I våras tipsade jag om Bent Flyvbjergs forskning kring så kallade megaprojekt. Det är väl inte direkt någon nyhet att de har en tendens att bli mycket dyrara än vad det är tänkt från början, och Flyvbjerg har klurat på varför det kan tänkas vara så. I den här artikeln [stor pdf], publicerad i Institutet för framtidsstudiers tidskrift Framtider, nämner han några förklaringar, och betonar särskilt följande:
Konkurrensen mellan olika projekt och myndigheter skapar ett tryck. Det formar i sin tur en viss incitamentsstruktur som gör det rationellt att betona samhällsnyttan och att tala med små bokstäver om kostnader och risker. Projekt som på papper ser mycket fördelaktiga ut har större chans att få finansiering än andra som inte ger detta intryck.
En typisk intervjuperson beskrev ett vunnet projekt som att man ”klarat provet”, och angav spelreglerna:
Allt handlar om att få projektet godkänt. Har man rott hem projektet är man i hamn. Därför är det en så stark fokusering på att visaupp projektet från sin bästa sida redan på detta stadium.
I situationer med högt politiskt och organisatoriskt tryck använder projektens huvudmän och prognosmakare avsiktligt en machiavellisk formel som säkerställer att just deras projekt blir vinnare:
Underskattade kostnader + Överskattade intäkter = Godkänt projekt
Jönköpings läns landsting sysslar inte så värst mycket med megaprojekt, men ibland dyker det förstås upp sådana även i landstingets regi. Flyvbjerg nämner konserthallar som exempel på projekt där kostnaden underskattas, och som av en händelse ska landstinget i mitt hemlän bygga just en sådan hall. Smålands musik och teater ska få ett nytt litet hus. Ganska snyggt, tycker jag.
Och dyrt. 220 miljoner skulle det kosta från början. Det justerades senare till 265 miljoner. Plus ytterligare ganska så många miljoner för tomt och utrustning. Gert Wingårdhs vinnande bidrag beräknades kosta 300 miljoner, men då började man skala av lite så att det funkade med budgeten. Och idag, när byggentreprenören presenterades, så sades det att det konserthuset skulle kosta 348 miljoner kronor att bygga (vilket jämfördes med 286 miljoner, som uppenbarligen också dykt upp som kostnad någonstans). Då framgår det inte om den summan innefattar de där 50-60 miljonerna för tomt och utrustning.
Dessutom är detta alltså innan själva bygget ens kommit igång, i slutänden kan detta bli mycket (o)lustigt. Men jag misstänker att de påstådda intäkterna kommer att få motivera alla kostnadsökningar:
– Trots att prislappen blir något större än budgeterat är vi i de politiska partiernas ledningar beredda att skjuta till de extra miljoner som behövs.
– Skälen är framförallt två: För det första är vi övertygade om att byggnaden, med sin kulturverksamhet och spektakulära framtoning, blir ett lyft som inte bara ökar attraktionen för Jönköpingsborna, utan blir en vitamininjektion för hela länets utveckling.
– För det andra är det nödvändigt att våra medarbetare inom musik och teater, som troligen har Landstingets sämsta arbetsmiljöer, får ändamålsenliga lokaler och bättre förutsättningar att producera kulturarrangemang av hög kvalitet. När musiken och teatern slogs ihop för sju år sedan låg det också i beslutet att de så småningom skulle kunna samlas i en gemensam byggnad.
Uppdatering:
Skickade ett mail till landstingets informationsavdelning och frågade om kostnaden för tomt och inredning vad medräknad. Det var den inte.
Landstinget kommer att betala kommunen närmare 30 miljoner kronor för tomten. Inredningen inkl konst etc beräknas kosta 55-60 miljoner kronor (planering pågår). Dessa poster ingår inte i de 348 miljoner kronor som byggnationen beräknas kosta.
Här är Radio Jönköpings inslag, och här har de talat med ett socialdemokratiska landstingsråd som säger att ”Det här har vi råd att göra. Vi kommer att bygga på egna pengar.”
Uppdatering 28 aug:
Projektet får kritik från en moderat landstingspolitiker, Peo Norlander.
