Ovärdigt folk
Jag har på annat håll sagt det som jag egentligen tycker finns att säga om Göran Hägglunds artikel om det där folket som inte är zombies. Den efterföljande debatten har jag bara följt med ett öga, så jag kanske har haft oturen att missa de intressanta delarna. Men så läste jag Björn Wimans artikel i Expressen:
Också Palmes tal kan – i all sin retoriska fulländning – sägas handla om ”verklighetens folk”. Men med en viktig skillnad: han hänvisar genomgående till ”människor” – ett ord som bara förekommer en enda gång i Hägglunds artikel. KD-ledaren använder i stället avhumaniserade begrepp som ”svenskar”, ”folkflertalet”, ”vanligt folk” och ”Svenssons”.
Skillnaden i språkbruk är inte bara en banalisering, tror jag, utan ett uttryck för ett helt skifte i politikers människosyn. Palme talade om att ”få leva som fri medborgare, likvärdig med andra i samhället”. Hos Hägglund finns överhuvudtaget inga medborgare, framför allt inte fria.
De höga hästarna får dock plats i Hägglunds vildvuxna metaforik. Avslöjande. Det är han själv som gjort människan till demokratins kreatur.
Snyggt. Fast inte alls oproblematiskt, och knappast så mycket bättre heller. För inte är medborgare så mycket mer humaniserade än de begrepp som Hägglund använder sig av. Inte heller är medborgare särskilt inkluderande, snarare har det alltid handlat om en grupp av människor med upphöjd status jämfört annat. Möjligtvis likvärdiga med andra medborgare, men inte andra människor. Från början hade vi medborgare i de grekiska stadsstaterna, där kvinnor och slavar effektivt exkluderades från att vara medborgare.
Sedan dess har det förstås blivit bättre, men det är ändå så att vi har en uppdelning mellan medborgare och icke-medborgare. Invandrare måste söka uppehållstillstånd, de som får det har annan status än papperslösa invandrare men måste också söka om medborgarskap för att få samma upphöjda ställning som de som är födda här. Man kan tänka sig att medborgare här ska förstås i en överförd betydelse, något åtminstone mycket snarlikt människa utan att göra någon någon skillnad. Frågan är varför man ska tolka det som så, samtidigt som man bedömer Hägglund som att han har en annan människosyn. Personligen har jag fasligt svårt att se den här skiftande människosynen, och varför Olof Palme nödvändigtvis skulle ha en bättre och mer human där människan inte är demokratins kreatur. Det sistnämnda har jag mycket svårt att gå med på.
Tags: medborgarskap, Sverige
