Om ni hör något som brummar
Så är det DN som sågar Thomas Bodströms bok.
Men det svåraste med ”Rymmaren” är ändå språket. Thomas Bodström är, lindrigt uttryckt, ingen stilist. Själv stirrar jag länge och allvarligt på sådant som ”de mörka, nästan klotrunda blodfläckarna”. Den tredimensionella bilden stannar kvar på näthinnan. Som bowlingklot av blod, då?
Blodet kanske hade frusit till is, av skräck.
Tags: underlighter
juni 2nd, 2008 at 14.26
Tänker du läsa den?
juni 2nd, 2008 at 14.39
Jag funderade på det ett tag, men nu vet jag inte. Expressen recenserade den idag och de var inte nådiga de heller. Har läst en av Läckbergs böcker, det var knappt jag stod ut med den och tänkte ha den som undre gräns.
Dessutom har jag lånat hem några Jeffery Deaver-böcker som jag hellre läser :)
juni 2nd, 2008 at 14.52
Aha, ja, lite nyfiken är man, trots allt. Men jag brukar ju bojkotta svenska deckare överlag, så jag vet inte. Det känns alltid fånigt på något sätt med svenska namn och orter och sånt i deckare *lol* Kanske vill jag bara att brott endast händer i USA och England. Hihi.
Fast samtidigt känns det som att man skulle vilja göra sig en egen åsikt om just den här boken. Risken finns, trots allt, att de sågar den lite extra hårt just för att det är Bodström?! Men det blir nog inte än på ett tag i så fall …
Deaver låter bättre, det håller jag med om! Vilka böcker har du lånat? *nyfiken*
juni 2nd, 2008 at 16.09
Men om du har läst någon av Arne Dahls böcker så tycker jag du ska testa, för de är riktigt bra.
Det finns förstås en risk att han sågas för att han är Thomas Bodström. Men går man efter det som skrivits om den så verkar omdömena inte vara oförtjänta. Och jag kan inte undgå att misstänka att den största anledningen till att han blir publicerad är att han är fd justitieminister och numera riksdagsman, inte för att boken egentligen är bra. Det är likadant med Sven Erik Alhem som också recenseras i Expressen idag, där verkar det räcka med att vara överåklagare och någon sorts politiker.
Jag lånade Mannen som försvann, Det tolfte kortet och Tid att dö. Förresten så verkar det komma en ny Lincoln Rhyme-bok imorgon, The broken window.
juni 3rd, 2008 at 14.45
Jo, men det är ju lite så nuförtiden … alla skall skriva böcker. Dessutom skall alla modeller bli skådisar, alla skådisar bli sångerskor och så vidare …
Jag tror att jag har läst dem allihop, det låter bekant … Jag antar att Rhyme-boken inte kommer i pocket än på ett tag, så jag väntar nog med att köpa den :) Jag borde förresten inte tillåta mig själv att köpa fler böcker innan jag har läst dem jag redan har …