Som ni förmodligen har hört vid det här laget så har livsmedelspriserna stigit kraftigt de senaste månaderna. Det slår förstås hårdast mot de allra fattigaste, de som lägger störst del av sin inkomst på att få sig något att äta. På en rad ställen runt om i världen har det lett till upplopp.
Anledningarna till de ökade priserna är flera. Det finns de som menar att i takt med att kineserna och indierna blir rikare så börjar de också ta efter västvärldens diet, dvs att de äter mer och mer kött. Den ökade köttproduktionen ökar också eftefrågan på spannmål. En annan anledning är att utbudet har minskat då skördar har slagit fel på grund av torka. Dessutom har det höga oljepriset gjort att kostnaderna för jordbruksproduktionen har ökat.
Det höga oljepriset påverkar också på det viset att det ökar efterfrågan på alternativa energikällor. Som till exempel etanol. Det tillverkas som bekant av sådant som också används som mat, till exempel majs, sockerrör och -betor och ris. Alltså ökar efterfrågan på sådana varor, och därmed också priset.
Om etanol och matpriser handlar en artikel skriven av fredsforskaren Jørgen Johansen, artikeln publiceras i Sydsvenskan idag. Boven i dramat sägs vara marknaden.
När världens växande medel- och överklass vill fortsätta att transportera sin kropp i en bil av 1 500 kilo stål, plast och aluminium så är råoljebaserat drivmedel inte acceptabelt. Växthuseffekten kräver att vi tar ansvar och köper miljövänliga fordon.
Och den tillförlitliga marknaden levererar till dem som kan betala. Bilarna får nya motorer och snabbt dyker det upp bensinmackar med etanolbränsle i varje del av landet. Globala agroföretag ändrar sig snabbt efter de rikaste kundernas önskemål. Nu handlas det med och odlas grödor för våra nya miljötransporter världen över. Richard Bransons Virgin Atlantic Airlines har redan provkört ett flygplan med ekobränsle.
Men just när man köpt och provkört den nya bilen så kommer det varningar om att allt inte står rätt till. Folkliga uppror i Mexiko, Indien och andra delar av världen där fattigdomen är stor beror på ökade matvarupriser. Basfödan som de fattigaste lever av stiger kraftigt i pris när köpstarka kunder vill ha annat bränsle i tanken. Företagen producerar där vinsten kan maximeras och just nu är etanol bra för aktieägarna. Jorden dammsugs på jakt efter möjliga råvaror. Och priserna stiger.
[...]
Det sägs ofta att det bästa är en ”fri” marknad. Detta system är världsbäst på att få ekonomierna att växa. Men den saknar totalt mekanismer för att fördela överskottet. Problemet är alltså att den fria marknaden också är fri från ansvar, moral och konsekvensetik.
Nu kan man ju tycka att det fattas ett och annat i den här berättelsen. Vi kan börja med att notera att de där köpstarka kunderna nog inte är särskilt köpstarka ändå. I alla fall inte så att det räcker. För etanol är dyrare att tillverka jämfört med vanlig bensin, så etanoltillverkningen subventionernas för att kunna konkurrera. I USA får man en skatteavdrag på 51 cent per gallon etanol, och sammanlagt blir ganska många miljarder dollar i subvention.
Sådan politik har förts i närmare trettio år. I samband med oljekriserna på 70-talet ville man sprida riskerna och etanol var då ett alternativ. Sedan dess har både subventionerna och produktionen av etanol ökat.
När den globala uppvärmningen har hamnat på den politiska agendan så har än mer fokus hamnat på alternativa energikällor. Och då inte minst etanol. Såväl USA som EU har satt upp mål för hur mycket biobränslen som ska produceras och användas i framtiden, även det med hjälp av skatteavdrag.
Johansen har rätt på så vis att storföretag tjänar ordentligt med pengar på etanoltillverkningen. Men problemet är knappast att marknaden fått råda, snarare tvärtom. Det är ju för att biobränslen inte har kunnat konkurrera med olja som energikälla som politikerna har trätt in för att gynna etanol. Och dessutom infört påbud om konsumtion. För ett år sedan skrev C. Ford Runge och Benjamin Senauer följande i Foreign Affairs under rubriken How Biofuels Could Starve the Poor:
One root of the problem is that the biofuel industry has long been dominated not by market forces but by politics and the interests of a few large companies.
Det borde väl även en fredsforskare kunna inse.
