if they miss three consecutive sittings of parliament without notifying the speaker of the reason for their absence.

Lästips

söndag, november 29th, 2009

Dagens citat

lördag, november 28th, 2009

Stumbling and Mumbling: Taxes, incentives & the long-run

What I’m getting at here is a point made by Assar Lindbeck (pdf, p323) – that the short-run response to incentives can be dampened by habits, social norms and other path dependencies. It is only as these fade away, over decades, that the full effect of disincentives is felt.

Lite fredagsunderhållning

fredag, november 27th, 2009

Micke Kazarnowicz retweetade den här roligheten från Nyhetstecken igår.
arbetsförnedring

Den som ändå slapp partipolitik

fredag, november 27th, 2009

Om ekonomer har problem med att komma med generella råd så torde statsvetenskapen ha ännu större problem med samma sak. Särskilt när det gäller det där med att vem som ska regera med vem i en koalition. Så artikeln om Mona Sahlin och hennes motstånd mot minoritetsregeringar väcker ett antal frågor.

Mona Sahlin har bildat den rödgröna alliansen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet mot de borgerliga, men säger nu att det måste bildas en blocköverskridande regering om SD blir invalt och inget av de politiska blocken kan bilda en majoritetsregering på egen hand.

– Inget annat än en majoritets­regering är acceptabelt. Med de utmaningar som Sverige står inför de kommande åren vore det politisk katastrof med en minoritetsregering som är beroende av Sverigedemokraterna, säger Mona Sahlin till DN.

– Jag vill inte försätta Sverige i den situation vi hade 1991–94 då den borgerliga regeringen var beroende av Ny demokrati.

Mona Sahlin säger att hon kommer att kontakta samtliga borgerliga partiledare om den rödgröna alliansen blir störst i valet men inte kan bilda en majoritetsregering.

– Men jag ser inte Moderaterna som deltagare i en bred regering, i första hand är det Folkpartiet och Centern som är aktuella, säger Sahlin.

Motargumentet, som både Fredrik Reinfeldt och statsvetaren Marie Demker framför, är att Sverigedemokraterna snarare kommer att gynnas om den sortens blocköverskridande politik förs. Medan Mona Sahlin menar att Sverigedemokraterna kommer att gynnas av om en minoritetsregering gör sig beroende av Sd.

Först och främst så undrar jag om inte riksdagspartierna redan förlorat. Inte på grund av Sverigedemokraterna och den politik de vill föra, utan på grund av att de själva är så förbannat ängsliga. Eller som Demker säger, ”Att bråka inbördes om hur man ska bemöta dessa partier gynnar bara Sverigedemokraterna.”

När det gäller frågan om blocköverskridande regering eller inte så kan jag åtminstone se en intuitiv anledning till varför det parti man vill undvika kommer att växa sig starkare. I Sverigedemokraternas fall kommer det passa väl in i deras berättelse där alla är elaka mot dem.

Men hur är det egentligen med Mona Sahlins alternativ, om man gör sig beroende av dem. Möjligtvis har jag för stunden en alldeles för naiv bild av politiker, men förutsätter inte resonemanget att regeringen tar in Sverigedemokraternas politik (och möjligtvis deras politiker) in i regeringen? Är det helt självklart att man kommer att göra det? Det finns förmodligen en viss fara för det med tanke på att politiker är förtjusta i makt, men nog måste väl också blockens politik och förhållandet mellan blocken spela in. Om jag inte misstar mig så verkar det som att det förutsätts att Sd kan spela ut de två blocken mot varandra, men jag kan nog tänka mig en situation där det är Sd som tvingas välja att följa en politik som de inte gillar utan att få något direkt för det. Åtminstone i teorin, sedan om det blir så i praktiken är en annan sak.

Som man ropar i skogen får man svar

torsdag, november 26th, 2009

Enligt TT så har Socialdemokraterna låtit Novus Opinion göra en undersökning där de frågat folk vad de tycker om regeringens politik i frågan om krisen inom fordonsindustrin.

En undersökning från Novus Opinion ger Socialdemokraterna vatten på sin kvarn i kritiken mot regeringens hantering av fordonskrisen.

Undersökningen visar bland annat att bara 16 procent av 1 000 tillfrågade anser att regeringen gjorde rätt som inte införde vare sig skrotningspremie eller utbildningssatsningar för att motverka krisen inom fordonsindustrin.

Jag undrar om frågan verkligen är så underlig som den framstår. Själv skulle jag ju inte säga att utbildningssatsning motverkar krisen, utan snarare dess efterverkningar i form av arbetslöshet. Till skillnad från skrotningspremie som är tänkt att motverka krisen i sig genom att folk köper bil. [Uppdatering: Undersökningen finns nu på sossarnas hemsida, det verkar som att frågeställningen är precis så besynnerlig.]

Och det är en relevant invändning. För i frågan om utbildningsplatser så är det inget man behöver rusa iväg med utan det är sådant som i större utsträckning går att ta efterhand som arbetslösheten faktiskt uppstår. Dessutom har ju regeringen presenterat utbildningssatsningar.

Mer intressant är kanske att det där med skrotningspremier är en hyfsat korkad åtgärdthe broken window fallacy – som inte bör genomföras. För det första, om den över huvud taget ska ha en effekt så borde den vara ganska stor. Oppositionen ville ha 5000 kronor, plus 20000 om man köpte miljöbil. Får det en effekt så är det högst osäkert i vilken utsträckning det faktiskt är en extraeffekt och inte en som tidigarelagts. Dvs köp som skulle ha gjorts i vilket fall som helst sker under den tid som premien är tillgänglig.

För det andra kan man ju ta det där med importbenägenhet i beräkningen, och notera att Saab och Volvo har ungefär en fjärdedel av nybilsmarknaden. Tillsammans, och där Volvo står för avgjort den största delen. Som åtgärd för att rädda Saab hade det varit fullständigt bisarrt.

För det tredje så finns det förstås en marknad för begagnade bilar. Att skrota dem gynnar inte låginkomsttagare, varken här eller i utvecklingsländerna.

Om Socialdemokraterna ändå klappar sig axeln för att de har samma åsikt som allmänheten så innebär det att de inte har något mot visa sig som ekonomiskt illiterata för skramla ihop röster.

Uppdatering:
Inte för att jag vill att oppositionen ska få mer inspiration till dåliga förslag. Men ändå.

In U.S. history, there may have been no better time to own a junk car, a rattling old fridge and a leaking dishwasher.

On the heels of its ballyhooed ”Cash for Clunkers” program for cars, the federal government is expected to finalize details in the coming weeks of another tax-supported shopping extravaganza, known as ”Cash for Appliances.”

Supported by $300 million from the economic stimulus, the program will offer rebates to consumers who buy energy-efficient refrigerators, dishwashers, air conditioners and other appliances to replace their older models.

And like the $3 billion cars program that gave consumers money for swapping their clunkers for more fuel-efficient rides, the appliance initiative seems destined to inspire shoppers, drive up sales for a while and profoundly divide economists over how much lasting good this chunk of government spending will do for the economy.

Till och med Systembolaget sköter sina affärer bättre

torsdag, november 26th, 2009

SVT:s Peter Rawet har skrivit en krönika efter det att Koenigsegg har backat ut ur Saab-garaget.

Nu letar alla med ljus och lykta efter det sista halmstrået när Saab personvagnars köpare, Koeniggsegg group, hoppar av. Men var det en seriös köpare med ett seriöst alternativ från början? Är verkligen Koeniggsegg group förklaringar trovärdiga. Kolla exemplet – tänk efter hur du skulle ställa dig till det här förslaget:

Du står i kön på systembolaget. Längst fram i kön står en propert klädd man som ska köpa en låda champagne. När han ska betala halar han fram en hundralapp – häpp.

Stopp säger naturligtvis kassören som vill ha några tusen till för champagnen. Mannen förklarar då sakligt att han har några vänner i utlandet, som skjuter till resten – i sinom tid.

Sedan lägger han till att om det skulle gå åt skogen så ställer alla i kön upp och stöttar hans champagneköp – med sina plånböcker. Ställer du upp på den här ”dealen”?

Han jämför alltså Saab med en låda champagne? Min variant hade varit ett tankeexperiment där du står på Systemet och ska köpa en flaska Vino Tinto. Fast den hade de i och för sig vett att lägga ner. Och Rawet inser sitt misstag att jämförelsen med champagne är dålig.

Naturligtvis finns det viktiga invändningar mot att jämföra ovanstående ”systemethistoria” med Saab. Den viktigaste är naturligtvis att det står mycket viktigare världen på spel i Trollhättan än någons champagnedrickande, uppåt 12 000 arbetstillfällen enligt vissa beräkningar om underleverantörer och andra räknas in.

Eller inte. Nej, det som står på spel är ett kasst företag som har varit kopplad till respirator alldeles för länge.

Det där med närståendestöd till HIV-smittade

onsdag, november 25th, 2009

Nu tänker jag ge mig ut på djupt vatten, eftersom jag varken är juridiskt bevandrad eller någon expert på socialförsäkringar. I alla fall så har det twittrats en del om anhörigstöd till HIV/AIDS-drabbad, och det påstås att bara de som fått smittan genom blodtransfusion eller inomäktenskapligt sex får sådant stöd.

Personligen tyckte jag att det lät mest som en faktoid, och när jag till sist blivit tipsad om den relevanta lagtexten så står jag nog fast vid det.

4 § En närstående som vårdar någon som är svårt sjuk har rätt till ersättning för tid då han avstår från förvärvsarbete i samband med vården. En närstående har rätt till ersättning då han vårdar någon som vid behandling av honom inom den svenska hälso- och sjukvården har fått infektion av hiv (humant immunbristvirus) genom smitta vid användning av blod eller blodprodukter. Detta gäller även om den som vårdas fått infektion av hiv genom smitta av en sådan person, om de är eller varit gifta med varandra eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden och om smittan ägt rum innan den först smittade fått kännedom om sin infektion.
Om vårdaren får oreducerade löneförmåner under tid då han bedriver studier, jämställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete vid tillämpning av föreskrifterna om ersättning enligt denna lag, i den mån vårdaren går miste om löneförmånerna. Lag (1993:333).

[...]

6 § /Upphör att gälla U:2010-01-01/ Ersättning utges för högst 240 dagar sammanlagt för vård av person som avses i 4 § första stycket andra och tredje meningarna och för högst 60 dagar sammanlagt för varje annan person som vårdas. Lag (1994:318).
Ändrad gm SFS 1993:333, ikraft 1993-07-01, överg.best.
Ändrad gm SFS 1994:318, ikraft 1994-07-01

6 § /Träder i kraft I:2010-01-01/ Ersättning utges för högst 240 dagar sammanlagt för vård av person som avses i 4 § första stycket andra och tredje meningarna och för högst 100 dagar sammanlagt för varje annan person som vårdas. Lag (2009:1049).

Till att börja med kan det ju nämnas att några vänsterpartister motionerade i ämnet för några år sedan.

Min första tolkning var att det i princip handlar om två olika grupper. Alla svårt sjuka, där ingår förstås HIV-smittade, har rätt till 60 dagars närståendestöd. Det är fjärde paragrafens första mening. De som HIV-smittats genom blodtransfusion har däremot rätt till 240 dagar, det är andra och tredje meningen i samma paragraf.

Läser man propositionen (främst avsnitt 2.1 och 2.2) bakom paragrafen så framgår det att den utökade tiden är att betrakta som ett skadestånd. Det framgår också av Socialförsäkringsutskottets betänkande till motionen:

Beträffande frågan om närstående till en person som smittats av hiv skall ha rätt till 240 dagars ledighet oavsett orsaken till infektionens uppkomst kan nämnas att den utökade vårdtiden föranleddes av att personer genom smitta vid användning av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården fått en infektion av hiv. Bland de skadeståndskrav som restes av de smittade var bl.a. att det skulle vara möjligt för anhöriga att vårda den smittade utan att förlora inkomst. På förslag av egeringen beslutade riksdagen om förlängning av vårdtiden vid vård av en sådan hiv-smittad person till 240 dagar (prop. 1992/93:178, bet. 1992/93:SfU17, rskr. 1992/93:335). Utskottet, som noterar att den utvidgade vårdtiden föranletts av det ansvar hälso- och sjukvården haft för aktuella personers livssituation, finner inte skäl att föreslå en utvidgning av vårdtiden för vård av andra grupper än de avsedda.

Personligen tycker jag att det är högst rimligt att de som smittades vid blodtransfusion ska ges skadestånd. Sedan kan man förstås ha tankar kring på vilket sätt det sker, men jag ser inget principiellt problem med att denna grupp bland annat ges längre anhörigstöd. Och jag ser inget sexmoraliserande och rasistiskt bakom det.

Lästips

onsdag, november 25th, 2009