Sänd mina rötter regn

När man läser gamla budgetpropositioner så hittar man en del lustigheter, en del underligheter och inte så lite av sådant som är aktuellt även idag. Till det sista hör också det här, från budgeten för år 1988/89:

Det året beräknades arbetslösheten vara oförändrad, vilket innebar 1,9%. Vilket förstås syftade på den öppna arbetslösheten, sedan är det ju några procentenheter ytterligare som ingår i olika arbetsmarknadsåtgärder. Nedan är ett diagram från budgeten för år 1983/84, jag är inte helt säker på om proportionerna under den tidsperioden som anges var samma som under slutet av 80-talet, men jag tror inte att det är helt off.

I samband med 90-talskrisen så ökade andelen arbetslösa rejält, för att efteråt gå ner till en nivå som ändå ligger bra mycket högre än vad den gjorde i slutet av 80-talet. Och problemet för vissa grupper på arbetsmarknaden kvarstår förstås, vilket Per Skedinger skriver om i Expressen idag:

Höga löner försvårar för lågutbildade, ungdomar och invandrare att komma in på arbetsmarknaden, skriver Per Skedinger, docent i nationalekonomi:
”De svenska minimilönerna tillhör de högsta i världen och främjar därmed inte sysselsättningen.”
”Ett starkt anställningsskydd försämrar framför allt möjligheterna för ungdomar och invandrare, medan personer som redan är etablerade på arbetsmarknaden gynnas.”

Här är hans rapport till Globaliseringsrådet, den verkar hänga ihop med det working paper som jag tipsade om för ett tag sedan. Det (o)lustiga är att det inte är några direkta nyheter, samma år som Kjell-Olof Feldt publicerade den där budgetpropositionen som jag citerade så gav Assar Lindbeck och Dennis Snower ut en skrift om inside/outside-hypotesen (de hade dessutom publicerat artiklar ett par år tidigare). Per Skedinger visade också för några år sedan (bloggat) att de svenska minimilönerna internationellt sett är höga.* Trots det så har inte mycket hänt för att lösa problemet, nu som för 20 år sedan så handlar de flesta av politikernas lösningar om mer utbildning. Den borgerliga regeringen har ju försökt med sänkta arbetsgivaravgifter, något som de själva påstår ha gett bra resultat men det går att ifrågasätta.

Skedinger föreslår att man i stället ska införa en riktig lagstadgad minimilön, han menar att en sådan lön förmodligen skulle hamna på en lägre nivå än den som kollektivavtalen anger. Även om en sådan lösning är mer politiskt realistisk än det jag skulle önska – ingen minimilön alls – så är jag ju inte alls säker på Skedingers modell är så värst realistisk den heller. Jag misstänker att om en lagstadgad minimilön kommer till stånd så skulle kollektivavtalen ändå vara i detaljerna. En del av problemet med insiders och outsiders har ju inte bara med förhandlingspositionen på arbetsmarknaden att göra, i Sverige handlar det rimligtvis också om att inte minst LO-kollektivet också har politiskt inflytande. Den borgerliga regeringen verkar inte vara alltför villiga att föra en bra politik på det här området, att en regeringen ledd av Socialdemokraterna skulle göra det ser jag som uteslutet.

Det är nästan så att det är mer realistiskt att man hittar tillbaka till ett socialdemokratiskt förslag från 1984, har man tur så kanske till och med försvarshökarna blir glada:

*Notera dock att de minimilöner som det då syftades på var mininminivån i kollektivavtalen, som de facto funger som minimilön även om vi inte har en lagstadgad sådan.

Uppdatering – Ungdomsförbund tvistar om arbetslöshet:

De politiska ungdomsförbunden har väldigt olika syn på vad som behöver göras för att minska arbetslösheten bland unga människor. I Sverige är mer än var femte person under 25 år arbetslös.

Socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU:s ordförande Jytte Guteland vill se storsatsningar för att häva arbetslösheten.

– Har vi råd att rädda bankerna då har vi råd att rädda den unga generationen. Det kostar betydligt mer om det blir som efter 90-talet, då tusentals människor aldrig riktigt kom tillbaka efter den tuffa arbetslöshetsperioden.

SSU vill bland annat se en nolltolerans för långtidsarbetslöshet bland ungdomar. Företag som anställer unga arbetslösa ska få 90 procent av ungdomarnas lön betalda av staten, under ett år.

Miljöpartiets ungdomsförbund tycker att man ska dela på jobben så att de räcker till fler. I

I ett första steg vill Grön ungdom sänka arbetstiden till 35 timmar i veckan, för att på sikt kunna sänka till 30 timmar.

Ung Vänster vill slopa utgiftstaket i ekonomin och bland annat satsa pengar på att anställa fler i offentlig sektor.

Den som i stället tittar på alliansregeringens ungdomsförbund får helt andra svar på hur arbetslösheten bland unga ska kunna minskas. Niklas Wykman är ordförande för moderata ungdomsförbundet.

– Till att börja med, rejäla satsningar på företagsklimat, entreprenörskapsutbildningar i skolan och en känsla för svenska ungdomar att Sverige är inte färdigbyggt som land utan här ska vi utvecklas och komma med nya idéer. Sedan krävs också att politikerna vågar ta ansvar för den lagstiftning som finns och erkänna att Lagen om anställningsskydd och Medbestämmandelagen har många bra sidor, men också sidor som diskriminerar ungdomar. De effekterna måste man plocka bort.

Tags: arbetsmarknad, Ekonomi

This entry was posted on torsdag, januari 1st, 2009 at 18.44 and is filed under Ekonomi, Sverige. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.