Humor och monarki
Det bästa med den rojalistiska yran är att man får höra så lustiga argument där monarkin försvaras. Smålandspostens Marcus Svensson:
Det statskick vi har i Sverige kan förvisso verka motsägelsefullt ur ett snävt demokratiskt perspektiv. De flesta ställer nog upp på tanken att ingen människa av naturen är överordnad någon annan och att den politiska gemenskapens statskick och form därför måste utformas av medborgarna, i frihet. Men det hör också till varje folks rätt att fritt välja statsform, så länge den inte kränker någons naturliga rättigheter. Eftersom ingen har en naturlig rätt att bli statsöverhuvud, så innebär vår konstitutionella monarki inte heller någon kränkning av någons rätt. Så länge den svenska konstitutionella monarkin vilar på folkets samtycke är den därför också att klassa som en demokratisk institution. Få ifrågasätter i dag att kronprinsessan Victoria och prins Daniel, hertig av Västergötland, skulle utgöra något annat än en tillgång för den.
Någon naturlig rätt att bli statsöverhuvud har Victoria förstås inte. Men det är ju uppenbart att just hon och ingen annan har givits rätten att bli statschef. Att beslutet fattats på demokratisk väg gör inte saken bättre.
Något tillspetsat förstås, men det var inte heller så många som kubaner som ifrågasatte att Raul Castro skulle efterträda Fidel. Kuba är förstås ingen demokrati, de har inte fått välja. Lika lite som vi i Sverige har fått välja om vi vill ha den svenska varianten av monarki. Har det någonsin dykt upp som en ordentlig fråga i valet? Förstås inte, frågan är mer övergripande än så och skulle egentligen ha behandlats i folkomröstning. I Sverige har vi monarki av tradition, inte för att vi demokratiskt har bestämt det. Och hade vi bestämt det demokratiskt så hade det inte varit bättre, om man nu inte anser att makt är rätt.
Apropå Kuba så har Sverige begåvats med René Vázquez Díaz. Han är född på ön och är diktaturens vän. Så vi kanske ska strunta i vad han skriver om kulturutredningen, men terminologin utgör ändå ett humoristiskt inslag:
Kulturpolitiken ska inte motverka kommersialismens negativa verkningar. Detta förslag från kulturutredningen utgör ett steg tillbaka i utvecklingen. Den ekonomiska krisen visar att utredarnas marknadsmässiga kultursyn är historielös, och den kan endast förklaras av utredningens demokratiska underskott.
Regeringen vågade inte tillsätta en traditionell parlamentarisk utredning där samtliga riksdagspartier var representerade. En sådan skulle ha fört en fördjupad diskussion om kulturutövarnas konkreta livsvillkor i ett samhälle som är hotat av marknadens tillkortakommande. Betänkandet verkar skrivet av politiska kommissarier istället för av fackmän.
Tags: demokrati, knugahuset
