Sweden’s Next Top Model
Min lokala blaska – som fortfarande inte klurat ut det där med internet – hade igår en intressant artikel om kalkylmodeller som används vid beslut om investeringar i t.ex. järnvägar. Förmodligen var artikeln införd i Jönköpings-Posten, även det en Herenco-tidning, och anledningen var att det skulle komma besked om den där höghastighetsbanan.
Av artikeln får man veta att den den beräknade samhällsekonomiska nyttan av banan som ska gå genom Jönköping beror på vilken modell man använder sig av. Enligt en modell, Sampers, skulle nyttan uppgå till 58 miljarder kronor. Att jämföra med kostnaden för bygget som beräknas till 75 miljarder. Användes i stället modellen Samvips så får man fram nyttan 79 miljarder, och då är det alltså en samhällsekonomisk vinst. Inte överdrivet stor, men ändå en vinst.
Fast det mest intressanta var kanske att det lät lite som en såpa när de olika modellernas förespråkare uttalade sig. Oscar Fröidh vid KTH tyckte att den modell som de utvecklat, Samvips, var bäst och Roger Pydokke vid VTI tyckte att Sampers var bäst. Och den naturliga slutsatsen som artikeln drar är att det finns för- och nackdelar med båda modellerna, och i slutänden så är det ändå en fråga för politikerna vad som ska byggas.
Jag tittade lite på den utredning som presenterades igår för att se hur de handskades med problemet. Det visade sig att man valt modellen Samvips, och man får fram en vinst. Den så kallade nettonuvärdeskvoten uppgår till 0.15, vilket innebär att nyttan är 15 procent större än kostnaden. Med tanke på att megaprojekt har en tendens att bli ganska så mycket dyrare än vad det är tänkt så hade man kanske kunnat önska sig en något större kvot om nu projektet ska förespråkas. Några siffror för den andra kalkylmodellen anges inte, däremot argumenteras det för att Samvips är bättre än Sampers. Men eftersom jag såg att Lars Hultkrantz var utredningens sakkunnige, och han kan sina saker, så tänkte jag inte alltför mycket på dessa saker.
Det kanske jag skulle ha gjort, eftersom Hultkrantz själv inte alls är förtjust:
Utredningen redovisar en glädjekalkyl som inte duger som underlag för ett beslut om denna jätteinvestering. Men inte bara ekonomin är ett olöst problem. Ett höghastighetsnät måste passera ett stort antal högt skyddsvärda och vidsträckta områden. Hur det ska kunna göras på sätt som kommer att kunna tillåtas klarläggs inte och är till stor del okänt.
Nu är det förstås, som sagt, i slutänden en politisk fråga. Men det innebär ju inte att det går lika bra med ett undermåligt beslutsunderlag. Att det är en politiska fråga visas också av att såväl motståndare som förespråkare gör sina egna små saker av utredningen.
Liberalerna på Expressens ledarsida tycks utgå från att det räcker med en vision, sedan får det kosta vad det vill. Eventuella invändningar mot att nyttan i jämförelse kanske inte är så där värst stor kan ju alltid bemötas med ett Edmund Burke-citat, även om det i sammanhanget knappast är relevant.
Liberalerna på DN å sin sida drar till med ”usch, vad mycket”-argument och tycker att kostnaden är hisnande. Eventuell nytta avvisas med att prognoser är gissningar. Sedan övergår de till att använda sådana prognoser i alla fall, för Expertgruppen för miljöstudier [pdf] kunde ju användas som motargument.
Precis som med det där stundande motorvägsbygget så får kulramen en slagsida när politiska intressen blir involverade. Det var ingen större överraskning.
Tags: infrastruktur, megaprojekt
september 15th, 2009 at 21.02
På mitt allra första riktiga jobb sa min chef en gång ”Varje gång jag hör orden samhällsekonomisk nytta så osäkrar jag min revolver. Om man inte får en kalkyl att gå ihop på något annat sätt – och det vet varje ekonom hur enkelt det är – så drar man till med samhällsekonomisk nytta”
Det ligger en hel del i det.