Några saker
Hos FP Passport kan man se bilder på när Richard Branson deltar i det där flykting-jippot jag nämnde förra veckan. Uppenbarligen en traumatisk upplevelse.
Världsarv är jag inte så förtjust i. Eller snarare, idén att godtyckligt göra upp en lista över saker som på något vis behöver statligt skydd stör mig på samma sätt som en statlig kanon inom litteratur eller vad som helst. Nu har man också fått för sig att det behövs en lista på immateriella världsarv, och eftersom länderna får nominera hej vilt så spekuleras det i att det svenskaste av svenska är ”Midsommar- och luciafirande, Vasaloppet och traditionen att lägga in surströmming”. I rest my case.
SvD skriver om ”köpta” professorstitlar i form av adjungerade professurer. Att företag är med och betalar ser jag inte som ett problem i sig, däremot är det ett problem om de ses som riktiga professorer (Stefan Fölster är ett ett exempel). Lars Calmfors är med på ett hörn i artikeln, han tog upp problemet i Ekonomisk Debatt 1997. Där påpekar han också att det finns skillnader mellan olika områden, en adjungerad professor inom naturvetenskap och teknik kan ofta ha mer kunskaper inom sitt specialområde än vad en riktig professor har. Inom t.ex. nationalekonomi så är det förmodligen inte så, även om det finns gränsfall (jag minns att jag haft kurslitteratur som var författad av ekonomer från ett försäkringsbolag och Riksbanken, då handlade det om finansmarknader). Jakob Heidbrink skriver också om SvD:s artikel och har några invändningar.
Tags: dumheter, kulturpolitik, Vetenskap
februari 4th, 2009 at 22.05
[...] Så klart börjar det på bloggar spekuleras kring vilka traditioner och riter som ska upp på listan. Små grodorna kring midsommarstången, sill och nubbe, Alla helgons dag från den prehalloviniska eran och en del annat. [...]