Sänd mina rötter regn

Top Ten Facts About Kevin M. Murphy

9. The Prisoner’s Game has no dominant strategy when the other prisoner is Kevin Murphy.

Expressen har publicerat en MUD. Inte Multi User Dungeon, utan en Mycket Underlig Debattartikel. Författaren menar att det finns en konspiration mot monarkin. I smyg tänker några krafter införa något som liknar republik, där riksdagen får rösta om vem som ska bli monark.

I praktiken kommer det ske i tre steg. Först riktas kritik – en i all väsentlighet liberal sådan – mot kungahusets ekonomi. På samma sätt som Arbetsmarknadsverket och Skatteverkets ekonomi skärskådas så kommer också kungahusets att göra det. På så vis blir monarkin ”avmystifierad”. När kungahuset blivit mer av en myndighet så kommer en generaldirektör för densamma att tillsättas. Denna genereldirektör kommer att få mer och mer att säga till om, och monarken kommer att likna en vanlig statstjänsteman. Sedan, i det tredje steget, kommer riksdagen att börja rösta om vem som ska bli monark.

De som ”snabbare än vi anar” kommer genomföra det här trolleriet är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Den som totat ihop debattartikeln är Henrik von Sydow.

Det är ett skämt, förmodar jag. Jag kom att tänka på den där filmen man fick se i skolan några gånger, The Wave. Den baseras på en verklig händelse, ett försök på en skola i Kalifornien där en lärare fick eleverna att delta i en massrörelse. Eller, förmodligen är det inte alls ett skämt, von Sydow förklarar att han blev anhängare av monarkin efter tsunamin 2004 (enligt von Sydow var det vintern 2005, det är väl en definitionsfråga):

För egen del är jag, numera, anhängare av vår monarki. Kungens agerande vid tsunamikatastrofen vintern 2005 bevisade att det traditionella och konstitutionella argumentet för monarki var giltigt och relevant också i Sverige på 2000-talet. Vi behöver, uppenbart i kristider, offentliga institutioner som är genuint gemensamma, samlande och icke-politiska.

”Strength through discipline, strength through community, strength through action, strength through pride.”

Men som liberal önskade man ju nästan att Henrik von Sydow har rätt om den där konspirationen, även om valmonarki enbart är det näst bästa.

SVT:s vd Eva Hamilton skriver på Brännpunkt idag, hon efterlyser lagstiftning så att SVT kan lägga ut sitt arkiv på internet. Det handlar förstås om upphovsrätt:

En förutsättning för att SVT kan presentera Jonas Gardells hyllade drama De halvt dolda, K Specials film om Olle Ljungström eller Melodifestivalen är att en musiker, en regissör, en begåvad dramaförfattare eller en skådespelare faktiskt får betalt för att jobba. Att de får ersättning för användandet av upphovsrätten till sina verk.

[...]

SVT:s arkiv är en skatt. Där finns föreställningar från den gamla tv-teatern, Humle och Dumle, upphetsade ordväxlingar från 1970-talets kärnkraftsdebatter och Svansjön i många olika versioner.

Vi väntar fortfarande på lagstiftningen för att kunna möjliggöra detta.

Hösten 2007 uppvaktade SR:s dåvarande vd Kerstin Brunnberg och jag justitie- departementet för att få de legala verktygen för att kunna tillgängliggöra och därmed återanvända SVT:s och SR:s programarkiv. Ett sådant verktyg är en avtalslicens, rätten för till exempel Copy Swede att representera alla upphovsmännen, deras dödsbon och anhöriga, som fortfarande ska ha betalt varje gång deras verk sänds i repris eller läggs ut på internet.

Fast det mest intressanta är inte vad som står i artikeln, utan vad som inte står. Här finns lagförslaget som blev resultatet av Hamilton och Brunnbergs uppvaktande.

I radio- och TV-företagens arkiv finns mycket material bevarat som kan vara intressant att återanvända, exempelvis genom att sända ut det på nytt eller genom att tillhandahålla det över Internet. Det kan dock vara svårt att identifiera samtliga rättighetshavare och skaffa nödvändiga tillstånd för den nya användningen. En stor del av materialet är gammalt och ofta är många olika slags rättighetshavare involverade, exempelvis upphovsmän, skådespelare, musiker m.fl. Rättigheterna kan också ha gått i arv till ett flertal arvingar.

För att förenkla möjligheterna till rättighetsklarering för återanvändning av material i radio- och TV-företagens arkiv föreslås i promemorian att det i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) förs in en avtalslicensbestämmelse för sådan användning. Bestämmelsen ger möjlighet att ingå ett kollektivt avtal om användning av ett verk mellan å ena sidan en organisation som företräder ett flertal svenska rättighetshavare på området och å andra sidan ett radio- eller TV-företag. Avtalet binder även rättighetshavare utanför den avtalsslutande organisationen och ger därmed rätt att använda även verk av sådana upphovsmän.

Bestämmelsen gör det alltså lättare att få till stånd ett avtal om återutnyttjande i sådana fall när det är svårt att hitta alla rättighetshavare.

En organisation, alltså Copyswede, ska ges rätt att företräda alla rättighetsinnehavare. Varje enskild innehavare har inget att säga till om, de tvångsansluts. På så vis löser man SVT från det ena problemet, att hitta de upphovsmän som ska ha betalt. Det får i stället Copyswede göra. Där löser man problemet genom att inte lösa det, för gissningsvis så kommer det bli på samma sätt som med fördelningen av privatkopieringsersättningen. Det vill säga att ersättningen fördelas individuellt, så länge det är ekonomiskt försvarbart. De stora rättighetsinnehavarna kan räkna med att få ersättning. De små, not so much.

Men det var som sagt det ena problemet. SVT har det ju inte så gott ställt, där är det omflyttning eller uppsägning som gäller. Så även om det upphovsrättsliga biten löser sig så som Eva Hamilton vill så har de inga pengar att betala ut. Men så är de ju också ute efter nya inkomstkällor:

Snälla Beatrice Ask: sätt fart på detta arbete! Och fatta sedan gärna kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths hand och verka för att det nya tv-avtalet, som ska träda i kraft 2010, också innehåller ekonomiska förutsättningar så att vi kan betala upphovsmännen när vi lägger ut programmen på webben.

Det är förstås förslaget om att man ska betala tv-avgift för datorer, som beräknas dra in en miljard per år. Någon som vågar sig på en gissning, hur stor del av den summan kommer att gå till ersättning för material som hamnar på nätet och hur mycket kommer att gå till SVT:s ordinarie verksamhet?

Hamilton skriver också:

Utan sådana förutsättningar kommer Pirate Bay och den illegala nedladdningen att kunna fortsätta lura skådespelare, artister och manusförfattare på både pengar och rätten till deras verk.

The Pirate Bay har rimligtvis inte så mycket med saken att göra, och jag är inte övertygad om att det skulle påverka fildelningen i någon större utsträckning (mer än att det kommer finnas mer material att fildela, vilket i och för sig inte är en liten sak). Men det lustiga är att det system som SVT vill ha kommer att innebära samma sak som det TPB anklagas för, skillnaden är att SVT har lagligt stöd.

Uppdatering:
Rasmus skriver om Copyswede och privatkopieringsersättningen här.

Det bästa med den rojalistiska yran är att man får höra så lustiga argument där monarkin försvaras. Smålandspostens Marcus Svensson:

Det statskick vi har i Sverige kan förvisso verka motsägelsefullt ur ett snävt demokratiskt perspektiv. De flesta ställer nog upp på tanken att ingen människa av naturen är överordnad någon annan och att den politiska gemenskapens statskick och form därför måste utformas av medborgarna, i frihet. Men det hör också till varje folks rätt att fritt välja statsform, så länge den inte kränker någons naturliga rättigheter. Eftersom ingen har en naturlig rätt att bli statsöverhuvud, så innebär vår konstitutionella monarki inte heller någon kränkning av någons rätt. Så länge den svenska konstitutionella monarkin vilar på folkets samtycke är den därför också att klassa som en demokratisk institution. Få ifrågasätter i dag att kronprinsessan Victoria och prins Daniel, hertig av Västergötland, skulle utgöra något annat än en tillgång för den.

Någon naturlig rätt att bli statsöverhuvud har Victoria förstås inte. Men det är ju uppenbart att just hon och ingen annan har givits rätten att bli statschef. Att beslutet fattats på demokratisk väg gör inte saken bättre.

Något tillspetsat förstås, men det var inte heller så många som kubaner som ifrågasatte att Raul Castro skulle efterträda Fidel. Kuba är förstås ingen demokrati, de har inte fått välja. Lika lite som vi i Sverige har fått välja om vi vill ha den svenska varianten av monarki. Har det någonsin dykt upp som en ordentlig fråga i valet? Förstås inte, frågan är mer övergripande än så och skulle egentligen ha behandlats i folkomröstning. I Sverige har vi monarki av tradition, inte för att vi demokratiskt har bestämt det. Och hade vi bestämt det demokratiskt så hade det inte varit bättre, om man nu inte anser att makt är rätt.

Apropå Kuba så har Sverige begåvats med René Vázquez Díaz. Han är född på ön och är diktaturens vän. Så vi kanske ska strunta i vad han skriver om kulturutredningen, men terminologin utgör ändå ett humoristiskt inslag:

Kulturpolitiken ska inte motverka kommersialismens negativa verkningar. Detta förslag från kulturutredningen utgör ett steg tillbaka i utvecklingen. Den ekonomiska krisen visar att utredarnas marknadsmässiga kultursyn är historielös, och den kan endast förklaras av utredningens demokratiska underskott.

Regeringen vågade inte tillsätta en traditionell parlamentarisk utredning där samtliga riksdagspartier var representerade. En sådan skulle ha fört en fördjupad diskussion om kulturutövarnas konkreta livsvillkor i ett samhälle som är hotat av marknadens tillkortakommande. Betänkandet verkar skrivet av politiska kommissarier istället för av fackmän.

Förlåt, det där förbannade bröllopet igen. Men det kan inte undvikas, den här artikeln är ett helt nöjesfält fullt med citat:

Flera tiotals miljoner kronor plus polisens miljonkostnader. Ett prinsessbröllop är inte gratis.

- Det ska kosta och får kosta, säger hovets ekonomichef Bengt Telland.

Hovet har ännu så länge inte räknat på hur mycket kronprinsessan Victorias bröllop kommer att kosta.

- Det där har vi inte kommit till än, hur bröllopet ska bekostas, säger Telland.

Vem som ska betala är inte heller klart, skattebetalarna eller kungafamiljen eller både och. Hovet har ännu inte tagit ställning till det, men kommer förmodligen att äska mer pengar i regeringens kommande höstbudget.

Bengt Telland vill inte kommentera kungafamiljens ekonomi.

- Det är en privat angelägenhet, säger han.

I höstas nämnde jag att SvD hade en totalt okritisk artikel om Feng shui-dravlet. Men det var ju just SvD, när det handlar om pseudovetenskap så är de som vilken kvällstidning som helst, jag undrar vad Ny Teknik har för ursäkt:

Om arbetsplatsen får de anställda att känna sig kreativa och harmoniska, då ökar motivationen och prestationen. Det är Louise Mebius övertygad om. Hon är fengshui-konsult och arbetar med företag som vill skapa en inspirerande kontorsmiljö.

Fengshui betyder ”vind och vatten”, och är en uråldrig kinesisk tradition.

I Asien används fengshui helt seriöst, och blir alltmer populär i väst.

Störst är den inom heminredning, men börjar slå igenom även på kontor.

- Det är en lära som handlar om hur omgivningen påverkar oss, och vad vi kan göra för att få harmoni, berättar Louise Mebius.

Att en kreativ och harmonisk miljö är bättre än en miljö som inte är det, det hade jag också kunnat berätta. Då hade ni också sluppit prat om energilinjer och andra dumheter.

Det var det inte.

Jag klickade mig in på DN Ekonomi, där möttes man av Victoria och Daniel. Lustigt nog så red de på en käpphäst. Allt som oftast när de ska slås till med ett stort evenemang, inte minst när de ska ta omvägen via politiken, så får man höra hur bra det är för ekonomin. Man räknar på hotellnätter, restaurangbesök och liknande. Samtidigt som man glömmer bort att pengarna som går till det inte uppstår ur tomma intet, de hade med största sannolikhet lagts på något annat i stället, och att det förmodligen finns en och annan externalitet inblandad.

Ett prinsessbröllop ger en välbehövlig skjuts åt en sargad ekonomi.

Försommaren 2010 kan bli en injektion för Sveriges handlare. Olika bröllopsrelaterade produkter kommer att ge detaljhandeln ökade intäkter på runt 2,5 miljarder kronor veckorna runt bröllopet, spår Svensk handel i en rapport.

Souvenirer och allehanda erbjudanden från handlarna kommer att lyfta handel rejält, lyder branschens bedömning.

- Tillskottet i Stockholm dagarna runt bröllopet blir bara då 30 miljoner kronor, säger Margareta Ternell, pressansvarig på Svensk handel.

Förutom handeln kommer hotellen och restaurangerna att få ett lyft när fler turister anländer. Branschens arbetsgivarorganisation räknar med att omkring 12 000 turister kommer till Stockholm under en veckas tid. De ska bo och äta för cirka 200 miljoner kronor, uppskattar Sveriges hotell- och restaurangföretagare.

”Förhoppningsvis” så ökar också turismen från utlandet beständigt.

Lustigt nog så har de också frågat Mats Dillén på Konjunkturinstitutet, men det är uppenbarligen bara för syns skull som de har gjort det. För de struntar i vad han säger:

Men någon inverkan på utvecklingen för Sveriges bruttonationalprodukt tror inte Konjunkturinstitutets generaldirektör Mats Dillén på.

- Det är i alla fall min spontana reaktion. Men vissa branscher kan ju komma att gynnas, säger han.

Uppdatering:
Än mer bisarrt är bröllopet även hittade in till DN:s sportsidor.

Det är inte lätt att veta vad Sven Otto Littorin fick för utbildning när han köpte sin MBA-examen. Jag är inte helt säker på att det hade med ekonomi att göra. Fackföreningen Unionen har genomfört en undersökning och kommit fram till det föga överraskande resultatet att det är människor med låg produktivtet som i första hand får gå när företag skär ner på personalen.

I en enkät uppger 39 procent av Unionens fackklubbar att företagen helst vill säga upp visstidsanställda, äldre och långtidssjukskrivna.

Cecilia Fahlberg tycker att undersökningen vittnar om ett allt hårdare klimat på arbetsmarknaden, att de som inte är tillräckligt produktiva först får lämna när ett företag drar ner på personalen.

Littorin är visserligen inte överraskad, men han tycker att det är ett problem. Till skillnad från en situation där företagen är välgörenhetsinrättningar, inte gör så bra ifrån sig som de kunde ha gjort och där incitamenten för utbildning är försvagade (däremot kan efterfrågan på Fairfax University möjligtvis öka). Det låter inte riktigt som det skulle vara bra för ekonomisk återhämtning.

Om politiker vill uppnå andra mål än de som företagen har så får politikerna själva ta ansvar för det. Det är knappast företagens fel.

~

Ekonomhistorikerna på Stockholms universitet ska anordna en konferens, ”En lösning på trippelkrisen: Tjugohundratalets omvandling av ekologi, energi och ekonomi.” Väldigt spännande, om man skulle vilja veta vad bland andra Andreas Malm och Johan Ehrenberg har att säga. Jag vet inte om den engelska titeln – ”A Green New Deal for Sweden?” – ska få oss att tänka på New Deal. Det var i alla fall det jag kom att tänka på. Och att det finns en hel del som tyder på att New Deal-politiken förlängde depressionen.

Vår lille statschef råkar ha två döttrar. Den äldsta av dem ska visst tillkännage sin förlovning idag. Det är inte utan att man undrar varför det är så intressant att det behöver nämnas överallt – även här uppenbarligen – men så handlar det ju om den där kungafamiljen.

Löjl Kungafamiljen

Nu är det ju Daniel Westling som hon har tänkt gifta sig med. Om det inte är spekulationer igen. Jag vill minnas att Peter en gång skrev ett inlägg där han menade att kronprinsessan inte borde gifta sig med en, som man säger, man av folket. Men jag hittar det inte, så jag kanske minns fel. I alla fall, tanken var att om man ändå har monarki så bör det vara sådana som är lite mer allmänbildade än oss andra som gifter sig med varandra. I annat fall så blir ju hela konceptet urvattnat. Först tyckte jag argumentet lät konstigt, men det finns nog en poäng ändå.

Så vi ska förstås uppmuntra Victoria att gifta sig med Daniel. Vad som helst som förminskar monarkin och för Sverige in i 1700-talet är bra.

Uppdatering: Peter kommenterar, här finns inlägget. Och det verkar som mitt minne spelade mig ett spratt. Alldeles oavsett så tycker jag att monarkin ska försvagas så mycket som möjligt.

Johan Norberg citerar Vilhelm Moberg, Expressen kommenterar och twitterschmitt är bäst.

~

Och så god nyhet nummer två. Jag började misstänka att så fort något har med regeingen och asylsökande att göra så skulle det leda till tunga suckar. Det här kanske är undantaget som bekräftar regeln, för det låter faktiskt bra.

Asylsökande ska i princip undantas från kravet på arbetstillstånd redan i samband med att asylansökan lämnas i syfte att öka möjligheterna till egen försörjning.

Arbetstillstånd är, som sagt, ett ord på fyra bokstäver. Om det sedan betyder något i praktiken är en annan sak, det är inte lättare att ta sig in på arbetsmarknaden bara för att det inte behövs arbetstillstånd.

Dessutom är jag lite pessimistisk, det är inte själv att förslaget går igenom. För det tycks mig som att en sådan reform kan komplicera arbetet att göra det så svårt som möjligt för ”illegala” invandrare.

Det där med bonusar till företagsledningar och övriga anställda kan man ju inte undgå att fascineras av. Det är nästan så att man kan dra slutsatsen att företag aldrig är så kreativa som när de ska klura ut hur bonusprogrammen ska se ut. Denna kreativitet gör också att insynen och ägarstyrningen försvåras. Var det någon poäng med Göran Rosenbergs ganska så dåliga artikel (den tycks ha gått upp i rök i samband med att DN gjorde om hemsidan) om pensionssystemet så var det att institutionellt ägande (fonder och försäkringsbolag) kan vara problematiskt. Vilket också har noterats här tidigare. Det där gamla Milton Friedman-citatet kan väl illustrera problemet; handlar det om andras pengar så är man inte lika nogräknad som om det vore ens egna pengar som investerades.

Vad ekonomer tycker om bonusar följer den välkända nationalekonomiska devisen ”det beror på”. Som i det beror på hur de utformade. I media däremot verkar det vara mycket enklare. Likadant om politiker tillfrågas, och ledarskribenter. Vid vinst så är det okej med bonusar, vid förlust så är det dåligt. Här handlar det om bonusen som ska betalas ut till Första AP-fondens anställda, trots att fonden gjorde en förlust på 48 miljoner och avkastningen blev -22 miljarder.

Nu råkar den ursprungliga artikeln vara bra mycket bättre än reaktionerna, för där hintas det åtminstone om att det kan finnas annat som är intressantare:

Det är svårt att förstå hur några bonusmål kan vara uppfyllda när ni gör ert sämsta resultat någonsin. Nästan 50 miljarder i förlust?

– Ja, den invändningen är verkligen relevant. Men nu är det så att trots de stora förlusterna har flera enskilda avdelningar faktiskt levererat ett resultat som är bättre än deras jämförelseindex. Och då faller den här ersättningen ut. Vi har skrivit under ett avtal, det kan vi inte bryta, säger Johan Magnusson.

Fast Magnusson var ändå tvungen att göra en liten pudel:

Men han har full förståelse för att avtalet kan uppfattas som dåligt. Det borde ha funnits en klausul som säger att i det fall fonden gör minusresultat blir det ingen bonus – oavsett hur enskilda avdelningar har presterat. Den typen av klausul har de andra AP-fonderna, berättar Johan Magnusson.

För de anställdas bonus är det väl inte alls särskilt relevant att AP-fonden som sådan gör förlust. För min del så låter det mer som en ledningsfråga, och ledningen har inte heller tänkt att ta ut någon bonus. För de anställda, de som förvaltar pensionspengarna, är förstås avkastningen mer intressant. Men vad jag vet – rätta mig om jag har fel – så kan de inte trolla med knäna. Att avkastningen visar minus ett år när ekonomin säger poff är väl knappast förvånande, och knappast något som förvaltarna hade kunnat påverka. Frågan är om förvaltarna gjort bra eller dåligt ifrån sig, givet det ekonomiska läget. Har vissa avdelningar på Första AP-fonden gjort relativt bra ifrån sig så ser jag inga principiella problem med att de får en bonus. Vad som rimligtvis spelar roll är sådant som en enskild investerare kan påverka. Där ingår inte den ekonomiska utvecklingen i stort, däremot i vilken utsträckning de har lyckats minimera förlusterna.

På samma sätt så borde man ifrågasätta bonusen i de fall när Sveriges ekonomi går bra, AP-fonderna har positiv avkastning men där förvaltarna relativt sett gör ett dåligt arbete. Någon sådan nyans fångas däremot inte upp av den kritik som nu riktas mot Första AP-fonden. När journalister, ledarskribenter och politiker bejakar sin inre folkekonom så är det bäst att komma med invändningar, och inte lägga sig på rygg.

Två intressanta texter om mer eller mindre samma sak. Först Erik Starck om pirater:

De pirater Mason talar om är snarare mönsterbrytare än kriminella. Det är människor som vid ett teknisk skifte snabbt tar till sig de nya möjligheterna och använder tekniken som sin plattform.

Och tekniska skiften är relevanta för lagstiftningen eftersom det påverkar vad som kan göras. När det blivit så enkelt att kopiera och dela med sig av film och musik så måste man tänka igenom om lagstiftning anpassad efter den föråldrade ordningen fortfarande är lämplig. Basen påverkar överbyggnaden, både när det gäller vad som är möjligt och vad som anses vara rätt och fel.

Det visas också på DN Debatt idag:

Bakom det spännande ”drama” som nu utspelar sig i Stockholms tingsrätt döljer sig emellertid ett verkligt samhällsproblem. I takt med att det etablerade samhället försöker upprätthålla upphovsrätten med metoder som fungerade under den analoga tiden urholkas den nya generationens respekt för samhällets normer i en riktning som på sikt inte gynnar någon.

[...]

75 procent av de tillfrågade ser inte det faktum att fildelning är olagligt som skäl att låta bli. En nästan lika stor andel tror inte att förändringar av lagstiftningen i en mer repressiv riktning kommer att hindra dem från att fildela.

Än mer frapperande är att de tillfrågade inte känner av något socialt tryck att följa lagen, vare sig från föräldrar, vänner, lärare, grannar etcetera. Det är helt enkelt så att det inte existerar några sociala normer som backar upp de rättsliga normerna på det här området.

[...]

Över huvud taget är det svårt att tillämpa åldrade rättsprinciper i den tid av tekniska omvandlingar som vi nu genomgår. Om vi till detta lägger att de tillfrågade i den rättssociologiska undersökningen anger (utifrån ett genomsnitt) att de är beredda att betala uppemot 200 kronor i månaden för att kunna fildela upphovsrättsligt skyddat material så inser man att problemet inte handlar om en ovilja att betala för de produkter som man vill konsumera.

Det handlar snarare om en ovilja att acceptera ett regelverk som inte tar till vara de möjligheter som den nya tekniken erbjuder, samt en ovilja att acceptera vad man anser vara integritetskränkande intrång i den privata sfären.

Läs också Jakob Heidbrink som har invändningar mot vissa inslag i debattartikeln. Jag är inte helt säker på att författarna (där en har den coolaste titeln någonsin: Samuel Pufendorf-professor) menar att det är just intrånget i vardagsrummet som ses som problemet, utan kopplingen till datorn/internet i vardagsrummet.

Uppdatering:
Nicklas Lundblad har startat en essä-blogg, idag skriver han om ”Technological shifts, norms and law – a weberian perspective.”