Ett ja till förstatligande
Folkpartiet skriver på DN Debatt om att de vill att staten återigen ska få huvudmannaskapet för skolan, alltså vända på den reform som Göran Persson drev igenom runt 1990 under sin tid som skolminister. Edvin Alam undrar om det också gäller friskolorna och inte bara de kommunala skolorna. Fast som jag förstår förslaget så handlar det mer om övergripande styrning än skolorna i sig. Idag styr kommunerna skolan, och de styr över kommunala skolor och friskolor som en organisation högre upp. Det Björklund och de andra vill är att staten återtar det övergripande ansvaret, och det påverkar inte nödvändigtvis skolorna rent organisatoriskt i någon större utsträckning. Hade Folkpartiet sagt att staten ska ta över styrningen och att skolpengen ska försvinna, då hade jag blivit orolig.
Ekonomisk Debatt hade inför förra valet en valspecial där en rad olika ekonomer fick skriva debattartiklar om något de önskade sig. Eva Mörk skrev just om ansvaret för skolan:
”Vård, skola, omsorg”, så har ropen skallat i åtskilliga valkampanjer, och inget tyder väl på att årets valkampanj kommer att glömma bort dessa klassiska slagord. Och vård, skola och omsorg är förvisso viktiga välfärdstjänster; tjänster som tillsammans med socialförsäkringssystemet i stor utsträckning bygger upp vår välfärdsstat. Dessutom är det tjänster som berör. Därför är det väl inte så konstigt att politikerna frestas att ta till dessa slagord i kampen om väljaren.
Något som är lite märkligt i sammanhanget, och som jag tror inte alla tänker på, är dock att vi i Sverige faktiskt har valt att decentralisera beslutsfattandet om just vård, skola och omsorg till kommuner och landsting. Detta är alltså frågor som egentligen borde diskuteras i de lokala valkampanjerna snarare än i den nationella. Det faktum att dessa frågor ändå diskuteras så flitigt av nationella politiker tyder helt klart på att det här finns ett problem med oklart ansvar i uppdelningen av uppgifter mellan kommun och stat. Detta oklara ansvar illustreras också av att ansvaret för dessa tjänster förvisso är decentraliserat, men att det ändå i slutändan är de centrala politikerna som bestämmer förutsättningarna för den kommunala ekonomin och alltså även kommunernas möjligheter att tillhandahålla vård, skola och omsorg.
Sedan följer argument för och emot, och åtminstone jag blev övertygad om att en centralisering inte är en dum idé. Eva Mörk är en av bloggarna på Ekonomistas, kanske får vi se en uppföljning där idag.
Uppdatering:
En annan av bloggarna på Ekonomistas, Jonas Vlachos, skriver om debattartikeln här.
Tags: skolpolitik
