It was the sound of a crescendo
Min morgonrutin består vanligtvis av att när jag vaknat slå på tv:n för att få reda på senaste nytt och att försöka få en glimt av Ulrika Andersson när hon läser vädret. Gårdagen stora nyhet var förstås rånet i Västberga. Helikopter och avledande manövrar, nog var det väl något imponerande ändå med tillvägagångsättet? Vilket jag också twittrade om. Kjell Häglund ville se ett filmmanus. [Uppdatering: Kjell har en text på Weird Science om helikopterrånarna.]
Det kan förstås vara den tidiga morgonens yrvakenhet och kaffebrist som gjorde att jag blev imponerad. Men det tror jag inte, för jag tycker fortfarande att det var ett ganska så innovativ metod. På Jönssonligans nivå, inte Ocean’s Elevens. Det är läge att hålla med Henrik Bredberg och Lars Lindström om att det fanns omständigheter som gjorde att rånarnas arbete förenklades. Men de flesta av oss har ändå en förmåga att hålla isär filmens lysande planer och det destruktiva i verkligheten, och jag finner Lindströms avslutning intressant:
Hur välrepeterat och Hollywoodartat helikopterrånet än var får vi inte glömma att det här är destruktiva personer, farliga och tungt beväpnade brottslingar, som inte förtjänar att kallas smarta. Att bli kriminell är alltid obegåvat.
Det påminner en del om Ayn Rands rationella egenintresse, att koppla samman det som är moraliskt rätt med vad som är rationellt. Personligen har jag aldrig funnit resonemanget intressant eller korrekt.
I vilket fall som helst så finns det åtminstone två olika perspektiv. Man kan se det som att rånarna på ett begåvat sätt löste problemet att utföra just ett rån. Till skillnad från om något de missat hade gjort att de misslyckats. Här kopplas det ihop med måluppfyllelse, utan att för den delen säga något om målet i sig är rätt eller värt att uppnå.
Det andra perspektivet handlar just om målet, är det begåvat att bli kriminell? Det borde hänga ganska mycket på vilka alternativ man har, rimligtvis finns det lägen där kriminalitet är en av få utvägar och det mest begåvade valet.
Men sådana teoretiska, filosofiska resonemang bortses det ofta från. Min känsla är att Lindström i stället baserar sitt påstående om att kriminalitet alltid är obegåvat på en vilja att se brott som något som borde vara ett dåligt val, eftersom brott per definition är moraliskt fel. Fast då är vi inne på rent önsketänkande.
Tags: kriminalitet
