Sänd mina rötter regn

Jag hade inte tänkt att kommentera Andreas Ekströms krönika i Journalisten, den höll inte någon högre nivå. Och jag har inte för avsikt att rösta på Piratpartiet, så de får försvara sig själva.

Men eftersom Ekström själv tycker att jämförelsen med Ny Demokrati var sällsynt välfunnen, så kände jag ett behov av att kommentera just det. De här punkterna tycker han kännetecknar både Ny Demokrati och Piratpartiet:

• Folklighetselitismen. Anspråket att se och förstå saker som andra ännu inte förstår.
• Den gränslösa populismen.
• Hån och förakt som metod för att möta motstånd.
• Den totala avsaknaden av politisk helhetssyn.
• Vulgärestetiken.
• Den konsekvensfria politiken. Förändringar ska drivas igenom utan analys av effekterna.
• Företrädarna. Två tveksamma frifräsargrabbar av besserwissertyp, lite olika på ytan men i själva verket mycket lika.
  Deras following, som såvitt jag kan bedöma huvudsakligen är proselyter (slå upp, gärna i en ordbok som skyddas av upphovsrätten!) som för första gången besjälas av en politisk fråga, och därför agerar med samma enögdhet och samma besatta enfrågeperspektiv på tillvaron som sina företrädare.

Nu har jag som sagt inte för avsikt att diskutera om Piratpartiet t.ex. är särskilt hånfulla eller om de använder sig av vulgärestetik. Även om jag inte nödvändigtvis håller med. Det är snarare så att jag inte tänker specifikt på Piratpartiet, utan på en grupp olika partier.

Vi kan kalla gruppen för Nya Partier. Eller kanske Uppstickarna.* Där ingår visserligen Piratpartiet och Ny Demokrati. Men det gör även Sverigedemokraterna, Junilistan** och Feministiskt Initiativ. Plus en massa lokala partier. Vidgar man tidsperspektivet något så hittas också Miljöpartiet där, även om de med tiden mer och mer glidit in i gruppen Etablerade Partier (som förstås består av partier som tidigare varit med i Nya Partier).

Man kan tänka sig att dessa nya partier bildades för att några, ibland få och ibland hyfsat många, ansåg att det inte fanns någon plats för dem bland de etablerade partierna. Till exempel så visade kärnkraftsomröstningen att de dåvarande riksdagspartierna inte tog miljöproblemet på allvar, åtminstone enligt personer inom miljörörelsen, och alltså startades Miljöpartiet. En annan grupp människor ansåg att de stora partierna inte hade en bra invandringspolitik, och därför startades Sverigedemokraterna. En tredje grupp människor tyckte inte att de etablerade partierna var trovärdiga när det handlade om fildelning, integritet och övervakning, resultatet blev Piratpartiet. En fjärde grupp människor gillade inte regeringens politik för arbetare, då grundades Socialdemokraterna.

Det handlar alltså om människor med delvis andra perspektiv och värderingar än de som kommer fram i de stora partierna. En del av det som framförs är både naivt och verklighetsfrämmande – det äger sin charm det också – det centrala är att de tycker sig se och förstå saker som andra ännu inte förstår. Alltså kommer de nya partierna att framstå som elitistiska, det kommer att låta som hallelujapopulism, de kan avfärdas som hånfulla för att makten utmanas och eftersom de nya partierna, åtminstone numera, ofta hänger sig åt enstaka frågor så kan man ifrågasätta deras avsaknad av politisk helhetssyn.

Kort sagt: man kritiserar ett nytt parti för att vara ett nytt parti. Ärligt talat, det är väl inte så välfunnet att man bör skriva krönikor om det? Särskilt inte om det sker genom att jämföra med Ny Demokrati, vilket är mer eller mindre öppet mål. Det är lika rimligt att jämföra med Miljöpartiet, men det får såklart inte samma effekt.

Vad krönikan egentligen berättar är att Andreas Ekström inte gillar piratrörelsen, och i synnerhet inte Piratpartiet. Men det visste vi ju redan.

I stället hade han ju kunnat skriva en artikel om de nya Moderaterna, utifrån en liknande analys. Det hade åtminstone blivit underhållande.

* Vilket förstås gör att jag kanske borde fråga Gissur Erlingsson innan jag fortsätter, men strunt i det.
** Någon som tror att det är en slump att både Junilistan och Sverigedemokraterna jämförts med just Ny Demokrati?

Tags: andreas ekström, Fildelning, piratpartiet

This entry was posted on fredag, december 19th, 2008 at 13.06 and is filed under Fildelning, Sverige. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.