Så är det DN som sågar Thomas Bodströms bok.
Men det svåraste med ”Rymmaren” är ändå språket. Thomas Bodström är, lindrigt uttryckt, ingen stilist. Själv stirrar jag länge och allvarligt på sådant som ”de mörka, nästan klotrunda blodfläckarna”. Den tredimensionella bilden stannar kvar på näthinnan. Som bowlingklot av blod, då?
Blodet kanske hade frusit till is, av skräck.
Maciej Zaremba i DN:
Lasse Granestrand skriver att jag (liksom Gellert Tamas) ”suggererar fram bilden av Sverige som ett ogeneröst land, vilket inte är sant”. Det är rent nonsens. Jag uttalar mig inte om ”Sverige” i så svepande ordalag eller om asylhanteringen i termer av ”generositet”.
Låt mig dröja en stund vid detta begrepp, eftersom det verkar inringa själva kärnan i problemet och även förklarar xenofobernas framgångar. Asyllagen lämnar lika lite utrymme åt ”generositet” som lagen om bygglov eller körkortsprovet. Uppfyller man flyktingkriterier skall man få tillståndet. Punkt. Vid lätt osäkerhet hellre fria än fälla, precis som i brottmål. Det betyder att ett land som undertecknat flyktingkonventionen i princip avhänder sig rätten att bestämma hur många flyktingar man skall ta emot. Man förbinder sig att ta emot minst så många som uppfyller kriterier. Lika litet som Vägverket får sätta ett tak för antalet utfärdade körkort får Migrationsverket planera antalet konventionsflyktingar.
Man får inte – men man försöker ändå. Det är då det blir problem. Vad skulle vi säga om Vägverket började mumla att bara var tredje lapp som man utfärdar är ett riktigt körkort, medan de övriga gavs bort för att myndigheten tyckte synd om bilägaren? Jag misstänker att vi snart skulle börja misstro alla bilister. Det är precis den effekten på flyktingar som Migrationsverkets lyckats åstadkomma genom att manipulera asylbegreppet. I akt och mening att skaffa sig kontroll över inflödet beviljar man bara asyl åt en del av dem som faktiskt uppfyller kriterierna (klarar provet). De övriga, som också gör det, får stanna av humanitära skäl, heter det.
Straffet för denna dumsluga manöver är den förargade opinionen, som inte kan förstå varför myndigheten släpper in så många utan flyktingskäl. För så förefaller det, semantiskt sett. Lasse Granestrand verkar helt medveten om detta problem. Så varför avfärdar han kritiken mot att hanteringen i alla fall är ”generös”? Generös kan man vara på julafton, inte när man tillämpar lag. Då heter det ”godtycklig”.
Den som kan identifiera det lustiga med den här artikeln vinner något. En kyss kanske. Eller något helt annat, vi får se.
Och inget fuskande nu, tack.
Uppdatering:
Den olycklige vinnaren är jag, eftersom ingen ville vinna. Eller så ska jag väl vara glad för att ingen kände för att tjuvtitta med hjälp av google.
I vilket fall som helst, det ”lustiga” får ni fram om ni tar första bokstaven i varje stycke i artikeln. Fram för mer dolda budskap!
Hugo Grotius och Gustav II Adolf.
Jag kan ju inte undgå att tycka att det här låter väldigt underhållande.
Ett testamente undertecknat av Stieg Larsson, författare av Millenium- serien, har hittats. Det uppger SVT:s Uppdrag granskning.
Testamentet skrevs redan 1977 när Stieg Larsson åkte till Etiopiens inbördeskrig och inte trodde att han skulle komma levande därifrån.
Jag är knappast någon rik människa, skriver Larsson, ”men jag vill att mina tillgångar i rena pengar skall tillfalla Kommunistiska arbetarförbundets Umeåavdelning”.
Det borde väl bli Socialistiska partiet då. Är nog osäkert om testamentet är giltigt och hur mycket pengar det egentligen handlar om, men jag hoppas att SP får så mycket som möjligt. För den svenska politiken behöver mer humor, och då passar kommunister med pengar perfekt.
Uppdatering:
SvD skriver mer om det.
Om det här stämmer så låter det ganska så oroväckande.
När man driver en sajt som TPB så får man ofta tips från olika personer om vad som händer kring frågorna man är intresserad av. Igår fick vi två oberoende tips från väldigt säkra källor (insiders som det heter) om att den 31-åriga mannen som blev dömd till villkorlig dom för fildelning, har fått sina böter och rättegångskostnader betalda av upphovsrättslobbyn – för att på så vis kunna ha ett prejudikat. Med andra ord – upphovsrättslobbyn har nu ungefär köpt en lagpåföljd i Sverige.
Igår meddelades det att 31-åringen från Linköping inte skulle överklaga domen.
- Han orkar inte gå igenom en sådan här process igen, säger mannens advokat Morgan Gerdin.
Mannen, som dömdes till villkorlig dom och 40 dagsböter, tycker inte att tingsrättens dom är korrekt, men väljer alltså ändå att inte gå vidare.
Uppdatering:
31-åringen dementerar.
Jag har ALDRIG haft någon kontakt med någon ifrån varken IFPI eller APB. De enda människorna jag överhuvudtaget träffat i verkligheten från dessa två ställen är dom två juristerna som var på rättegången, och det vittne som fanns med från APB.
Det skulle vara väldigt intressant att få veta vilka dessa “väldigt säkra källor” handlar om, för dessa vet uppenbarligen saker som jag själv inte vet! Det känns mer troligt att man tar illa vid sig för att jag inte orkar att kämpa vidare för allas skull, mer än min egen. Annars så kanske någon faktiskt har lämnat sådana uppgifter – just för att jag Inte ska kunna få någon hjälp av er där ute..
Theo Bos tar sig en liten cykeltur på Mallorca. Det bästa kommer efter ungefär 50 sekunder.
Uppdatering:
Missa inte Julian Sanchez inlägg om Social Media and Harassment. Han länkar också till Rad Geeks utmärkta text om Women and the Invisible Fist som behandlar spontan ordning och feminism.
Förra veckan dissade Hemliga morsan Ulrika Kärnborg. Fredrik Krohnman har läst samma artikel och hittar slående likheter i en recension publicerad för några månader sedan av Olle Svenning.
Härligt! I ett tappert försök att kritisera andra medier för att vara likriktade har Ulrika Kärnborg bevisat tesen om likriktning genom att själv planka. Extra roligt att båda får in en subtil antydan mot slutet om att allt egentligen är Timbro:s fel. En slutsats de bägge kanske landat i över ett glas på firmafesten, Olle Svenning är som bekant gift med Ulrika Kärnborgs chef. Det är en liten ankdamm.
Ibland läser man något, och så kan man inte låta bli att skratta lite trots ämnet. Och trots att det förmodligen inte ska vara lustigt, men just det där med avgift och informationsfolder låter i sammanhanget bisarrt seriöst. Från Magnus Sandelins bok Extremister:
Erika blev först medlem i Syndikalisternas ungdomsförbund, SUF. Sedan bytte hon till de stalinistiska ”r-arnas” ungdomsförbund RKU, Revolutionär kommunistisk ungdom.
”Men jag tröttnade på att de bara satt och planerade. Det var jävligt mycket snack och lite action. Revolutionen behövdes men det var inte läge just nu, sa de. Istället satt de och drack rödvin och sjöng Internationalen. Då bestämde jag mig för att gå med i Antifascistisk aktion istället.”
Hon kände en kille som var med i Afa och han hjälpte henne. Hon fick betala 200 kronor och fick hem en informationsfolder.
Det här vill jag veta mer om:
Mats Hulth ansvarade för den första delförsäljningen av Stockholm Energi 1998.
- I backspegeln var det en oerhört dålig affär. Jag beklagar att vi tvingades till det. Man skulle inte ha sålt bolaget.
Du och ditt parti hade då makten i Stockholm. Det var väl ingen som tvingade er?
- Det var precis före valet och vi var på väg att tappa majoriteten. Därför blev det en politisk kompromiss, säger Mats Hulth.
Jag ser inga direkta problem med att företaget såldes, men försäljningen kunde uppenbarligen skötts på ett bättre sätt.
Var nog det här:
Som bonus kan nämnas att Jimmy Åkesson (sd) beskrevs som en grön, grotesk och överviktig klumpfot som hänger med en åsna. Det kan å andra sidan bero på att jag i brist på en snygg pressbild på Åkesson laddade upp ett foto på ett träsktroll.
Men läs hela Freddis inlägg, eftersom han och Micke kom på den lika spännande som utmärkta idén att facestatta de svenska partiledarna.
