Sänd mina rötter regn

Peter Wennblad har ju haft ett stående inslag i Neo där han tar upp diverse konstigheter under rubriken Sagolika Sverige. Eftersom Peter numera befinner sig på Gotland så ockuperar jag det inslaget i senaste numret*.

Mitt lilla bidrag handlar om Vandalorum, ett museum som är tänkt att byggas utanför Värnamo och som jag nämnde här på bloggen för några år sedan. Då såg det ut som att det inte skulle bli något, men nu är det på gång igen.

Nu råkar det ju vara ett museum som det handlar om, men det är för den delen ingen ”avskaffa kulturpolitiken”-artikel. Jag hade haft samma inställning om det hade varit något annat, förmodligen dödfött, projekt som kostat hundratals miljoner kronor, med syftet att sätta en ort på kartan. Det tycks mig som sådana bevekelsegrunder gör att politiker och andra mister förmågan att kritisera.** Det gäller både höger och vänster, för övrigt. Nu råkar jag ju dessutom bo i Jönköpings län, och har anknytning till Värnamo genom min pappa, så det rör mig personligen.

Det här med namnet Vandalorum dyker upp på ett hörn också. Pontus Hultén som var inblandad i projektet en gång i tiden trodde att Vandalerna kommer från Sverige. Det gjorde de med största sannolikhet inte, men det hindrade dem inte från att ha en utställning med namnet Den sanna historien om Vandalerna. Och att försvaras:

Namnet Vandalorum är Pontus Hulténs idé. En idé han fick då han stod framför Drottning Kristinas grav i kryptan Peterskyrkan Rom.
Drottning av ”Svear, göters och venders”.
Venders är = Vandalorum på latin. [Från början hette det Rex Slavorum och syftade på de slaviska vender som bodde vid Östersjön. Det blev senare till Rex Vandalorum, som är de germanska vandalerna.]
Pontus gjorde även utställningen ”Den sanna historien om Vandalerna” en av de första stora postmoderna utställningarna i Sverige. Ett underbart ”michmasch” av olika historiska föremål som ställdes ut i Värnamo år 2001.
Alla vetenskapligt skolade historiker gick i taket. Detta var innan man förstod vad postmodernism är för något. Det finns ingen skolad historiker som en skulle andas att det finns någon ”sanning” i historien, där finns enbart tolkningar. Jag såg utställningen och förundrades över att detta var tillåtet att göra. (Vid tidpunkten för utställningen var jag historiestuderande vid Växjö universitet.) För Pontus är allt möjliget! [Trots att han är död?]
Läs även vad Lars Rydbeck FD, docent i nytestamentlig filologi skriver och förfasar sig över. Han förstod inte att detta var konst! http://aigis.igl.ku.dk/2003,2/LR-Vandal.pdf

Det finns ingen sanning, bara tolkningar, men det var den sanna historien om Vandalerna som berättades. Om inte konst så konstigt, och det påminner alltför mycket om en historia om Hunnerna som Martin Rundkvist skrev om på sin blogg för ett tag sedan.

* Artikeln finns inte med i innehållsförteckningen där, men jag tyckte då mig se den när jag bläddrade igenom numret.
** Jag undrar om någon har forskat på det här med city branding och hur effektivt det är i ett förlängt perspektiv, alltså om det gör städerna mer attraktiva för arbetsgivare, arbetstagare, investerare, turister och så vidare. Något att ta reda på kanske.

Tags: kulturpolitik, marknadsföring, stadsplanering, underligheter

This entry was posted on tisdag, februari 3rd, 2009 at 19.13 and is filed under Konstigt, Sverige. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.