Det går att diskutera om Centerpartiet verkligen dagtingar med sin övertygelse nu när det kräver ett ja i morgondagens omröstning. Även om det finns de som hävdar motsatsen så är jag inte säker på att det över huvud taget är en övertygelse att värna integriteten. Cynikern – eller är det möjligtvis realisten – i mig säger att det där med principer och politiska partier inte är något som passar så bra ihop.
Inte minst för att politiker är så förtjusta i begrepp som saknar egentlig mening. Att vissa begrepp är vaga är väl mer eller mindre en nödvändighet, det går inte att slutgiltigt definiera dem på något sätt som gör att de får en klar betydelse. Fast ibland svänger de sig med fraser som kanske låter snyggt, men som vid närmare betraktelse inte betyder något. Och så blandas korten bort. Som Roger Tiefensee igår, angående FRA-lagen:
- Den här frågan är jättesvår. Vi har alla känt svårigheter, storheten i den. Den handlar om en avvägning mellan å ena sidan integritet och integritetsskydd, å andra sidan rikets säkerhet, säger Roger Tiefensee som är gruppledare för centern.
Folkpartiets Erik Ullenhag är inne på samma spår idag.
Nu förutsätter jag att Centerpartiet är ett liberalt parti, och att individualismen därför ligger partiet närmast. Likaså när det gäller Folkpartiet. Hur ska då det här med ”rikets säkerhet” förstås?
Jag vill påstå att det inte finns något sådant som ”ena sidan och ”andra sidan” när det gäller individernas integritet och rikets säkerhet. Det sistnämnda – riket eller nationen – går inte att frikoppla från sina beståndsdelar. Och alldeles oavsett vad man anser att nationen som idé består av så kommer man till slut att hamna i enskilda individer, och det är deras säkerhet som ska skyddas.
När man säger sig vilja skydda rikets säkerhet så betyder det förstås att man vill skydda Majas, Annas, Gustavs och alla andra människors säkerhet. Och i det här fallet vill man göra det genom att övervaka just Maja, Anna, Gustav och alla andra människor när de kommunicerar med varandra. I stället för att gömma sig bakom nationen så belyser det att man faktiskt är ute efter att inskränka integriteten hos de människor som man säger sig vilja skydda. Det komplicerar frågan en hel del, inte minst moraliskt sett. Som Tom G. Palmer skriver i sin utmärkta artikel Myths of Individualism:
Group personification obscures, rather than illuminates, important political questions. Those questions, centering mostly around the explanation of complex political phenomena and moral responsibility, simply cannot be addressed within the confines of group personification, which drapes a cloak of mysticism around the actions of policymakers, thus allowing some to use ”philosophy”–and mystical philosophy, at that–to harm others.
Det innebär också att det är problematiskt att behandla frågan om övervakning och integritet fristående från övriga politiska frågor. Visst är det lite rörande att höra vänstern tala sig varm för individens frihet, men det vore trevligare om det inte skedde selektivt. Och nog kunde man kanske hoppas att även en och annan liberal tänkte igenom huruvida deras ståndpunkt i integritetsfrågor påverkar t.ex. välfärdsfrågorna (inte för att de nödvändigtvis måste byta åsikt eller så, men det skadar inte att tänka).
