Där jag ger Göran Pettersson rätt
Jag är nog skyldig till det här.
Jag har under sommaren tagit del av en stor mängd kommentarer från personer negativa till lagen. Även detta har varit värdefullt då det gett mig en god uppfattning om hur de ledande motståndarna resonerar. Sommarens diskussioner har gjort att min bild av debattläget börjar bli rätt tydlig. Det framgår allt klarare att de mest högljudda motståndarna till mycket stor del består av individer med ett kraftigt asymmetriskt politiskt intresse. För många av dem är det inte frågan om att finna en rimlig balans mellan rikets säkerhet och skyddet av den personliga integriteten. Det finns enligt dem ingenting som kan rättfärdiga något som helst intrång i den personliga integriteten. Skrapar man lite på ytan så torde man finna att flertalet av dessa debattörer även har svårighet med andra statliga ”intrång” på deras frihet. Det torde finnas en mycket stark korrelation mellan motstånd mot FRA-lagen och motstånd mot personnummer, skyldighet för banker och arbetsgivare att lämna kontrolluppgifter skattemyndigheterna samt skyldigheten att uppge bostadsadress till myndigheterna.
”Rikets säkerhet” är ett luddigt begrepp, registreringsnummer är inte så roliga, det vore önskvärt med starkare banksekretess och jag tycker nog att man bör se skeptiskt på myndigheternas kontroll.
Kanske registrering kunde vara ett lämpligt straff för oss som är överdrivet intresserade integritet?
[Via Rasmus (vars inlägg ni bör läsa)]
Tags: övervakning, fra
augusti 18th, 2008 at 00.29
[...] oss om vi skulle våga kritisera dessa fenomen. Då kan vi avfärdas med det enkla bortviftandet av hela vårt samlade åsiktspaket [...]