SvD: Bankstödsgarantin lockar inte Handelsbanken
Handelsbanken har inte tagit del av de likviditetsstödjande åtgärder som har förekommit de senaste veckorna. Det har väckt ont blod på de andra bankerna som tycker att Handelsbanken agerat osolidariskt. Men Handelsbankens filosofi är att man inte ska ta emot statligt stöd om man inte verkligen behöver det.
Handelsbankens inställning är besvärande för regeringen som har räknat med att alla banker ska gå delta. Dessutom räknar regeringen med att det blir olönsamt för en bank att stå utanför garantierna som är en del av regeringens stabiliseringsplan.
Lagrådsremissen ger lite mer information om hur regeringen tänker. Att de ska vara olönsamt att stå utanför har rimligtvis med kreditvärdering att göra, och därmed räntorna som banker betalar.
De spridningsmekanismer som beskrivs tidigare ger dock avtryck även i länder utan uppenbara solvensproblem, t.ex. Sverige. En mycket måttligt ökad risk för solvensproblem t.ex. på grund av att en svensk bank har exponeringar mot en utländsk bank med begynnande problem kan resultera i ökad försiktighet och försämrat förtroende, vilket tar sig uttryck i form av högre räntor för svenska institut.
Osäkerheten kan vara en anledning till att lånekostnaden för svenska banker har stigit märkbart under senare tid, trots att deras ställning är stark i ett internationellt perspektiv. Därtill har den minskade efterfrågan på finansiella instrument internationellt spillt över även på efterfrågan på bostadsobligationer och bankcertifikat utgivna av svenska institut.
Minskat förtroende mellan banker resulterar i stigande s.k. interbankräntor, alltså den ränta som bankerna tar ut vid lån till varandra. Därtill har kostnaderna för att finansiera sig via marknaderna stigit kraftigt för alla kreditinstitut. För att täcka denna ökade kostnad måste kreditinstituten höja räntan för sina kunder, företag och hushåll, vilket får effekter på realekonomin. Instituten drar också in på sin kreditgivning i brist på finansiering.
Men då kan det ju också noteras att just Handelsbanken har relativt hög värdering, jämfört med andra kreditinstitut. Om Handelsbanken lärde sig något av 90-talskrisen så var det nog att de skulle fortsätta på den inslagna vägen. Det var ingen slump att Handelsbanken inte behövde ta hjälp av Bankstödsnämnden.*
På presentationen sades det också att
Eventuella kostnader [för stabilitetsplanen] ska i första hand bäras av kreditinstituten och dess ägare
Vilket är extra intressant om man tänker på sådant som skatteincidens. Instituten i sig tar förstås inte på sig någon kostnad, i slutänden är det kunderna, de som arbetar och/eller ägarna som får stå för pengarna. Vilka som får betala beror på hur priskänsliga de som lånar och lånar ut är. Jag vet inte hur det är just på kreditmarknaden, men det kan ju noteras hur regeringen har tänkt att lösa problemet:
Det är viktigt att de stödåtgärder som sjösätts också kommer hushåll och företag till del. De kostnader som instituten har för beviljat stöd ska inte övervältras på hushåll och företag. Regeringen avser därför att ge Finansinspektionen i uppdrag att särskilt övervaka kreditgivningen hos institut som beviljas stöd. Regeringen avser återkomma avseende Finansinspektionen behov av ytterligare resurser för att hantera detta uppdrag.
Är det bara jag som är pessimistisk här?
* Gabriel Urwitz artikel Erfarenheter från en bankkris är intressant läsning i sammanhanget.
Uppdatering:
Nog bäst att förtydliga mig och nämna att jag inte har Handelsbanken idag.
Uppdatering 2:
Läs också Sloped Curves inlägg.
Uppdatering 3:
Johan Schück i DN:
Varför ska då alla delta i garantiprogrammet? Anders Borgs argument är att alla bankerna gynnas av att det blir lugnare marknadsförhållanden och att ingen ska åka snålskjuts. Men mot detta kan invändas att banker som har varit mer försiktiga, såsom Handelsbanken, i så fall tvingas betala för dem som har tagit större risker.
Här kunde regeringen vara tydligare. Om alla banker ska tvingas in i garantiprogrammet borde detta var fastställt i reglerna. Nu uppstår en oklarhet som bäddar för påtryckningar och godtycke.
Uppdatering 4:
Finansmarknadsminister Mats Odell är ett under av tydlighet:
Bygger systemet på att alla måste var med för att det ska fungera?
- Systemet bygger på att det är prissatt så att det kommer att vara väldigt attraktivt för alla att vara med.
Men måste alla vara med för att det ska fungera? Du säger att det ska vara prissatt så att alla kommer att vilja vara med, men om någon nu inte vill det?
- Det är ju en hypotetisk frågeställning som man får ta ställning till, men utgångspunkten är att priset ska ligga så.
Så om någon indikerar att de inte vill vara med då kanske ni ändrar priset?
- Det kan jag inte svara på. Att svara på hypotetiska frågor i så här allvarliga sammanhang, det tycker jag vore oansvarigt av mig.
