Fördumning i DN
Ja, jag vet att man inte bör ta Göran Rosenberg på allvar. Men eftersom DN gör det så kan det väl vara en idé att kommentera hans senaste alster:
Det avreglerade marknadsparadis som den nyss stakade ut vägen till har själv-
destruerat, och den reglerande stat som nyss var problemet har blivit lösningen. I länder där nyliberalismen i ett kvartssekel varit statsbärande ideologi har bankväsendet de facto förstatligats, finansmarknaderna ställts under statligt förmyndarskap och globala storföretag ställt sig i kö för statliga räddningsoperationer.
Och med nyliberalism menas här? Den som det visste. Niclas Berggren skrev om begreppet för ett tag sedan, utifrån tanken att det används som ett allmänt skällsord för att beteckna sådan politik som man inte gillar. Om det sedan är en bra beskrivning av ideologin eller en förd politik spelar inte så stor roll, det handlar om posering och säger mest om den som använder begreppet.
I det här fallet är det dessutom skrattretande yrvaket. Eftersom det uppenbarligen är USA som det syftas på, är det verkligen någon som kan påstå att landet har varit ett avreglerat marknadsparadis? Inte någon som har följt med i diskussionerna om krisens orsaker. Finansmarknaderna har redan varit under statligt förmyndarskap, det är ett av de många problemen i sammanhanget. Att komma några månader efteråt och skrika nyliberalism är vrida klockan tillbaka till fördumning.
Oavsett hur detta gått till, och varför, och vart vi är på väg, handlar det om en ideologisk kollaps av episka mått. Och om vägs ände för den politisk-ekonomiska världsbild som ibland kallats The Washington consensus, och ibland rätt och slätt ”den enda vägen”, och som legat till grund för globaliseringen i dess hittillsvarande form och som dominerat det ekonomiska och politiska tänkandet i västvärlden sedan början av 1980-talet.
Det är förstås möjligt att Rosenberg får rätt, så länge han och hans ideologiska fränder får bestämma. Men det är en god idé att påpeka att Washington Consensus handlar om vilken politik krisdrabbade u-länder bör föra, inte vad som bör göras när länderna väl är utvecklade. Jag kan tänka mig att en del ändå är beredda att kasta ut en sådan utvecklingspolitik på grund av finanskrisen, men i grunden har de inte nödvändigtvis med varandra att göra. Men då har man verkligen inte förstått det man yttrar sig om.
Själv skulle jag säga att det enbart skulle förvärra problemen i u-länderna, mer makt åt staten i ett land där staten är en stor del av problemet låter inte det minsta som en god idé.
Fundamentet i denna världsbild har varit föreställningen att marknaden regleras bäst när den får reglera sig själv, att marknaden reglerar det mesta bättre än staten, att allt fler av samhällets verksamheter med fördel kan bedrivas på marknaden, att allt fler offentliga verksamheter med fördel kan privatiseras och konkurrensutsättas, att statens roll i samhället bör minska och marknadens öka, att det som synes bäst för individen också är bäst för samhället.
Praktiken har inte alltid följt ideologin, och alla har inte formulerat ideologin på samma sätt, och långtifrån alla som praktiserat den har bekänt sig till den, men ingen annan ideologi har tillnärmelsevis haft samma makt över formuleringen av vår tids problem och förskrivningen av vår tids lösningar.
Jag inser att det är ett futilt försök att argumentera mot Rosenberg, det går inte att övertyga. För Rosenberg har definierat världen som nyliberal, och finns det några problem så beror den på nyliberalismen.
Det jag sysslar med just nu är förstås att jag visar ”färdighet i konsten att bortförklara ideologins problem med verklighetens brister”. Men ändå, det är som om historien aldrig inträffat. Avreglering implicerar rörelse och riktning, det går inte att bortse från att de liberaliseringar som genomförts de senaste decennierna tog oss från en ordning där i stället staten hade ett stort inflytande, sågs som den drivande kraften. Både i industrialiserade och underutvecklade länder. Någonstans så visade det sig att det inte var helt oproblematiskt, Sverige är ett ganska gott exempel, och eftersom just staten var en del av problemet så kunde man tänka sig områden där marknadslösningar var mer lämpligt än den politik som redan fördes. Det gör det inte till nyliberalism, det gör det inte till avreglerade marknadsparadis och det gör inte så att man kan anta att det gamla problemen försvunnit. Förlåt jämförelsen, för min del så låter det som när marknadsreformer beskylldes för matbristen i Nordkorea.
Göran Rosenberg kan förstås tycka att vi har rört oss för långt från den gamla ordningen. Men han gör inte sig själv en tjänst när han yrar om nyliberalism.
Tags: liberalism, reformer
december 10th, 2008 at 11.26
Men, du SÄGER ju inget? bla bla bla är allt jag hör.
december 10th, 2008 at 11.31
Då kanske du har problem med hörseln. Eller så passar det bra ihop med Rosenbergs artikel. Välj själv.
december 10th, 2008 at 11.35
Det enda jag läser är samma bortförklaringar som kommunister säger när dom påstår att kommunismen är det bästa samhället och att det aldrig har provats.
december 10th, 2008 at 11.43
Vilket ju också Rosenberg påstår, och som jag invänder mot i inlägget. Så i stället kan du ju ange vad som är problemet mer exakt med det jag skriver. Till att börja med, räcker det med avreglering, oavsett var man hamnar, för att det ska vara nyliberalism? Är de gamla problemen ointressanta för att förstå dagens situation?
En skillnad är ju annars att när det gäller kommunismen så var det åtminstone tänkt att införa ett kommunistiskt samhälle, även om man aldrig hamnat där. Till skillnad från nyliberalismen, vilket även Rosenberg skriver (där är införandet av nyliberalism mer mytiskt).
december 10th, 2008 at 14.22
varför skulle det nyliberalistiska samhället vara mer mytiskt, än det kommunistiska? I bloggosfären och i dåtiden (se Anders Borg som ung liberalgalning) kryllar det av liberaler som vill förändra samhället än mer. En del av dem har säkert makt, de är rappa med pennan.
Jag tror på Rosenberg. USA har haft regleringar, en snubbeltråd för nyliberalismen. Men om den fria marknaden skulle vara stark nog för att bära ett samhälle borde den överlevt detta motstånd. Liksom vänsterpolitiken måste hantera egoismen och den individuella girigheten för att kunna fungera.
Ja det är episkt. Den fria marknaden har fallerat, liksom kommunismen gjort. Vilken ideologi ska nu ta tjuren (globaliseringen) vid hornen?
december 10th, 2008 at 14.51
Camilla: Det är lite lustigt att du ifrågasätter mitt påstående om att det nyliberala samhället är mytiskt, samtidigt som du skriver att ”om den fria marknaden skulle vara stark nog för att bära ett samhälle borde den överlevt detta motstånd”. Det är som nyliberalismen bara svävar där ute, omöjligt att ta på men också omöjligt att undvika. Som när Rosenberg påstår man inte behöver bekänna sig till nyliberalismen för att praktisera den.
Där är jämförelsen med kommunismen relevant, Marx kommunistiska spöke har bytts ut mot en nyliberal varelse.
december 11th, 2008 at 08.46
Jag kan säga att ett nyliberalt samhälle kommer inte att fungera. för alla försök att nå dit kollapsar på vägen.
Det är kanske om man samtidigt inför militärdiktatur som man kan komma hyfsat långt då motkrafterna tyglas, men annars är det nyliberala samhället en utopi om den goda jämställda människan som alltid gör rationella beslut. Och det är emot människans natur. Människan är ingen dator, utan är ett girigt flockdjur.
december 11th, 2008 at 08.48
Och du får ursäkta att jag inte läser hela texten. jag tappar bort mig. är dyslektiker så långa komplicerade meningar tappar mitt intresse.
december 11th, 2008 at 08.52
Daniel: Tack för din åsikt, du vet uppenbarligen ingenting om vad nyliberalismen säger om människan. Friedrich Hayek t.ex. härleder sina idéer utifrån tanken att människan just precis inte är någon dator, utan högst begränsad.
Särskilt intressant är ditt påstående i ljuset av alternativet, att ge mer makt åt politiker. Är inte de giriga flockdjur? Syftet med liberalismen är att se till så att de kan göra så lite skada som möjligt, genom att begränsa deras makt.
december 14th, 2008 at 00.26
Du ser inget grund till problemen alls i marknadsdynamiken?
Personligen tror jag att en fri marknad med mänskliga agenter kommer tendera att bete sig på det här viset. Det bör gå att dämpa med sunda regleringar dock.
Hela lagsystemet handlar om beteenderegleringar. Om marknaden löste allting bäst så borde vi ha anarki istället.
Politiker arbetar i öppna processer och skall ha alla bästa för ögonen, inte i stängda styrelserum med egenintresse som motiv. Därför kommer politiker behövas, marknaden kan inte skydda sig emot sig självt, till det behövs staten.
december 14th, 2008 at 11.51
Karl: Det enda jag skrivit är att finanskrisen inte går att förklara genom att skrika nyliberalism. Inte minst på grund av det redan existerat diverse lagstiftning, som kanske kan sammanfattas som just beteendereglering.
Det betyder ju inte på något vis att marknadsdynamiken är utan skuld. Frågan är dock hur man realiserar det du önskar. Tycker du till exempel att politiker verkligen arbetar i öppna processer, har allas bästas för ögonen, undviker stängda styrelserum och inte har egenintresset som motiv? Quis custodiet ipsos custodes: vem kontrollerar så politikerna gör rätt?
Liberalismens svar är att man i stället ska se till så att de som har makt kan göra så lite skada som möjligt, inte att önska sig genomgoda människor.
december 16th, 2008 at 12.04
[...] En av dem är Göran Rosengren, men han är långt ifrån ensam. Mentaliteten som vi ser här är denna: “Det enda jag läser är samma bortförklaringar som kommunister säger när dom påstår [...]