Där jag ägnar mig åt modebloggning igen
När det handlar om näringspolitik så är dagens outfit allt som oftast samma som gårdagens. Möjligtvis ansågs banlonpolo och terrylenbyxor* vara snyggt en gång i tiden, men i längden blir det lite trist. Så när socialdemokraterna identifierar en bransch som de tycker behöver stöd – modebranschen – så låter det ganska mycket som det gjorde förra gången Luciano Astudillo skulle välsigna något med sin närvaro.
Det ska kramas. Hårt.
Liksom för datorspelsutvecklarna ska det bli exportstöd. Visserligen ingen professur, för det finns ju redan, men väl ett institut där Filminstitutet står som förebild. Vilket för min del inte låter överdrivet positivt, men det skulle åtminstone vara intressant att se hur motsvarigheten till Filmavtalet skulle utformas. Särskild beskattning av Hennes & Mauritz? Stöd till kläder som enbart en modekonsulent och den som ritat plaggen kan tycka om? Kan man kanske se fram emot nya organisationer som önskar hårdare tag när det handlar om mönsterskydd och upphovsrätt?
Någonstans här kan det vara värt att citera Jonas Thente i hans kommentar om socialdemokraternas förslag om datorspel, att socialdemokraterna ”förnumstigt givit sig in på områden man inte riktigt förstår sig på (dvs estetiska, konstnärliga och så vidare) och i all välvilja snarare kvävt än uppmuntrat kulturen.” Astudillo själv verkar hålla med, för angående modebranschen så säger han
Politiken har varit väldigt sen på att förstå vilka möjligheter som finns i den här branschen.
Något att tänka på, så här i stimulanstider.
Men hade det inte varit fasligt spännande om politikerna någon gång hade kunnat säga något i stil med ”ja, branschen har nog utrymme för utveckling, men man ska inte överskatta politikernas möjlighet att hjälpa till.” För att sedan på sin höjd ägna sig åt att se till så att branschen kan hjälpa sig själv, utan stöd utifrån. Det hade varit spännande, men förmodligen inte så realistiskt.
Och om nu någon trodde att den borgerliga delen av den svenska politiken var så mycket bättre (de har säkert en ”modepolitik” som liknar socialdemokraternas dessutom):
För en vecka sedan fick kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth en hel del av gästerna på Ellegalan att sätta champagnen i halsen. När hon skulle dela ut priset för årets designer inledde hon med att beklaga att hon inte kunde stifta lagar mot alltför magra modeller.
Uppdatering:
Det dök upp ett pressmeddelande:
Regeringen bör ge svenskt mode ett pris!
I samband med att Stockholm Fashion Week arrangeras är det viktigt att framhålla de internationella framgångar som svensk modeindustri bidrar till. Exporten av svenska kläder motsvarade nästan 10 miljarder kronor under 2007. Redan idag finns Regeringens musikexportpris för att uppmärksamma svensk musikindustris internationella framgångar. Riksdagsledamoten Anna König Jerlmyr (M) menar att det nu är dags att även lyfta betydelsen av den svenska modeindustrin.
- Svenskt mode är en växande näring med stora exportframgångar och bidrar till en positiv bild av Sverige utomlands. Jag tycker att de internationella framgångarna behöver uppmärksammas mer och föreslår att regeringen instiftar ett ”Regeringens modeexportpris”, säger Anna König Jerlmyr som idag deltar i en debatt om den svenska modeindustrin på ett riksdagsseminarium.
- Jag har lämnat in en fråga till handelsministern om hon är beredd att agera för att ett modeexportpris ska komma till stånd. Priset kan vara ett sätt för regeringen att framhålla goda exempel som stärker bilden av Sverige som ett nytänkande och kreativt land. Ett exempel är designern Camilla Norrback, som bidrar till att öka medvetenheten om Ecoluxury världen över, säger Anna König Jerlmyr
Modeindustrin är en betydelsefull del av den växande upplevelseindustri som blir allt viktigare för Sverige och det svenska näringslivet. Redan idag arbetar närmare 300 000 personer inom industrin och den står för runt 5 procent av vår BNP.
Ett modeexportpris, på samma sätt som regeringen har ett musikexportpris. Som bör läggas ner.
* Förlåt.
Tags: mode, näringspolitik
