Som ni kan läsa och höra idag så har socialnämnden i Vetlanda kommun beslutat att ge pappan vårdnaden om Louise (som i Fallet Louise). Det kan man tycka vara underligt, minst sagt. Vad som inte framgår av rapporteringen i riksmedia men som stod i Vetlanda-Posten är att motivet till att inte fosterpappan fick vårdnaden var att han varit hämndlysten.
Under tiden utredningen pågått har har fosterpappan utsetts till god man för Louise. Han har samtidigt gått till hårt angrepp mot hur socialen har behandlat Louise och hans egen familj. Detta tas upp i vårdnadsutredningen och utredaren ställer sig frågande till om fosterpappans agerande är förenligt med Louises bästa. Det är alltså hans kritiska inställning till handläggningen som diskvalificerar honom som vårdnadshavare.
Det går förstås att vara kritisk på olika sätt. Men det är ju inte utan att man undrar hur aggressiv i sin kritik man måste vara för att utredaren ska föredra föräldrarna som vårdnadshavare. Pappan har ju begått övergreppen mot flickan, och mamman har kastat ut Louise och har inte heller varit särskilt intresserad av att prata med utredaren. Man får säga att det är höga hinder att ta sig över.
Det känns som att det snarare är utredarens och socialnämndens – och inte fosterpappans – omsorg om Louise som ska ifrågsättas.
Tomas Ring, socialdemokrat från Vingåker.
Deras jakt på arbetslösa och sjuka ska ju betala skattesänkningarna för dom välbärgade öka förmögenheten åt dom som inte behöver.
Moderaternas filosofi är ju den som inget har skall inget ha eller den som inte arbetar skall heller inte äta!
Arbete ger frihet skrev Nassarna över sina arbetsläger och utrotnings läger så arbetlinjen moderaterna och alliansen driver är inget nytt vissa likheter ekar från nasse tyskland.
Uppdatering: När jag skrev det här inlägget så fanns det en kommentar till Tomas Rings inlägg som anmärkte på jämförelsen med nazismen. Den kommentaren har mystiskt nog försvunnit nu.
Som bekant kan det vara roligt med pudlar. Men ibland är det för sorgligt.
DN: Sd läxade upp egen politiker
Sverigedemokraterna höll på söndagen ett extrainsatt möte. Där läxades partiets representant i hälso- och sjukvårdsnämnden Ingrid Ekström upp av gruppledaren Björn Söder.
Anledning: Hon ville ge papperslösa i Skåne akut subventionerad sjukvård.
- Jag har trampat i klaveret, säger hon till Dagens Nyheter.
Landstinget i Jönköpings län beslutade idag att avslå en motion från Vänsterpartiet om at införa ett sprututbytesprogram. Detta för att frågan enligt Hälso- och sjukvårdsutskottet är kontroversiell och för att det inte finns några entydiga forskningsresultat som visar att sprututbyte har en positiv effekt. Det skulle förvåna mig om landstinget ställer liknande krav innan de fattar beslut i andra frågor.
Men det mest konstiga är nog att den enda forskning som nämns i yttrandet är Nils Stenströms avhandling, en forskning som han fick presentera i SvD i höstas. Han fick dock ganska så omgående kritik; från Bengt Svensson i SvD, från Björn Johnson i Sydsvenskan och Louise här. Kritiken gick bland annat ut på att de intervjuer som Stenström genomfört hölls för 12 år sedan, och gällde alltså inte dagens situation, och att hans resultat inte gick att kontrollera då avhandlingen inte var framlagd. Jag är inte övertygad om att landstingsutskottet läst hans avhandling då yttrandet kom samma dag som avhandlingen spikades, den 19 december förra året.
Jag är egentligen inte särskilt intresserad av narkotikapolitik, och har ingen större koll på vad forskningen egentligen säger. Men både Johnson och Svensson menar att Stenströms resultat skiljer sig från redan etablerad forskning, och då kanske det är läge att vara extra uppmärksam när man använder sig av hans avhandling. Att enbart hävda att forskningen inte är entydig är bara halvgjort, eftersom man vad det verkar inte har trängt djupare in i de studier som uppenbarligen finns för att t.ex. bedöma forskningens kvalitet. Om den forskning som företräder en viss ståndpunkt i frågan är sämre än den andra sidans ståndpunkt så kan man inte gömma sig bakom åsikten att forskningen inte är entydig.
För några dagar sedan efterlyste Peter Wennblad förslag på ”den nuvarande regeringens motsvarighet till friskolereformen.” Man kan väl inte säga att han blivit överöst med förslag. Det hade kanske inte varit att vänta eftersom vi inte ens är halvvägs in i mandatperioden, och det är omöjligt att säga vad som till slut kommer ut av de idéer som yttrats de senaste åren.
Dessutom är mitt intryck att den förra borgerliga regeringen var mer driven när det gällde liknande förslag, reformer stod verkligen på agendan. I motsats till den nuvarande regeringen där de i stället måste ha tur när de tänker för komma på liknande förslag.
Fast funderar man ytterligare ett varv så ter sig Peters fråga ännu knepigare. För man kan tolka frågan som att han undrar över vilka av dagens reformer som en framtida borgerlig regeringsföreträdare med hjärtans lust kommer att motarbeta. Det är nämligen svårt att inse att dagens regering, och det parti som är mest kåt när det gäller skolpolitiken, känner till friskolereformen och skolpengen.
Jag har varit inne på det tidigare i samband med ordningsomdömen. Samma sak gäller när det handlar om betyg generellt, och nu också möjligheten att avstå från viss undervisning. I det sistnämnda fallet argumenterar folkpartisterna uttryckligen mot friskolornas möjlighet att själva välja vilken utbildning de vill bedriva. Jag ställer fortfarande frågan vad Folkpartiet egentligen anser om friskolor och skolpengen om skillnaderna mellan skolorna ändå ska vara så små som möjligt.
Antal filmer om Pol Pot: En.
Antal filmer om Paul Potts: En.
Fast det är väl kanske en definitionsfråga, det saknas förstås inte filmer om Kambodja som utspelar sig under Röda Khmerernas styre. Som t.ex. The Killing Fields. Men jag har inget minne av Pol Pot (som karaktär) är med där.
För övrigt bör ni läsa Peter Fröberg Idlings utmärkta Pol Pots leende.
(Och har jag nu missat någon film om Pol Pot så skylller jag på IMDB.)
– Jag ser det inte som censur, utan som att ta ner en olämplig affisch.
